| Född | 1849 (Sankt Petersburg) |
| Avliden | 1935 (Rue du Boccador) |
| Nationalitet | Frankrike |
| Epoker | Art Nouveau |
| Genre | portrÀtt |
| Yrke | konstmÄlare, grafiker |
| Familj | Far: Jean Béraud Mor: GeneviÚve Eugénie Jacquin Syskon: Adrienne Béraud, Estelle Béraud, Mélanie Béraud |
| LÀrare till | Léon Bonnat |
| KĂ€nda verk | Konditoriet Gloppe, Champs-ĂlysĂ©es, Paris, 1889 (1889), Sankta Maria Magdalena i Simon farisĂ©ens hus, 1891 (1891), The Newsroom of the Journal des Debats (1889), Sunday at the Church of Saint-Philippe-du-Roule, Paris (1877), En blĂ„sig dag pĂ„ Pont des Arts (1880) |
| Museer | Art Institute of Chicago |
I mitten av 1800-talet skedde den stora förĂ€ndringen för Paris. De smala och mörka grĂ€nderna var förbi. Borta var den elĂ€nde och det moras som prĂ€glade stadsbilden och som fick det fina sĂ€llskapet att dröja kvar i sina Ă€dla salonger. Boulevarderna blev bredare och större. Baron Hausmann formade stadsbilden i metropolen pĂ„ ett sĂ„ framsynt sĂ€tt att den har förĂ€ndrats lite till den dag i dag. De nya gatorna inbjöd till promenader och samhĂ€llsmedlemmarna dröjde inte lĂ€nge. Modigt klĂ€dda mĂ€nniskor promenerade pĂ„ eftermiddagen pĂ„ de moderna gatorna för att se och bli sedda. Gatorna blev skĂ„deplatsen för de prĂ„liga förestĂ€llningarna. Bland det illustra sĂ€llskapet fanns Jean BĂ©raud. Jean var en charmig gentleman som hade lĂ€tt att mingla bland de kulturella flanörerna, och han fĂ„ngade scenerna frĂ„n det parisiska vardagslivet och levde under sin mest produktiva kreativa period. BĂ©raud dokumenterade vardagslivet pĂ„ stadens boulevarder under Belle Ăpoque-eran.
MĂ„nga impressionister lĂ€mnade staden under denna tid och föredrog den lugna landsbygden för sina konststudier. BĂ©raud Ă€lskade livligheten mellan Champs-ElysĂ©es, Montmartre och Seine-bankarna. Tillsammans med Ădouard Manet och Edgar Degas bildade de en gemenskap av konstnĂ€rer som gav varandra inspiration och stimulans. BĂ©raud gick alltsĂ„ bort frĂ„n portrĂ€tten av sjĂ€lvupplevda personer och fĂ„ngade istĂ€llet vardagliga scener. Barn som slutade skolan och kvinnor som kĂ€mpade mot vinden, alla samtida Ă€mnen blev viktiga. För att kunna fĂ„nga just dessa scener pĂ„ ett autentiskt sĂ€tt inrĂ€ttade mĂ„laren en ateljĂ© i en taxi. Gömd bakom en gardin för att skydda sig frĂ„n nyfikna blickar.Duken pĂ„ framsĂ€tet och fĂ€rgpaletten bredvid mĂ„laren pĂ„ baksĂ€tet. Jean ville fĂ„nga sina figurer i ett ovĂ€ntat ögonblick, utan posering och koketteri. En okonventionell metod, men det var med dessa verk som BĂ©raud blev mest berömd, utan att behöva övervinna sin karakteristiska blyghet och blyghet.
Belle Ăpoque representerar en tid dĂ„ konsten genomgick stora förĂ€ndringar. Art Nouveau började och teatrar och tunnelbanestationer fick ett modernt utseende. VĂ€rldsutstĂ€llningen visade tydligt vilken stĂ€llning Paris hade för konst och kultur. Hela Paris vibrerade av glĂ€dje. BĂ©raud hade intressant nog bestĂ€mt sig för att Ă€gna sig Ă„t att mĂ„la religiösa motiv. BĂ©raud komponerade religiösa figurer i en samtida miljö. De kontroversiella mĂ„lningarna var inte okritiska i konstkretsar, men gav konstnĂ€ren en ovĂ€ntad popularitet i samhĂ€llet.
Sida 1 / 3
| Född | 1849 (Sankt Petersburg) |
| Avliden | 1935 (Rue du Boccador) |
| Nationalitet | Frankrike |
| Epoker | Art Nouveau |
| Genre | portrÀtt |
| Yrke | konstmÄlare, grafiker |
| Familj | Far: Jean Béraud Mor: GeneviÚve Eugénie Jacquin Syskon: Adrienne Béraud, Estelle Béraud, Mélanie Béraud |
| LÀrare till | Léon Bonnat |
| KĂ€nda verk | Konditoriet Gloppe, Champs-ĂlysĂ©es, Paris, 1889 (1889), Sankta Maria Magdalena i Simon farisĂ©ens hus, 1891 (1891), The Newsroom of the Journal des Debats (1889), Sunday at the Church of Saint-Philippe-du-Roule, Paris (1877), En blĂ„sig dag pĂ„ Pont des Arts (1880) |
| Museer | Art Institute of Chicago |
I mitten av 1800-talet skedde den stora förĂ€ndringen för Paris. De smala och mörka grĂ€nderna var förbi. Borta var den elĂ€nde och det moras som prĂ€glade stadsbilden och som fick det fina sĂ€llskapet att dröja kvar i sina Ă€dla salonger. Boulevarderna blev bredare och större. Baron Hausmann formade stadsbilden i metropolen pĂ„ ett sĂ„ framsynt sĂ€tt att den har förĂ€ndrats lite till den dag i dag. De nya gatorna inbjöd till promenader och samhĂ€llsmedlemmarna dröjde inte lĂ€nge. Modigt klĂ€dda mĂ€nniskor promenerade pĂ„ eftermiddagen pĂ„ de moderna gatorna för att se och bli sedda. Gatorna blev skĂ„deplatsen för de prĂ„liga förestĂ€llningarna. Bland det illustra sĂ€llskapet fanns Jean BĂ©raud. Jean var en charmig gentleman som hade lĂ€tt att mingla bland de kulturella flanörerna, och han fĂ„ngade scenerna frĂ„n det parisiska vardagslivet och levde under sin mest produktiva kreativa period. BĂ©raud dokumenterade vardagslivet pĂ„ stadens boulevarder under Belle Ăpoque-eran.
MĂ„nga impressionister lĂ€mnade staden under denna tid och föredrog den lugna landsbygden för sina konststudier. BĂ©raud Ă€lskade livligheten mellan Champs-ElysĂ©es, Montmartre och Seine-bankarna. Tillsammans med Ădouard Manet och Edgar Degas bildade de en gemenskap av konstnĂ€rer som gav varandra inspiration och stimulans. BĂ©raud gick alltsĂ„ bort frĂ„n portrĂ€tten av sjĂ€lvupplevda personer och fĂ„ngade istĂ€llet vardagliga scener. Barn som slutade skolan och kvinnor som kĂ€mpade mot vinden, alla samtida Ă€mnen blev viktiga. För att kunna fĂ„nga just dessa scener pĂ„ ett autentiskt sĂ€tt inrĂ€ttade mĂ„laren en ateljĂ© i en taxi. Gömd bakom en gardin för att skydda sig frĂ„n nyfikna blickar.Duken pĂ„ framsĂ€tet och fĂ€rgpaletten bredvid mĂ„laren pĂ„ baksĂ€tet. Jean ville fĂ„nga sina figurer i ett ovĂ€ntat ögonblick, utan posering och koketteri. En okonventionell metod, men det var med dessa verk som BĂ©raud blev mest berömd, utan att behöva övervinna sin karakteristiska blyghet och blyghet.
Belle Ăpoque representerar en tid dĂ„ konsten genomgick stora förĂ€ndringar. Art Nouveau började och teatrar och tunnelbanestationer fick ett modernt utseende. VĂ€rldsutstĂ€llningen visade tydligt vilken stĂ€llning Paris hade för konst och kultur. Hela Paris vibrerade av glĂ€dje. BĂ©raud hade intressant nog bestĂ€mt sig för att Ă€gna sig Ă„t att mĂ„la religiösa motiv. BĂ©raud komponerade religiösa figurer i en samtida miljö. De kontroversiella mĂ„lningarna var inte okritiska i konstkretsar, men gav konstnĂ€ren en ovĂ€ntad popularitet i samhĂ€llet.