| Född | 19 augusti 1848 (Paris) |
| Avliden | 21 februari 1894 (Gennevilliers) vid 45 Ärs Älder |
| Nationalitet | Frankrike |
| Epoker | Impressionism |
| Genre | portrÀtt, djurmÄleri, stilleben, genremÄleri, landskap, akt, stadsbild |
| Yrke | konstmÄlare, konstsamlare, ingenjör, grafiker, etsare |
| Familj | Syskon: Martial Caillebotte |
| LÀrare till | Jean-Léon GérÎme, Léon Bonnat |
| KÀnda verk | Parisk gata, regnig dag (1877), Parketthyvlarna (1875), SnötÀckta tak (1878), Europas bro, 1876 (1876), ApelsintrÀd (1878) |
| Museer | Art Institute of Chicago, Musee d'Orsay Paris, Museum of Fine Arts, Houston, National Gallery of Art, Cleveland Museum of Art |
Gustave Caillebotte var den Àldsta av tre söner till Martial Caillebotte och hans tredje hustru Céleste Daufresne. Familjen tillhörde den parisiska överklassen och var mycket förmögen. Martial Caillebotte var arvtagare till ett textil- och linneföretag som levererade till den franska militÀren. Dessutom har han varit domare i handelsdomstolen. Tack vare sin rikedom hade de förutom sitt palats i Paris Àven rÄd med en stor egendom pÄ landet i en liten stad utanför Paris. FrÄn 12 Ärs Älder tillbringade Gustave Caillebotte mÄnga somrar dÀr. Troligen började han teckna vid den hÀr tiden, inspirerad av omgivningen. Trots sitt tidiga intresse för konst fick han en mer klassisk utbildning, studerade juridik och fick en officiell licens att praktisera juridik. Strax efter sin examen bröt det fransk-preussiska kriget ut och Caillebotte kallades in. Efter nio mÄnader blev han avskedad och ÄtervÀnde till Paris.
Caillebotte bestĂ€mde sig nu för att börja mĂ„la pĂ„ allvar. Han lĂ€rde sig grunderna i Leon Bonnat:s ateljĂ© för att förbereda sig för intrĂ€desprovet till Ăcole des Beaux-Arts. Ăven om han till slut blev antagen till akademin deltog han i fĂ„ kurser. I stĂ€llet trĂ€ffade han ett antal konstnĂ€rer som inte var associerade med akademin och blev vĂ€n med dem. Bland dem fanns Pierre Auguste Renoir, Edgar Degas, Claude Monet eller Giuseppe de Nittis. Han var med pĂ„ den första impressionistiska utstĂ€llningen, men stĂ€llde inte ut sina verk dĂ€r förrĂ€n flera Ă„r senare. Samma Ă„r dog hans far och Caillebotte fick en betydande förmögenhet vid 25 Ă„rs Ă„lder. Han blev en av impressionisternas största beskyddare och förvĂ€rvade mĂ„nga verk av Monet, Renoir, Pissarro, CĂ©zanne och andra. Monet lĂ€r till och med ha betalat hyran för sin ateljĂ©.
Caillebotte gjorde ocksĂ„ impressionisterna en stor tjĂ€nst efter sin död. I sitt testamente hade han skrivit in att hans stora konstsamling skulle gĂ„ till den franska regeringen efter hans död. PĂ„ hans begĂ€ran skulle dessa verk stĂ€llas ut i Luxemburgpalatset och senare i Louvren. Caillebotte kĂ€nde tydligen redan under sin livstid att impressionisternas verk annars skulle glömmas bort i landets mest avlĂ€gsna museer. Tvisten om detta arrangemang fortsatte efter hans död och verkstĂ€lldes slutligen nĂ„gra Ă„r senare av hans ombud Pierre-Auguste Renoir och hans bror Martial. Ăven om Gustave Caillebotte var en begĂ„vad konstnĂ€r i sin egen rĂ€tt, fick han inte erkĂ€nnande för sitt arbete förrĂ€n lĂ„ngt efter sin död. Detta berodde frĂ€mst pĂ„ att han tack vare sin rikedom aldrig kĂ€nde nĂ„gon ekonomisk press att sĂ€lja sina mĂ„lningar. DĂ€rför förblev en stor del av hans verk lĂ€nge i familjens Ă€go och dolda för allmĂ€nheten. Det speciella med hans verk var kombinationen av impressionism och realism.
Sida 1 / 5
| Född | 19 augusti 1848 (Paris) |
| Avliden | 21 februari 1894 (Gennevilliers) vid 45 Ärs Älder |
| Nationalitet | Frankrike |
| Epoker | Impressionism |
| Genre | portrÀtt, djurmÄleri, stilleben, genremÄleri, landskap, akt, stadsbild |
| Yrke | konstmÄlare, konstsamlare, ingenjör, grafiker, etsare |
| Familj | Syskon: Martial Caillebotte |
| LÀrare till | Jean-Léon GérÎme, Léon Bonnat |
| KÀnda verk | Parisk gata, regnig dag (1877), Parketthyvlarna (1875), SnötÀckta tak (1878), Europas bro, 1876 (1876), ApelsintrÀd (1878) |
| Museer | Art Institute of Chicago, Musee d'Orsay Paris, Museum of Fine Arts, Houston, National Gallery of Art, Cleveland Museum of Art |
Gustave Caillebotte var den Àldsta av tre söner till Martial Caillebotte och hans tredje hustru Céleste Daufresne. Familjen tillhörde den parisiska överklassen och var mycket förmögen. Martial Caillebotte var arvtagare till ett textil- och linneföretag som levererade till den franska militÀren. Dessutom har han varit domare i handelsdomstolen. Tack vare sin rikedom hade de förutom sitt palats i Paris Àven rÄd med en stor egendom pÄ landet i en liten stad utanför Paris. FrÄn 12 Ärs Älder tillbringade Gustave Caillebotte mÄnga somrar dÀr. Troligen började han teckna vid den hÀr tiden, inspirerad av omgivningen. Trots sitt tidiga intresse för konst fick han en mer klassisk utbildning, studerade juridik och fick en officiell licens att praktisera juridik. Strax efter sin examen bröt det fransk-preussiska kriget ut och Caillebotte kallades in. Efter nio mÄnader blev han avskedad och ÄtervÀnde till Paris.
Caillebotte bestĂ€mde sig nu för att börja mĂ„la pĂ„ allvar. Han lĂ€rde sig grunderna i Leon Bonnat:s ateljĂ© för att förbereda sig för intrĂ€desprovet till Ăcole des Beaux-Arts. Ăven om han till slut blev antagen till akademin deltog han i fĂ„ kurser. I stĂ€llet trĂ€ffade han ett antal konstnĂ€rer som inte var associerade med akademin och blev vĂ€n med dem. Bland dem fanns Pierre Auguste Renoir, Edgar Degas, Claude Monet eller Giuseppe de Nittis. Han var med pĂ„ den första impressionistiska utstĂ€llningen, men stĂ€llde inte ut sina verk dĂ€r förrĂ€n flera Ă„r senare. Samma Ă„r dog hans far och Caillebotte fick en betydande förmögenhet vid 25 Ă„rs Ă„lder. Han blev en av impressionisternas största beskyddare och förvĂ€rvade mĂ„nga verk av Monet, Renoir, Pissarro, CĂ©zanne och andra. Monet lĂ€r till och med ha betalat hyran för sin ateljĂ©.
Caillebotte gjorde ocksĂ„ impressionisterna en stor tjĂ€nst efter sin död. I sitt testamente hade han skrivit in att hans stora konstsamling skulle gĂ„ till den franska regeringen efter hans död. PĂ„ hans begĂ€ran skulle dessa verk stĂ€llas ut i Luxemburgpalatset och senare i Louvren. Caillebotte kĂ€nde tydligen redan under sin livstid att impressionisternas verk annars skulle glömmas bort i landets mest avlĂ€gsna museer. Tvisten om detta arrangemang fortsatte efter hans död och verkstĂ€lldes slutligen nĂ„gra Ă„r senare av hans ombud Pierre-Auguste Renoir och hans bror Martial. Ăven om Gustave Caillebotte var en begĂ„vad konstnĂ€r i sin egen rĂ€tt, fick han inte erkĂ€nnande för sitt arbete förrĂ€n lĂ„ngt efter sin död. Detta berodde frĂ€mst pĂ„ att han tack vare sin rikedom aldrig kĂ€nde nĂ„gon ekonomisk press att sĂ€lja sina mĂ„lningar. DĂ€rför förblev en stor del av hans verk lĂ€nge i familjens Ă€go och dolda för allmĂ€nheten. Det speciella med hans verk var kombinationen av impressionism och realism.