Sanford Robinson Gifford

Sanford Robinson Gifford lyckades som få andra fånga atmosfären i det amerikanska landskapet i sina målningar. Detta står i kontrast till det faktum att han ursprungligen ville bli porträttmålare och själv hade utbildat sig i New York i bland annat mänsklig anatomi. Men han insåg snart att landskapsmåleri skulle bli hans verkliga passion. Tillsammans med andra kända konstnärer som Albert Bierstadt och Thomas Cole var han medlem av Hudson River School, en konströrelse som främst byggde på den europeiska romantiken.

Giffords liv präglades av många resor. Under två år var han till exempel i Europa; han reste från en stad till en annan, studerade de europeiska mästarnas konst och inspirerades av olika platser för att skapa nya målningar, särskilt Italien imponerade på honom; flera verk föreställer Venedig. Senare tog hans väg honom till Mellanöstern; han besökte bland annat Egypten och hittade andra platser som han senare satte upp på duk. Ett annat viktigt kapitel i hans liv kan också hittas i hans arbete: Som korpral deltog han i konfedererade staternas utbrytningskrig och skildrade denna turbulenta tid i ett antal målningar som tydligt skiljer sig från de idylliska landskapsmålningarna. Huvuddelen av Giffords verk består dock av landskap i hans hemland, från Klippiga bergen till New Jerseys kust. Han tog med sig många skisser hem från alla håll och en del av dem blev modeller för hans målningar.

Liksom de andra medlemmarna av Hudson River School - många av dem var hans vänner som följde med honom på några av hans resor - skildrade Gifford en idealiserad version av den amerikanska naturen. Han fokuserade på detaljerade skildringar som han blandade ihop för att skapa en atmosfärisk enhet. Hans många målningar visar på mångfalden i de nordamerikanska landskapen och visar på målarens entusiasm för det orörda, vidsträckta landet. Hans förkärlek för stora vattenytor, som ofta fyller en stor del av målningarna och i vilka horisonten, bergen och skogarna speglas, är också slående. Gifford ansågs vara en mycket noggrann och perfektionistisk målare som ofta målade i hela dagar, från soluppgång till solnedgång, utan att låta någon störa honom. Sedan behöll han målningen så länge som möjligt, för att sedan återvända till målningen flera veckor eller till och med månader senare och lägga till några sista penseldrag. Först när den verkligen inte lämnade något tvivel under hans kritiska blick var den färdig.