| Född | 1802 (Halden) |
| Avliden | 1842 (MĂŒnchen) |
| Nationalitet | Norge |
| Yrke | konstmÄlare |
| Familj | Mor: Maren Sophie Paus Barn: Thomas Fearnley Syskon: Carl Frederik Fearnley, Henry Emil Fearnley |
| LĂ€rare till | Johan Christian Dahl |
| KÀnda verk | Grindelwaldgletscher (1837), Tyrolskt landskap (1831), Palermo and Monte Pellegrino (1833), Self-portrait (1831), Utsikt över nedre Rydal Falls, Cumbria (1837) |
| Museer | Nasjonalmuseet, Thorvaldsen Museum, Metropolitan Museum of Art, Statens Museum for Kunst, Staedtische Galerie im Lenbachhaus |
Stackars lilla Thomas Fearnley var bara fem Är gammal nÀr han skickades till Christiania (nuvarande Oslo) för att bo hos sin moster och farbror. Denna tidiga vÀndning i hans liv visade sig dock vara en lycktrÀff. Det hÀnde nÀmligen att han blev antagen till den norska militÀrakademin. Och detta var ett av de fÄ stÀllen i Norge dÀr man pÄ den tiden kunde lÀra sig att teckna professionellt. TyvÀrr hade Thomas svÄrigheter med disciplin och avbröt sin militÀra utbildning vid 17 Ärs Älder. Men han förblev trogen tecknandet och gick pÄ kvÀllskurser vid den dÄ nyöppnade Tegneskolen (ritskola). Han var en begÄvad student. TvÄ av Fearnleys mÄlningar visades pÄ teckningsskolans första offentliga utstÀllning. Den unga konstnÀrens teckningar hÀngde pÄ samma nivÄ som framstÄende namn i den norska konsthistorien, sÄsom J. C. Dahl och Johannes Flintoe. UtstÀllningen, dÀr Thomas befann sig mitt i centrum, vÀckte stor uppmÀrksamhet. För första gÄngen kunde huvudstadens invÄnare se sitt hemland genom en konstnÀrs ögon och ÄterupptÀcka Norges magnifika naturskönhet.
Ăven om ritskolan var innovativ var de konstnĂ€rliga möjligheterna för unga blivande konstnĂ€rer mycket begrĂ€nsade i Norge. Thomas bestĂ€mde sig dĂ€rför för att fortsĂ€tta sina studier i Köpenhamn och Dresden, England, Holland och Stockholm. Beslutet att Ă„ka till Sverige visade sig vara Ă€nnu en lycklig tillfĂ€llighet i hans liv. Den svenska kungafamiljen bestĂ€llde flera mĂ„lningar av honom. Trots sina framgĂ„ngar stannade han dock inte lĂ€nge i Stockholm. Strax dĂ€refter reste Fearnley till Italien. Han gick till fots frĂ„n MĂŒnchen över Alperna till Verona. Det var en kall och blöt resa. En av hans följeslagare och vĂ€nner, den danske mĂ„laren William Bendz, fick lunginflammation och dog kort efter att han anlĂ€nt till Bella Italia.
Thomas sjĂ€lv stannade i Italien i tvĂ„ Ă„r för att finslipa sin teknik för ljusinslĂ€pp och skuggkastning. NĂ€r han slutligen begav sig pĂ„ Ă„terresan valde han vĂ€gen över de bernska alperna och fann dĂ€r det motiv som skulle bli ett av hans huvudmotiv: den övre Grindelwald-glaciĂ€ren, som pĂ„ den tiden fortfarande strĂ€ckte sig ner till byn och var lĂ€ttillgĂ€nglig för turister. PĂ„ grund av klimatförĂ€ndringarna Ă„terstĂ„r idag bara en rest av den en gĂ„ng sĂ„ massiva glaciĂ€ren. Men Fearleys mĂ„lningar har gjort den till ett minne. Hans samtidiga talade ofta vördnadsfullt om honom som "europĂ©n", för han var en mycket berest man. Hans vĂ€nner uppskattade honom för att han "alltid var villig att dela med sig av en god flaska vin". Och eftervĂ€rlden? Ăven om Thomas Fearnley dog av tyfoidfeber vid bara 39 Ă„rs Ă„lder lĂ€mnade han ett stort avtryck i konstvĂ€rlden och konsthistorien. Hans grav ligger i Oslo, i hederslunden pĂ„ VĂ„r Frelsers kyrkogĂ„rd.
Sida 1 / 2
| Född | 1802 (Halden) |
| Avliden | 1842 (MĂŒnchen) |
| Nationalitet | Norge |
| Yrke | konstmÄlare |
| Familj | Mor: Maren Sophie Paus Barn: Thomas Fearnley Syskon: Carl Frederik Fearnley, Henry Emil Fearnley |
| LĂ€rare till | Johan Christian Dahl |
| KÀnda verk | Grindelwaldgletscher (1837), Tyrolskt landskap (1831), Palermo and Monte Pellegrino (1833), Self-portrait (1831), Utsikt över nedre Rydal Falls, Cumbria (1837) |
| Museer | Nasjonalmuseet, Thorvaldsen Museum, Metropolitan Museum of Art, Statens Museum for Kunst, Staedtische Galerie im Lenbachhaus |
Stackars lilla Thomas Fearnley var bara fem Är gammal nÀr han skickades till Christiania (nuvarande Oslo) för att bo hos sin moster och farbror. Denna tidiga vÀndning i hans liv visade sig dock vara en lycktrÀff. Det hÀnde nÀmligen att han blev antagen till den norska militÀrakademin. Och detta var ett av de fÄ stÀllen i Norge dÀr man pÄ den tiden kunde lÀra sig att teckna professionellt. TyvÀrr hade Thomas svÄrigheter med disciplin och avbröt sin militÀra utbildning vid 17 Ärs Älder. Men han förblev trogen tecknandet och gick pÄ kvÀllskurser vid den dÄ nyöppnade Tegneskolen (ritskola). Han var en begÄvad student. TvÄ av Fearnleys mÄlningar visades pÄ teckningsskolans första offentliga utstÀllning. Den unga konstnÀrens teckningar hÀngde pÄ samma nivÄ som framstÄende namn i den norska konsthistorien, sÄsom J. C. Dahl och Johannes Flintoe. UtstÀllningen, dÀr Thomas befann sig mitt i centrum, vÀckte stor uppmÀrksamhet. För första gÄngen kunde huvudstadens invÄnare se sitt hemland genom en konstnÀrs ögon och ÄterupptÀcka Norges magnifika naturskönhet.
Ăven om ritskolan var innovativ var de konstnĂ€rliga möjligheterna för unga blivande konstnĂ€rer mycket begrĂ€nsade i Norge. Thomas bestĂ€mde sig dĂ€rför för att fortsĂ€tta sina studier i Köpenhamn och Dresden, England, Holland och Stockholm. Beslutet att Ă„ka till Sverige visade sig vara Ă€nnu en lycklig tillfĂ€llighet i hans liv. Den svenska kungafamiljen bestĂ€llde flera mĂ„lningar av honom. Trots sina framgĂ„ngar stannade han dock inte lĂ€nge i Stockholm. Strax dĂ€refter reste Fearnley till Italien. Han gick till fots frĂ„n MĂŒnchen över Alperna till Verona. Det var en kall och blöt resa. En av hans följeslagare och vĂ€nner, den danske mĂ„laren William Bendz, fick lunginflammation och dog kort efter att han anlĂ€nt till Bella Italia.
Thomas sjĂ€lv stannade i Italien i tvĂ„ Ă„r för att finslipa sin teknik för ljusinslĂ€pp och skuggkastning. NĂ€r han slutligen begav sig pĂ„ Ă„terresan valde han vĂ€gen över de bernska alperna och fann dĂ€r det motiv som skulle bli ett av hans huvudmotiv: den övre Grindelwald-glaciĂ€ren, som pĂ„ den tiden fortfarande strĂ€ckte sig ner till byn och var lĂ€ttillgĂ€nglig för turister. PĂ„ grund av klimatförĂ€ndringarna Ă„terstĂ„r idag bara en rest av den en gĂ„ng sĂ„ massiva glaciĂ€ren. Men Fearleys mĂ„lningar har gjort den till ett minne. Hans samtidiga talade ofta vördnadsfullt om honom som "europĂ©n", för han var en mycket berest man. Hans vĂ€nner uppskattade honom för att han "alltid var villig att dela med sig av en god flaska vin". Och eftervĂ€rlden? Ăven om Thomas Fearnley dog av tyfoidfeber vid bara 39 Ă„rs Ă„lder lĂ€mnade han ett stort avtryck i konstvĂ€rlden och konsthistorien. Hans grav ligger i Oslo, i hederslunden pĂ„ VĂ„r Frelsers kyrkogĂ„rd.