Edward Frederick Brewtnall var en brittisk mÄlare och illustratör frÄn 1800-talet. Han anvÀnde frÀmst akvarellfÀrger. Han blev frÀmst kÀnd för sina skildringar av det brittiska samhÀllet, landskap och som illustratör för flera kÀnda tidningar i London. Han studerade mÄleri vid Lambeth School of Art i London. Som en typisk Londonbo pÄ den tiden reste han högst lite i England, men stannade aldrig lÀnge borta frÄn sin födelseort.
Brewtnall Ă€lskade att fĂ„nga det brittiska samhĂ€llet i olja och akvarell. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt skildrade han alla samhĂ€llsskikt. Det speciella med honom var att han förblev ett evigt barn och aldrig fick nog av sagor, legender och berĂ€ttelser. Han kunde varken berĂ€tta eller skriva bra. DĂ€rför försökte han i sina verk att visa sin fascination för denna typ av underhĂ„llning. MĂ„nga av hans mĂ„lningar bĂ€r namnet pĂ„ en saga (Cindarella, Rödluvan, etc.). Hans barnsliga lĂ€ggning framgĂ„r ocksĂ„ av till exempel mĂ„lningens titel (Vorsicht Lehrerin bald beiĂt es dich). Den skildrar en lĂ€rare som besöker en gĂ„rd med sina skolbarn och vill klappa getterna.
PÄ den tiden var konstnÀrer och hantverkare tvungna att tillhöra en yrkesförening (gille) eller liknande. Annars var det nÀstan omöjligt att fÄ bra uppdrag. En av hans mÄlarkollegor, William Henry James Boot, som ocksÄ hade studerat mÄleri, hade till exempel svÄrt att komma in i en konstförening. Och detta trots att Boot var en mÀstare i detalj- och landskapsmÄleri. Boot hade turen att kunna kompensera denna brist med sitt arbete om den brittiska kungafamiljen och kronlanden. Han hade alltsÄ mycket att göra. En annan av hennes samtidiga, italienskan Marieschi, hade mindre tur. Han hade ocksÄ goda uppdrag, men dog mycket ung och var inte lika förmögen som sina brittiska kolleger. Brewtnall var sÀrskilt fÀngslande pÄ grund av den humor och busighet som fanns i hans verk. Alla tycker om att skratta och detta hade en effekt. Brewtnall stÀllde ut vid Royal Academy, Society of British Arts, Grosvenor Gallery och Royal Watercolour Society. BÄde Boot och Brewtnall var medlemmar i Royal Watercolour Society.
Brewtnall utnÀmndes dock till medlem av Royal Society of British Arts och Royal Institute of Oil Painters. Att bli utnÀmnd till dessa tvÄ sÀllskap var en stor Àra. PÄ grund av sin speciella talang för att fÄ mÄleri att se roligt ut fick han stÀndigt uppdrag frÄn de största och mest inflytelserika brittiska tidningarna, sÄsom The Graphic, Pall Mall Magazine, The Quiver och English Illustrated Magazine. Hans stora fördel var att han ocksÄ fick illustrera tidningar som publicerades regelbundet. Dessutom hade han den stora turen att illustrera Barnards utgÄva av Bunyans "Pilgrim's Progress". PÄ sÄ sÀtt nÄdde han en bred publik.
Sida 1 / 1
Edward Frederick Brewtnall var en brittisk mÄlare och illustratör frÄn 1800-talet. Han anvÀnde frÀmst akvarellfÀrger. Han blev frÀmst kÀnd för sina skildringar av det brittiska samhÀllet, landskap och som illustratör för flera kÀnda tidningar i London. Han studerade mÄleri vid Lambeth School of Art i London. Som en typisk Londonbo pÄ den tiden reste han högst lite i England, men stannade aldrig lÀnge borta frÄn sin födelseort.
Brewtnall Ă€lskade att fĂ„nga det brittiska samhĂ€llet i olja och akvarell. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt skildrade han alla samhĂ€llsskikt. Det speciella med honom var att han förblev ett evigt barn och aldrig fick nog av sagor, legender och berĂ€ttelser. Han kunde varken berĂ€tta eller skriva bra. DĂ€rför försökte han i sina verk att visa sin fascination för denna typ av underhĂ„llning. MĂ„nga av hans mĂ„lningar bĂ€r namnet pĂ„ en saga (Cindarella, Rödluvan, etc.). Hans barnsliga lĂ€ggning framgĂ„r ocksĂ„ av till exempel mĂ„lningens titel (Vorsicht Lehrerin bald beiĂt es dich). Den skildrar en lĂ€rare som besöker en gĂ„rd med sina skolbarn och vill klappa getterna.
PÄ den tiden var konstnÀrer och hantverkare tvungna att tillhöra en yrkesförening (gille) eller liknande. Annars var det nÀstan omöjligt att fÄ bra uppdrag. En av hans mÄlarkollegor, William Henry James Boot, som ocksÄ hade studerat mÄleri, hade till exempel svÄrt att komma in i en konstförening. Och detta trots att Boot var en mÀstare i detalj- och landskapsmÄleri. Boot hade turen att kunna kompensera denna brist med sitt arbete om den brittiska kungafamiljen och kronlanden. Han hade alltsÄ mycket att göra. En annan av hennes samtidiga, italienskan Marieschi, hade mindre tur. Han hade ocksÄ goda uppdrag, men dog mycket ung och var inte lika förmögen som sina brittiska kolleger. Brewtnall var sÀrskilt fÀngslande pÄ grund av den humor och busighet som fanns i hans verk. Alla tycker om att skratta och detta hade en effekt. Brewtnall stÀllde ut vid Royal Academy, Society of British Arts, Grosvenor Gallery och Royal Watercolour Society. BÄde Boot och Brewtnall var medlemmar i Royal Watercolour Society.
Brewtnall utnÀmndes dock till medlem av Royal Society of British Arts och Royal Institute of Oil Painters. Att bli utnÀmnd till dessa tvÄ sÀllskap var en stor Àra. PÄ grund av sin speciella talang för att fÄ mÄleri att se roligt ut fick han stÀndigt uppdrag frÄn de största och mest inflytelserika brittiska tidningarna, sÄsom The Graphic, Pall Mall Magazine, The Quiver och English Illustrated Magazine. Hans stora fördel var att han ocksÄ fick illustrera tidningar som publicerades regelbundet. Dessutom hade han den stora turen att illustrera Barnards utgÄva av Bunyans "Pilgrim's Progress". PÄ sÄ sÀtt nÄdde han en bred publik.