KonstnÀren Quentin Massys föddes i den flamlÀndska provinsen Brabant. Matsys eller Metsys anvÀnds ocksÄ som stavning av hans namn. Quentin föddes som son till en smed och det var inte ovanligt pÄ 1400-talet att söner fortsatte sin fars yrke och Quentin började arbeta i smedjan som en sjÀlvklarhet. Enligt en fantasifull berÀttelse trÀffade Quentin en ung flicka under denna tid och blev förÀlskad. Hon sÀgs ha varit dotter till en konstnÀr och för att imponera pÄ henne blev han konstnÀr. Konsthistoriker hÀvdar dock att Quentin var svag och sjuklig redan i unga Är och att han inte kunde utföra det fysiskt krÀvande arbetet i smedjan. Han föredrog att ta fram sin skissbok och rita.
Under 1400-talet uppvisade de flamlÀndska stÀderna en liknande utveckling som de italienska konstnÀrliga centra. Handeln gav landet ett visst vÀlstÄnd och konstnÀrliga centra utvecklades. Antwerpen hade blivit centrum för det flamlÀndska mÄleriet pÄ 1500-talet. Quentin flyttade till staden och blev antagen som mÄlare i Guild of St Luke. Massys Àgnade sig till en början Ät att mÄla religiösa motiv. Detta följdes senare av verk som utöver ren representation kan ses som kritiska uttalanden. Med skildringen av vÀxlaren och hans hustru tog Massys upp ett tema som van Eyck redan hade nÀrmat sig ungefÀr hundra Är före honom. Ett polariserande tema i det dÄtida samhÀllet. MÄlningen Den groteska gamla kvinnan sÀgs ha skapats efter en teckning av Leonardo da Vinci. En karikatyr som inspirerade Lewis Carroll att göra henne till drottning i Underlandet. Illvilliga tungor hÀvdar att det finns en verklig modell för mÄlningen.
Quentin Massys kunde lÀsa ansikten och spela med ansiktsuttryck som knappast nÄgon annan mÄlare pÄ den tiden. Han anvÀnde förmodligen denna förmÄga helt medvetet och nÄdde pÄ sÄ sÀtt tittaren pÄ ett kÀnslomÀssigt sÀtt. Massys hade olika konstnÀrliga strategier till sitt förfogande för att öka verkens genomslagskraft. Quentin hade inte bara den tekniska potentialen att förverkliga de fina gesterna och starka ansiktsuttrycken, han hade ocksÄ det empatiska ögat att se och kÀnna igen individen i varje person. Dessa fÀrdigheter gjorde Quentin till en av sin tids frÀmsta portrÀttmÄlare. PÄ sÄ sÀtt fick Quentin tillÄtelse att mÄla varsitt portrÀtt av den lÀrde Erasmus och hans vÀn Peter Gillies. Enligt berÀttelsen letade de tvÄ mÀnnen efter en julklapp till en annan gemensam vÀn. De gav Quentin Massys i uppdrag att mÄla tvÄ portrÀtt. PortrÀttet av Erasmus Àr ett av Quentins mest kÀnda verk. Den visar den lÀrde som sitter vid sitt skrivbord. Rummet Àr fyllt av mÄnga smÄ tillÀgg som inte kunde ha valts bÀttre för att relatera till den portrÀtterade.
Sida 1 / 1
KonstnÀren Quentin Massys föddes i den flamlÀndska provinsen Brabant. Matsys eller Metsys anvÀnds ocksÄ som stavning av hans namn. Quentin föddes som son till en smed och det var inte ovanligt pÄ 1400-talet att söner fortsatte sin fars yrke och Quentin började arbeta i smedjan som en sjÀlvklarhet. Enligt en fantasifull berÀttelse trÀffade Quentin en ung flicka under denna tid och blev förÀlskad. Hon sÀgs ha varit dotter till en konstnÀr och för att imponera pÄ henne blev han konstnÀr. Konsthistoriker hÀvdar dock att Quentin var svag och sjuklig redan i unga Är och att han inte kunde utföra det fysiskt krÀvande arbetet i smedjan. Han föredrog att ta fram sin skissbok och rita.
Under 1400-talet uppvisade de flamlÀndska stÀderna en liknande utveckling som de italienska konstnÀrliga centra. Handeln gav landet ett visst vÀlstÄnd och konstnÀrliga centra utvecklades. Antwerpen hade blivit centrum för det flamlÀndska mÄleriet pÄ 1500-talet. Quentin flyttade till staden och blev antagen som mÄlare i Guild of St Luke. Massys Àgnade sig till en början Ät att mÄla religiösa motiv. Detta följdes senare av verk som utöver ren representation kan ses som kritiska uttalanden. Med skildringen av vÀxlaren och hans hustru tog Massys upp ett tema som van Eyck redan hade nÀrmat sig ungefÀr hundra Är före honom. Ett polariserande tema i det dÄtida samhÀllet. MÄlningen Den groteska gamla kvinnan sÀgs ha skapats efter en teckning av Leonardo da Vinci. En karikatyr som inspirerade Lewis Carroll att göra henne till drottning i Underlandet. Illvilliga tungor hÀvdar att det finns en verklig modell för mÄlningen.
Quentin Massys kunde lÀsa ansikten och spela med ansiktsuttryck som knappast nÄgon annan mÄlare pÄ den tiden. Han anvÀnde förmodligen denna förmÄga helt medvetet och nÄdde pÄ sÄ sÀtt tittaren pÄ ett kÀnslomÀssigt sÀtt. Massys hade olika konstnÀrliga strategier till sitt förfogande för att öka verkens genomslagskraft. Quentin hade inte bara den tekniska potentialen att förverkliga de fina gesterna och starka ansiktsuttrycken, han hade ocksÄ det empatiska ögat att se och kÀnna igen individen i varje person. Dessa fÀrdigheter gjorde Quentin till en av sin tids frÀmsta portrÀttmÄlare. PÄ sÄ sÀtt fick Quentin tillÄtelse att mÄla varsitt portrÀtt av den lÀrde Erasmus och hans vÀn Peter Gillies. Enligt berÀttelsen letade de tvÄ mÀnnen efter en julklapp till en annan gemensam vÀn. De gav Quentin Massys i uppdrag att mÄla tvÄ portrÀtt. PortrÀttet av Erasmus Àr ett av Quentins mest kÀnda verk. Den visar den lÀrde som sitter vid sitt skrivbord. Rummet Àr fyllt av mÄnga smÄ tillÀgg som inte kunde ha valts bÀttre för att relatera till den portrÀtterade.