Adolph Tidemand anses vara en av 1800-talets främsta norska målare. Som ingen annan före honom lyckades han fånga de nordiska böndernas hårda liv och traditionella seder i sina målningar. På så sätt inspirerade han inte bara poeterna i sitt hemland, däribland Andreas Munch och Bjørnstärn Bjørnson, utan är än i dag den norska romantikens huvudperson. Andra hälften av 1840-talet betraktas ofta som Adolph Tidemands konstnärliga storhetstid. Han skapade sina mest kända verk, som "Bröllop i Hardanger" och "De ensamma gubbarna", på höjden av sin framgång. Tidemands inledde sin karriär med målningar med en starkt idealiserad bild av bönder. I hans senare verk fick detta ge vika för en dramatisk och realistisk skildring av den enkla landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden och deras hårda vardag. Detta syns tydligt i målningar som "Bråk vid ett bondebröllop" och "Fanatikerna" från hans sena verk.
Tidemand var en klassisk akademimålare. Han fick en utmärkt utbildning som elev till målaren Johan Ludvig Lund vid den prestigefyllda konsthögskolan i Köpenhamn. Därefter studerade han historiemåleri vid Theodor Hildebrandt och Wilhelm Schadow i Düsseldorf. Där formades Tidemands dröm om att bli en framgångsrik historiemålare. Redan med sin första historiska komposition ("Gustav Vasa samtalar med borgmästaren i Mora kyrka") kunde den unge målaren dra till sig uppmärksamheten på den tidens konstscen. Målningen, som visar en del av Sveriges historia, förvärvades senare av Kunstverein Rheinland und Westfalen.
Ett stipendium gjorde det möjligt för Tidemand att resa till Rom, där han bekantade sig med det italienska måleriet, vilket påverkade hans målarstil. Han återvände inte till Norge utan bosatte sig i Tyskland. Han stannade där resten av sitt liv. Den ambitiöse målaren använde besök i sitt hemland som studieresor. På den norska landsbygden mötte han en bondemiljö som fortfarande hade kvar mycket av sin autenticitet. Här fann han äntligen sitt livsverk: att föreviga det sanna Norge i rena och förfinade bilder. Tidemands första skisser, studier och målningar på detta tema kännetecknas av ett idylliskt, lätt elegant uttryck och fina måleriska värden. Senare ersatte han självmedvetet idyllen med en ökad dramatisk spänning och en nykter bild av bondelivet.
Adolph Tidemand anses vara en av 1800-talets främsta norska målare. Som ingen annan före honom lyckades han fånga de nordiska böndernas hårda liv och traditionella seder i sina målningar. På så sätt inspirerade han inte bara poeterna i sitt hemland, däribland Andreas Munch och Bjørnstärn Bjørnson, utan är än i dag den norska romantikens huvudperson. Andra hälften av 1840-talet betraktas ofta som Adolph Tidemands konstnärliga storhetstid. Han skapade sina mest kända verk, som "Bröllop i Hardanger" och "De ensamma gubbarna", på höjden av sin framgång. Tidemands inledde sin karriär med målningar med en starkt idealiserad bild av bönder. I hans senare verk fick detta ge vika för en dramatisk och realistisk skildring av den enkla landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden och deras hårda vardag. Detta syns tydligt i målningar som "Bråk vid ett bondebröllop" och "Fanatikerna" från hans sena verk.
Tidemand var en klassisk akademimålare. Han fick en utmärkt utbildning som elev till målaren Johan Ludvig Lund vid den prestigefyllda konsthögskolan i Köpenhamn. Därefter studerade han historiemåleri vid Theodor Hildebrandt och Wilhelm Schadow i Düsseldorf. Där formades Tidemands dröm om att bli en framgångsrik historiemålare. Redan med sin första historiska komposition ("Gustav Vasa samtalar med borgmästaren i Mora kyrka") kunde den unge målaren dra till sig uppmärksamheten på den tidens konstscen. Målningen, som visar en del av Sveriges historia, förvärvades senare av Kunstverein Rheinland und Westfalen.
Ett stipendium gjorde det möjligt för Tidemand att resa till Rom, där han bekantade sig med det italienska måleriet, vilket påverkade hans målarstil. Han återvände inte till Norge utan bosatte sig i Tyskland. Han stannade där resten av sitt liv. Den ambitiöse målaren använde besök i sitt hemland som studieresor. På den norska landsbygden mötte han en bondemiljö som fortfarande hade kvar mycket av sin autenticitet. Här fann han äntligen sitt livsverk: att föreviga det sanna Norge i rena och förfinade bilder. Tidemands första skisser, studier och målningar på detta tema kännetecknas av ett idylliskt, lätt elegant uttryck och fina måleriska värden. Senare ersatte han självmedvetet idyllen med en ökad dramatisk spänning och en nykter bild av bondelivet.
Sida 1 / 2