Kusakabe Kimbei

Kusakabe Kimbei har alltid varit intresserad av fotografi, vilket ledde till att han flyttade till en annan stad. Där gjorde han det till sitt yrke och öppnade sin egen fotostudio, kallad K. Kimbei, där han erbjöd souvenirfotografier. Han fokuserade främst på kvinnoporträttet. Men inte vilka kvinnor som helst: han poserade och fotograferade framför allt geishor.

Kusakabe Kimbei var inte bara en japansk fotograf. Han anses vara en av de viktigaste producenterna av souvenirfotografier i Japan i slutet av 1800-talet. Redan som ung tog han farväl av sin hemstad Kōfu för att åka till Yokohama. Staden var inte bara ett turistcentrum vid den här tiden, utan blomstrade också och blev centrum för japansk fotografi. Eftersom han ännu inte hade något rykte och var helt okänd i staden arbetade han först som en kolorist som noggrant målade de viktigare fotografernas fotografier. Så småningom blev han assistent till fotografen Felice Beato, som fastställde de stilistiska normerna för souvenirfotografering i Yokohama. Han arbetade med Beato och andra fotografer under en tid tills han öppnade sin egen fotostudio under namnet K. Kimbei. Där skapade han en katalog som innehöll över 2 000 souvenirfotografier, även om inte alla var tagna av honom själv. Han hade också fotografier av bland annat Beato för att nå och behålla så många kunder som möjligt. Men han utnyttjade också utställningen av andras fotografier för att få tillräckligt med tid för att fotografera och färglägga sina egna bilder.

De allra flesta av fotografierna i katalogen är bilder av populära destinationer i Japan, som naturligtvis var särskilt populära bland kunderna. 416 bilder visar dock Japans seder och bruk, som ofta avbildades av japanska kvinnor som utförde olika aktiviteter - ett vanligt motiv för souvenirfotografering. "Anständiga" kvinnor som inte arbetade offentligt vägrade dock att låta sig fotograferas. Den realistiska bilden ansågs vara alltför sensuell, eftersom den gjorde kvinnans kropp tillgänglig för kunden, vilket följaktligen ansågs olämpligt. Det fanns också vissa vidskepliga föreställningar om att fotografering gjorde något med själen och sög ut den ur kroppen. Följaktligen var alla modeller som Kimbei iscensatte och fotograferade kvinnor som arbetade offentligt, som geishas. Han porträtterade dem dock på ett ganska konservativt och gammaldags sätt, samtidigt som den japanska kroppsbilden höll på att förändras i Japan. Han lät sig inte heller imponeras av västerländska influenser. I stället lät han dem posera på ett sådant sätt att de representerade kvinnor från olika samhällsklasser.