Izabella Godlewska de Aranda

Andra världskrigets fasor präglade Izabella Godlewskas barndom. Fram till början av de fruktansvärda krigsåren bodde familjen på ett gods i det som nu är Vitryssland. Under det år då Izabella fyllde åtta år började en odyssé som förde familjen runt om i Europa. Familjen flydde via Riga till Sverige och vidare via Belgien till Frankrike. När tyskarna gick in i Frankrike fortsatte familjen sin flykt. De nådde Marseille och hade därmed en chans att ta sig till Spanien och Portugal. Från Portugal tog de sig till sitt nya hem. När kriget tog slut blev Izabella Godlewskas familj brittiska medborgare. Efter kriget var det svåra tider för familjen. Izabella drömde om att studera konst eller musik. Drömmar som fick ge vika för pragmatism i svåra tider. Izabella Godlewska studerade arkitektur och tog examen från Oxford School of Architecture 1955. På vägen dit fullföljde hon sina drömmar. Izabella hade kontakt med en målare som gav henne målarlektioner på sin fritid. Yrkesmässigt hade hon valt en karriär som arkitekt.

Izabella Godlewska träffade en spansk diplomat och blev förälskad i honom. Paret gifte sig och flyttade till Madrid. Izabella fortsatte att arbeta som arkitekt, men fick kontakt med konstnärsvärlden i Madrid och drömmarna om måleri och konst vaknade till liv igen. Hennes mans diplomatiska verksamhet tvingade familjen att flytta ofta. För andra gången i sitt liv reser Izabella runt i världen. Den här gången är det inte en flykt, utan ett mål och en väg till konsten.

Izabella koncentrerade sig på akvarellmåleri under sin studietid. Därmed utvecklade hon ett intresse som följde henne ända till slutet av hennes konstnärliga karriär. Hennes livsskeden dokumenteras i ett unikt verk som är lika varierat som världens kulturer. Under en vistelse på Haiti skapade målaren en serie porträtt där hon fångade livet på den karibiska ön. I Rom ägnade hon sig åt stadspanoramat. En serie abstrakta landskap med horisontella linjer skapades. Horisontella landskap följer med Izabella Godlewskas verk fram till den sena fasen. Färgerna är saftiga och kraftfulla. Känslorna bestämmer konstnärens landskapsintryck. De är en fest av färger, harmoniska och avslöjar den blick med vilken Izabella ser på världen. Konstnären är ovillig att gå med i en konstnärlig grupp och undviker de strikta stilarna och riktningarna. Hennes konstnärliga utveckling har lett henne till fullständig abstraktion. Izabella ser sin utveckling som ett sätt att försona sig med ödet och man kan önska att hon har lyckats.