| Född | ca. 1617 (Alkmaar) |
| Avliden | 1692 (Amsterdam) |
| Nationalitet | NederlÀnderna |
| Epoker | GenremÄleri |
| Genre | portrÀtt, landskap |
| Yrke | konstmÄlare |
| LĂ€rare till | Evert van Aelst |
| KÀnda verk | Interieur mit Frau am Virginal (1667), Inneres der portugiesischen Synagoge in Amsterdam (1680), Interieur einer protestantischen gotischen Kirche (1670), Hof der Börse in Amsterdam (1653), Interieur einer Kirche (1668) |
| Museer | Los Angeles County Museum of Art (LACMA), Mauritshuis, Bayerische Staatsgemaeldesammlungen (Pinakothek), Museum Boijmans Van Beuningen, National Gallery of Art |
Emanuel de Wittes far var lÀrare i den nederlÀndska staden Alkmaar. Han gav sin son lektioner och skulle ha velat se honom följa i hans fotspÄr. Men den unge de Witte var fast besluten att bli mÄlare, sÄ vid 19 Ärs Älder gick han med i St Luke-gillet i Alkmaar. Gillet fanns i nÀstan alla nederlÀndska stÀder. Lokala mÄlare, skulptörer och hantverkare var medlemmar i gillet. Det var det enda sÀttet att utbilda lÀrlingar, anstÀlla gesÀller och erbjuda och sÀlja sina konstverk till allmÀnheten. NÄgra Är senare flyttade han till Delft, dÀr han studerade för Evert van Aelst, en mycket berömd nederlÀndsk stillebenmÄlare. DÀrefter bodde han i Rotterdam och Amsterdam, dÀr han gifte sig med Geerje Arents 1651 och fick en dotter. Redan fyra Är senare dog hustrun och de Witte gifte sig pÄ nytt. Hans andra hustru Lysbeth van der Plas Äkte fast för stöld en kort tid senare och blev utvisad frÄn staden som straff. Hon levde sedan vanÀrat utanför stadsmurarna, dÀr hon dog fyra Är senare. Incidenten skadade de Wittes sociala stÀllning kraftigt och ledde till att han till stor del blev utfattig pÄ grund av rÀttstvister.
Hans konstnĂ€rliga förmĂ„ga var dock inte nedsatt och han fortsatte att mĂ„la utan att lĂ„ta sig avskrĂ€ckas. Förutom portrĂ€tt Ă€gnar sig Emanuel de Witte Ă„t mytologiska, historiska och religiösa motiv. Under den andra halvan av sitt liv arbetade han ocksĂ„ mycket ofta i kyrkor. Hans mĂ„lningar av interiörer i olika gudstjĂ€nstlokaler hör till hans mest kĂ€nda verk, till exempel mĂ„lningen "Interiören i den portugisiska synagogan i Amsterdam". Han mĂ„lade dock inte alltid enligt verkligheten, utan enligt sin skönhetskĂ€nsla. Han lĂ€t olika kyrkors interiörer smĂ€lta samman till en enda bild, mĂ„lade in obefintliga kyrkobesökare i den eller utelĂ€mnade dem. Ăven hans mycket berömda mĂ„lning "Palazzo i en italiensk stad" Ă€r en ren fantasi. Han mĂ„lade mycket sĂ€llan landskap, gator och torg.
Som konstnÀr och i sin mÄlarstil imponerade de Witte mycket, som person ska han ha varit ganska svÄr enligt berÀttelser frÄn samtida personer. Han skulle alltsÄ ha varit ganska kallsinnig, grÀlsjuk och en spelande natur. Kanske har dock de privata bekymmer som orsakades av tvÄ hustrars död, anklagelserna, rÀttegÄngarna och de förödmjukelser som hörde samman med dem ocksÄ satt sin prÀgel pÄ honom. Vid 75 Ärs Älder hÀngde sig konstnÀren frÄn en kanalbro i Amsterdam. Hans kropp hittades inte förrÀn flera veckor senare.
Sida 1 / 1
| Född | ca. 1617 (Alkmaar) |
| Avliden | 1692 (Amsterdam) |
| Nationalitet | NederlÀnderna |
| Epoker | GenremÄleri |
| Genre | portrÀtt, landskap |
| Yrke | konstmÄlare |
| LĂ€rare till | Evert van Aelst |
| KÀnda verk | Interieur mit Frau am Virginal (1667), Inneres der portugiesischen Synagoge in Amsterdam (1680), Interieur einer protestantischen gotischen Kirche (1670), Hof der Börse in Amsterdam (1653), Interieur einer Kirche (1668) |
| Museer | Los Angeles County Museum of Art (LACMA), Mauritshuis, Bayerische Staatsgemaeldesammlungen (Pinakothek), Museum Boijmans Van Beuningen, National Gallery of Art |
Emanuel de Wittes far var lÀrare i den nederlÀndska staden Alkmaar. Han gav sin son lektioner och skulle ha velat se honom följa i hans fotspÄr. Men den unge de Witte var fast besluten att bli mÄlare, sÄ vid 19 Ärs Älder gick han med i St Luke-gillet i Alkmaar. Gillet fanns i nÀstan alla nederlÀndska stÀder. Lokala mÄlare, skulptörer och hantverkare var medlemmar i gillet. Det var det enda sÀttet att utbilda lÀrlingar, anstÀlla gesÀller och erbjuda och sÀlja sina konstverk till allmÀnheten. NÄgra Är senare flyttade han till Delft, dÀr han studerade för Evert van Aelst, en mycket berömd nederlÀndsk stillebenmÄlare. DÀrefter bodde han i Rotterdam och Amsterdam, dÀr han gifte sig med Geerje Arents 1651 och fick en dotter. Redan fyra Är senare dog hustrun och de Witte gifte sig pÄ nytt. Hans andra hustru Lysbeth van der Plas Äkte fast för stöld en kort tid senare och blev utvisad frÄn staden som straff. Hon levde sedan vanÀrat utanför stadsmurarna, dÀr hon dog fyra Är senare. Incidenten skadade de Wittes sociala stÀllning kraftigt och ledde till att han till stor del blev utfattig pÄ grund av rÀttstvister.
Hans konstnĂ€rliga förmĂ„ga var dock inte nedsatt och han fortsatte att mĂ„la utan att lĂ„ta sig avskrĂ€ckas. Förutom portrĂ€tt Ă€gnar sig Emanuel de Witte Ă„t mytologiska, historiska och religiösa motiv. Under den andra halvan av sitt liv arbetade han ocksĂ„ mycket ofta i kyrkor. Hans mĂ„lningar av interiörer i olika gudstjĂ€nstlokaler hör till hans mest kĂ€nda verk, till exempel mĂ„lningen "Interiören i den portugisiska synagogan i Amsterdam". Han mĂ„lade dock inte alltid enligt verkligheten, utan enligt sin skönhetskĂ€nsla. Han lĂ€t olika kyrkors interiörer smĂ€lta samman till en enda bild, mĂ„lade in obefintliga kyrkobesökare i den eller utelĂ€mnade dem. Ăven hans mycket berömda mĂ„lning "Palazzo i en italiensk stad" Ă€r en ren fantasi. Han mĂ„lade mycket sĂ€llan landskap, gator och torg.
Som konstnÀr och i sin mÄlarstil imponerade de Witte mycket, som person ska han ha varit ganska svÄr enligt berÀttelser frÄn samtida personer. Han skulle alltsÄ ha varit ganska kallsinnig, grÀlsjuk och en spelande natur. Kanske har dock de privata bekymmer som orsakades av tvÄ hustrars död, anklagelserna, rÀttegÄngarna och de förödmjukelser som hörde samman med dem ocksÄ satt sin prÀgel pÄ honom. Vid 75 Ärs Älder hÀngde sig konstnÀren frÄn en kanalbro i Amsterdam. Hans kropp hittades inte förrÀn flera veckor senare.