Friedrich Overbeck

Johann Friedrich Overbecks far var Christoph Adolph Overbeck, senator och mångårig borgmästare i staden Lübeck och en mycket from man. Den unge Friedrich var tidigt intresserad av att teckna och lärde sig måla av en gammal sergeant vid namn Mau. Trots att hans far inte riktigt gillade det, lyckades Friedrich vid 15 års ålder få en lärlingsanställning hos den välkände målaren Joseph Nikolaus Peroux, som bodde i Lübeck vid den här tiden. Vid 17 års ålder lämnade han sitt föräldrahem och flyttade till Wien, där han fortsatte sina studier vid Konstakademin. Overbeck åkte sedan till Rom med två vänner målare, Ludwig Vogel och Franz Pforr. De fick sällskap av Philipp Veit och Peter von Cornelius. Vännerna levde tillsammans i ett slags klostergemenskap och grundade "Lukasbund", som ägnade sig åt att förnya konsten i den kristna religionens anda. De kallade sig därför också "nasaréerna" och visade sin kristna inställning även genom sin frisyr - långt hår som var delat i mitten. Overbeck avbildas med denna frisyr i en blyertsteckning av Carl Philipp Fohr. Den så kallade nazarékonsten inspirerades av renässansmålare som Albrecht Dürer, Giotto och Fra Angelico och var huvudsakligen inriktad på religiösa motiv.

Friedrich Overbeck fick sitt stora konstnärliga genombrott 1817 när han tillsammans med målarna Veit, Cornelius och von Schadow målade freskerna på den preussiska ambassadörens residens i Rom och senare även på Casino Massimo, som bland annat berättade legenden om Sankt Josef. Välkänt är också målningen "Religionens triumf i konsten", litografin "Kristi intåg i Jerusalem", "Lasaros uppståndelse" och porträttet av påven Pius IX. Konstnären blev 80 år gammal och efterlämnade sin hustru Anna och sina två döttrar, som dog som barn, samt sin ende son. Han begravdes i kyrkan San Bernardo delle Terme i Rom. Hans verk kan ses på olika museer. En stor samling målningar av Johann Friedrich Overbeck, tillsammans med målningar av andra "nasaréer", finns i Behnhaus-museet i Lübeck.