Karl Friedrich Schinkel

I hans målningar avslöjas arkitekturens elegans i samband med landskapets skönhet. I de kullar, berg och slätter som naturen har skapat reser sig starka murar och bildar skyddande slott. Den preussiske arkitekten och målaren Karl Friedrich Schinkel (1781-1841) uppfattade den europeiska arkitekturen som en fortsättning på den antika grekiska arkitekturen. Redan under gymnasietiden kunde man se att sonen till en pastor från Neuruppin hade en utomordentlig konstnärlig talang. Efter att ha besökt en utställning med arkitektoniska ritningar bestämde sig den unge Schinkel för att bli arkitekt. Han blev elev vid Friedrich och David Gillys privata byggskola i Berlin. Samtidigt började han studera arkitektur vid Bauakademie i Berlin och deltog i föreläsningar vid Akademie der Künste.

I början av det nya århundradet var Schinkel en av de första att avlägga yrkesprov för statstjänsten, vilket gav honom rätt att arbeta som byggnadsinspektör eller byggnadsinspektör. På grund av Preussens ekonomiska svårigheter i samband med kriget mot Napoleon runt 1800 kunde dock endast ett fåtal nya byggnadsprojekt förverkligas. Efter att ha genomfört sina första byggnads- och planeringsprojekt bestämde sig Friedrich Schinkel för att se världen. Hans väg ledde honom till Dresden, Prag, Wien, Venedig, Padua, Turin, Palermo, Neapel, Lyon och Paris. Via Strasbourg och Weimar återvände han till Berlin. Där ställde han ut panoramabilder inspirerade av sina resor. Bland beundrarna av dessa verk fanns kung Fredrik Wilhelm III och drottning Luise av Preussen. Som ett resultat av detta fick Schinkel i uppdrag att omgestalta drottning Luises sängkammare i Kronprinzenpalais och att utforma inredningen i hennes rum i Berlin Stadtschloss. Med detta uppdrag blev han inredningsarkitekt och byggmästare för den preussiska kungafamiljen.

Som chefsarkitekt var Schinkel ansvarig för att Berlin blev Preussens representativa huvudstad. Dessutom ansvarade han för andra byggprojekt från Köln till Königsberg. Än idag vittnar Königswache, Schauspielhaus och Altes Museum i Berlin om Karl Friedrich Schinkels arbete. Han blev förmodligen klassicismens viktigaste arkitekt och stod i vänskaplig och intellektuell kontakt med samtida personer som Wilhelm von Humboldt, Johann Wolfgang von Goethe, greve Hermann von Pückler-Muskau och Clemens von Brentano. Även när Karl Friedrich Schinkel alltmer ägnar sig åt arkitektur fortsätter han att intensivt ägna sig åt måleri. För honom var båda konstarterna oskiljaktigt förenade.