William Crimea Simpson

Konsten kan förändra historien genom att konfrontera allmänheten med verkligheten. Ett exempel är William Simpsons arbete. Tillsammans med Times-korrespondenten William Howard Russel och Thomas Chenery bidrog William Simpsons litografier från Krimkriget (1853-56) till en omvärdering av det moderna kriget bland den europeiska allmänheten. Brittiska imperiet och Frankrike, som var allierade med det osmanska imperiet i förfall, försökte stoppa Rysslands kontinentala expansion och blev indragna i ett av 1800-talets blodigaste kolonialkrig. Inte sedan Napoleons nederlag hade brittiska trupper deltagit i ett sådant krig, och betydande svagheter i organisationen av förnödenheterna och försörjningen av trupperna med hjälp av moderna logistiska verktyg blev uppenbara. Under de första striderna vann den brittiska expeditionskåren segrar mot den tsaristiska armén, men visade sig vara oförmögen att behandla de sårade från de materiella striderna på ett adekvat sätt. Många soldater dog under den ibland veckor långa transporten till det centrala militärsjukhuset.

William Simpson följde med och dokumenterade det brittiska militära ledarskapets misslyckanden och misskötsel och orsakade en vändning i den allmänna opinionen genom Times journalisters kommentarer. Simpsons karriär var dock allt annat än förutbestämd. Han föddes i Glasgow och började inte gå i skolan förrän han var 11 år gammal. Med disciplin och en känsla av uppdrag arbetade han sig igenom kvällsstudier och blev lärling på ett företag som tillverkade litografier. Uppkomsten av denna konstform var nära kopplad till utvecklingen av massmedia. Tidningar, magasin och tidskrifter krävde bilder för att illustrera det skrivna ordet. Simpson fick 1854 i uppdrag att tillverka litografier av Krimkriget från rapporter. Han övertygade sina uppdragsgivare om att endast en rapportering på plats skulle kunna få ett stort genomslag. När han väl var på Krim blev han överväldigad av scenerna och lidandet hos vanliga soldater, offer för våld, men framför allt av misslyckandet och inkompetensen hos deras egna befälhavare. Krigets ansikte och våldet hade inte förändrats, men det som gjorde skillnaden var telegrafins och masspressens tekniska möjligheter, som gjorde det möjligt för allmänheten att uppleva kriget på ett nytt sätt. Bilderna av de sårade som lämnats ensamma, av nödtransporter, smuts, sjukdomar och död kompletterade berättelserna från personer som Florence Nightingale, som blev en ikon för humanitet under Krimkriget.

Med det rykte han fick som illustratör av Krimkriget fick Simpson uppdrag från tidskrifter att täcka liknande händelser och producera en portfölj när han återvände. Nästa mål var återigen en kolonial konflikt i det brittiska imperiet. I Indien slog brittiska kolonialtrupper ner det så kallade Sepoyupproret med det mest brutala våld. År 1868 deltog han i den etiopiska expeditionen, ett straffuppdrag mot afrikanska stamhövdingar som hade dödat engelska missionärer. Efter ytterligare arbete som krigskorrespondent under det fransk-preussiska kriget 1866 och det andra afghanska kriget drog sig Simpson tillbaka från offentligheten.