| Född | 15 juli 1606 (Leiden) |
| Avliden | 4 oktober 1669 (Amsterdam) vid 63 års ålder |
| Nationalitet | Nederländerna |
| Epoker | Barocken, Niederländisches Goldenes Zeitalter der Malerei |
| Genre | porträtt, religiös konst, mytologiskt måleri, genremåleri, historiemåleri, självporträtt, landskap, stilleben, vanitas |
| Yrke | konstmålare, tecknare, grafiker, konstsamlare, etsare, gravör, konsthandlare |
| Familj | Far: Harmen Gerritszoon van Rijn Mor: Neeltje Willemsdr. Zuytbrouck Barn: Titus van Rijn, Cornelia van Rijn |
| Lärare till | Pieter Lastman, Joris van Schooten, Jacob Isaacsz. van Swanenburgh, Jan Pynas |
| Elev | Arent de Gelder, Willem Drost, Godfrey Kneller, Philips de Koninck, Abraham van Dijck, Bernhard Keil, Gerard Dou, Carel Fabritius, Jürgen Ovens, Ferdinand Bol, Samuel van Hoogstraten, Nicolaes Maes, Lambert Doomer, Gerbrand van den Eeckhout, Govaert Flinck, Anthonie van Borssom, Cornelis Brouwer, Jan Victors, Jacobus Levecq, Jan Gillisz van Vliet, Adriaen Verdoel, Willem de Poorter, Isaac de Jouderville, Abraham Furnerius, Johann Ulrich Mayr, Karel van der Pluym, Jan Jansz. de Stomme, Titus van Rijn, Christopher Paudiß, Franz Wulfhagen, Jacques de Rousseaux, Heiman Dullaart, Leendert van Beijeren, Constantijn van Renesse, Heinrich Jansen, Gerrit Willemsz Horst, Johannes Raven der Jüngere, Gerrit van Uylenburgh, Johannes Colaert, Jan van Glabbeeck |
| Medlemskap | Sankt Lukasgillet i Amsterdam |
| Kända verk | Die Nachtwache (1642), Die Anatomie des Dr. Tulp (1632), Der Sturm auf dem See Genesareth (1633), Die Judenbraut (1667), Die Rueckkehr des verlorenen Sohnes (1668) |
| Museer | National Gallery of Art, Statens Museum for Kunst, Art Institute of Chicago, Rijksmuseum, Minneapolis Institute of Art |
Guldåldern representerar en period av blomstrande affärsverksamhet och en blomstrande ekonomi. Med rikedomen följde en stor frihet och att konsten blev en industri. I tidiga avhandlingar om konst nämns särskilt en målare som hade mycket att vinna på alla tre trevliga aspekter av livet. Rembrandt-van-Rijn älskade rikedomar och det lösaktiga livet. Som konstnär älskade han friheten att förverkliga sina idéer och drog nytta av den livliga handeln med konstverk. Konstnärens högsta nyttighet var måleriet, som han levde ut som få andra målare.
Amsterdam var ett exempel på liberalitet, tolerans och en unik kulturell dynamik redan på 1600-talet. På gatorna talades olika språk och handeln var en del av stadens självbild. Rembrandt drogs regelbundet till Amsterdam. Hans måleri hade ibland en entreprenörsmässig inriktning. Hans verk påminner om stora scener från en teaterpjäs. Figurerna är skickligt placerade och står i centrum genom ett skickligt ljusspel. Nattvakten visar detta spel av ljus och mörker på ett perfekt sätt. Målningen skildrar en dagsscen och ger betraktaren en känsla av en kvällssammankomst. Rembrandt överförde de italienska mästarnas grundläggande måleriska drag och utvecklade ett mästerligt representationssätt utifrån dem. Dramatiken talade från målningarna och han kopplade ihop sina figurer med känslor. Detta är särskilt tydligt i de porträtt där han låter sina modeller och sig själv skratta.
Rembrandt älskade de möjligheter som hans talang erbjöd honom. Han inrättade en egen verkstad för att måla och låta måla. Flera av hans elevers målningar bär det stora namnet. Målaren tjänade bra och investerade en inte obetydlig del av sina pengar i målningar av andra konstnärer. Han köpte också sina egna målningar. I hopp om att senare kunna sälja dem med vinst lånade Rembrandt pengar. Målaren levde i en komplicerad ekonomisk konstruktion som gjorde att konstnären blev utfattig på ålderns höst. Hans skattkammare lades ner, vilket gav målningar av Rubens och Rafael. Till slut fick den store målaren bara måla och leva ett liv i sällsynt frihet.
Sida 1 / 46
| Född | 15 juli 1606 (Leiden) |
| Avliden | 4 oktober 1669 (Amsterdam) vid 63 års ålder |
| Nationalitet | Nederländerna |
| Epoker | Barocken, Niederländisches Goldenes Zeitalter der Malerei |
| Genre | porträtt, religiös konst, mytologiskt måleri, genremåleri, historiemåleri, självporträtt, landskap, stilleben, vanitas |
| Yrke | konstmålare, tecknare, grafiker, konstsamlare, etsare, gravör, konsthandlare |
| Familj | Far: Harmen Gerritszoon van Rijn Mor: Neeltje Willemsdr. Zuytbrouck Barn: Titus van Rijn, Cornelia van Rijn |
| Lärare till | Pieter Lastman, Joris van Schooten, Jacob Isaacsz. van Swanenburgh, Jan Pynas |
| Elev | Arent de Gelder, Willem Drost, Godfrey Kneller, Philips de Koninck, Abraham van Dijck, Bernhard Keil, Gerard Dou, Carel Fabritius, Jürgen Ovens, Ferdinand Bol, Samuel van Hoogstraten, Nicolaes Maes, Lambert Doomer, Gerbrand van den Eeckhout, Govaert Flinck, Anthonie van Borssom, Cornelis Brouwer, Jan Victors, Jacobus Levecq, Jan Gillisz van Vliet, Adriaen Verdoel, Willem de Poorter, Isaac de Jouderville, Abraham Furnerius, Johann Ulrich Mayr, Karel van der Pluym, Jan Jansz. de Stomme, Titus van Rijn, Christopher Paudiß, Franz Wulfhagen, Jacques de Rousseaux, Heiman Dullaart, Leendert van Beijeren, Constantijn van Renesse, Heinrich Jansen, Gerrit Willemsz Horst, Johannes Raven der Jüngere, Gerrit van Uylenburgh, Johannes Colaert, Jan van Glabbeeck |
| Medlemskap | Sankt Lukasgillet i Amsterdam |
| Kända verk | Die Nachtwache (1642), Die Anatomie des Dr. Tulp (1632), Der Sturm auf dem See Genesareth (1633), Die Judenbraut (1667), Die Rueckkehr des verlorenen Sohnes (1668) |
| Museer | National Gallery of Art, Statens Museum for Kunst, Art Institute of Chicago, Rijksmuseum, Minneapolis Institute of Art |
Guldåldern representerar en period av blomstrande affärsverksamhet och en blomstrande ekonomi. Med rikedomen följde en stor frihet och att konsten blev en industri. I tidiga avhandlingar om konst nämns särskilt en målare som hade mycket att vinna på alla tre trevliga aspekter av livet. Rembrandt-van-Rijn älskade rikedomar och det lösaktiga livet. Som konstnär älskade han friheten att förverkliga sina idéer och drog nytta av den livliga handeln med konstverk. Konstnärens högsta nyttighet var måleriet, som han levde ut som få andra målare.
Amsterdam var ett exempel på liberalitet, tolerans och en unik kulturell dynamik redan på 1600-talet. På gatorna talades olika språk och handeln var en del av stadens självbild. Rembrandt drogs regelbundet till Amsterdam. Hans måleri hade ibland en entreprenörsmässig inriktning. Hans verk påminner om stora scener från en teaterpjäs. Figurerna är skickligt placerade och står i centrum genom ett skickligt ljusspel. Nattvakten visar detta spel av ljus och mörker på ett perfekt sätt. Målningen skildrar en dagsscen och ger betraktaren en känsla av en kvällssammankomst. Rembrandt överförde de italienska mästarnas grundläggande måleriska drag och utvecklade ett mästerligt representationssätt utifrån dem. Dramatiken talade från målningarna och han kopplade ihop sina figurer med känslor. Detta är särskilt tydligt i de porträtt där han låter sina modeller och sig själv skratta.
Rembrandt älskade de möjligheter som hans talang erbjöd honom. Han inrättade en egen verkstad för att måla och låta måla. Flera av hans elevers målningar bär det stora namnet. Målaren tjänade bra och investerade en inte obetydlig del av sina pengar i målningar av andra konstnärer. Han köpte också sina egna målningar. I hopp om att senare kunna sälja dem med vinst lånade Rembrandt pengar. Målaren levde i en komplicerad ekonomisk konstruktion som gjorde att konstnären blev utfattig på ålderns höst. Hans skattkammare lades ner, vilket gav målningar av Rubens och Rafael. Till slut fick den store målaren bara måla och leva ett liv i sällsynt frihet.