Carlo Pellegrini

Om du letar efter karikatyrer från 1800-talet får du inte missa "Ape". Bakom pseudonymen (Ape = italienskt för bi) står den italienske konstnären Carlo Pellegrini. Han kom från en adlig familj som hade kopplingar till den italienska Medici-familjen - den inflytelserika italienska ätten i Florens. Detta ledde också till att Pellegrini träffade Albert Edward, den senare kung Edward VII, i unga år. Dessa framstående kontakter gjorde också att italienaren så småningom flyttade till London, där han accepterades som konstnär i det viktorianska högsamhällets kretsar.

Där träffade han en mängd kända och framstående personligheter. Bland dem fanns Gibson Bowles, grundaren av den brittiska Vanity Fair. Det första numret av Vanity Fair publicerades i London 1868. Tidningens undertitel var "A Weekly Show of Political, Social and Literary Wares" (en veckovis utställning av politiska, sociala och litterära varor). Syftet med tidningen, som grundades av Thommy Bowles, var att avslöja skandaler i samhället, tillsammans med artiklar om mode, aktuella händelser, konst, litteratur och teater. Bowles erkände Pellegrinis talang. Han var en unik karikatyrtecknare. Därför behövde de personer som han porträtterade inte sitta länge som modeller. I allmänhet räckte det för honom att observera sitt "offer" under några dagar. Han memorerade deras poser och ansiktsuttryck och skissade utmärkta avbildningar med bara den mentala bilden i åtanke. Bowles gav honom sedan i uppdrag att rita en karikatyr av premiärminister Benjamin Disraeli. Kromolitografin, som snart publicerades där, blev en omedelbar succé och grundade Pellegrinis rykte både i hemlandet och utomlands. Hans andra porträtt av William Gladstone publicerades bara en vecka senare. Varje nummer av Vanity Fair från och med nu innehöll ett stort färgat, litografiskt originalporträtt av en politisk eller samtida person. En av de mest kända är den brittiske författaren Thomas Carlyles. Karikatyrer gjordes i tidningen med humor, men också på ett godmodigt och mjukt sätt. Detta blev till och med känt som "Vanity Fair Style".

Ape blev snabbt en av Vanity Fairs mest eftertraktade konstnärer, tillsammans med Sir Leslie Ward ("Spy"). Han fortsatte att förfina sin redan eleganta stil. Hans bohemiska personlighet gjorde honom också berömd. Som konstnär var han extravagant, levde ut sin homosexualitet och var något excentrisk. Ändå förlorade han aldrig sin starka italienska dialekt. En färgstark fågel i det strikta viktorianska samhället. Han blev vän med många av 1800-talets viktigaste konstnärer. Bland dem fanns James McNeill Whistler och Edgar Degas, som till och med målade ett porträtt för att fira deras vänskap. Pellegrini tecknade för Vanity Fair fram till sin död.