| Född | 1800 (London) |
| Avliden | 1886 (Cranbrook) |
| Nationalitet | Storbritannien |
| Epoker | Realism, GenremÄleri |
| Genre | genremÄleri |
| Yrke | konstmÄlare, etsare, grafiker, portrÀttmÄlare |
| Medlemskap | Royal Academy of Arts |
| KĂ€nda verk | Motvindar (1843), A Village Choir (1847), The New Recruit, Autolycus' Song - A Winter's Tale, Act 4, Scene 2 and 3 songs (1853), Dotheboy's Hall (1848) |
| Museer | Art Institute of Chicago |
Den sĂ„ kallade genrekonsten eller genremĂ„leriet fullĂ€ndades av den brittiske mĂ„laren Thomas Webster, som föddes i London den 10 mars 1800. Den stil som förknippas med vardagslivet Ă€r samtidigt förknippad med vardagsscenerna i det ofta borgerliga samhĂ€llet, som skildras i deras arbets-, hem- och fritidsmiljöer. I detta sammanhang nĂ€rmar sig denna konst portrĂ€ttkonsten utan att vilja konkretisera identiteten hos de avbildade personerna. Förutom landskapsmĂ„leriet tog denna konststil ocksĂ„ sin utgĂ„ngspunkt i romantiken, som alltid försökte uttrycka nĂ„got kusligt, lĂ€ngtansfullt eller kĂ€rleken sjĂ€lv i sina motiv. I detta sammanhang spelar inte bara mĂ„lare som Thomas Cole och Joseph Mallord William Turner en viktig roll, utan Ă€ven författarna och poeterna Mary Shelley, Lord Byron och andra. ĂvergĂ„ngen mellan de tvĂ„ konströrelserna Ă€r alltsĂ„ flytande och genremĂ„laren Thomas Webster Ă€r en representant för den.
Ordet genre, som kan översÀttas frÄn latinets "genus" för art och kön, kan ocksÄ kallas för en bild av seder och bruk, Àven om detta numera Àr förÄldrat. Thomas Webster var intresserad av konst frÄn mycket tidig Älder och var till en början musikelev och körsÄngare vid St Georges Chapel i Windsor Castle innan han övergick till mÄleri och dÀrmed till att mÄla. Han var en mycket begÄvad elev som vann sitt första konstpris redan under sin andra termin i skolan och som under sina senare kreativa Är inspirerade konstnÀrer som George Bernard O'Neill och Frederick Daniel Hardy. Med bÄda konstnÀrerna hade han en intim vÀnskap. I konstnÀrskolonin Cranbrook i Kent lÀrde han kÀnna de tidigare nÀmnda konstnÀrerna och bodde dÀr fram till sin död den 23 september 1886. Som medlem av Royal Academy var hans bilder alltid representerade pÄ högklassiga utstÀllningar och publicerades i mÄnga tryck, gravyrer och litterÀra volymer. Hans konstnÀrskap Àr varierat i detta avseende och Àr ofta inriktat pÄ scener med barn.
Thomas Websters konstverk, som produceras bÄde litografiskt, som gravyrer eller i form av oljemÄlningar pÄ olika underlag, Àr bÄde dystra, reflekterande, glada och humoristiska. Medan romantiken Àr tydlig i vissa bilder (Ring O Roses, Reading the News), betonas i andra bilder det enkla familjelivet (Sickness and Health). Det moraliska eller allegoriska innehÄll som Àr inneboende i genremÄleriet anvÀnds ofta. Till och med anspelningen pÄ sagans innehÄll (I sin mormors sÀng) hÀnvisar till den vÀrldsberömda berÀttelsen om Rödluvan, vilket innebÀr att dröm och verklighet sammanflÀtas. FÀrgerna som ibland Àr dova och sedan mÀttade igen förÀndrar ocksÄ stÀmningarna i Websters mÄlningar, som vet hur man mÄlar mörka bakgrunder lika vÀl som dagsljus. Det som ÄterstÄr Àr mÄnga bilder som pÄ ett konsekvent sÀtt kan förmedla nÀstan alla tÀnkbara vardagsscener.
Sida 1 / 1
| Född | 1800 (London) |
| Avliden | 1886 (Cranbrook) |
| Nationalitet | Storbritannien |
| Epoker | Realism, GenremÄleri |
| Genre | genremÄleri |
| Yrke | konstmÄlare, etsare, grafiker, portrÀttmÄlare |
| Medlemskap | Royal Academy of Arts |
| KĂ€nda verk | Motvindar (1843), A Village Choir (1847), The New Recruit, Autolycus' Song - A Winter's Tale, Act 4, Scene 2 and 3 songs (1853), Dotheboy's Hall (1848) |
| Museer | Art Institute of Chicago |
Den sĂ„ kallade genrekonsten eller genremĂ„leriet fullĂ€ndades av den brittiske mĂ„laren Thomas Webster, som föddes i London den 10 mars 1800. Den stil som förknippas med vardagslivet Ă€r samtidigt förknippad med vardagsscenerna i det ofta borgerliga samhĂ€llet, som skildras i deras arbets-, hem- och fritidsmiljöer. I detta sammanhang nĂ€rmar sig denna konst portrĂ€ttkonsten utan att vilja konkretisera identiteten hos de avbildade personerna. Förutom landskapsmĂ„leriet tog denna konststil ocksĂ„ sin utgĂ„ngspunkt i romantiken, som alltid försökte uttrycka nĂ„got kusligt, lĂ€ngtansfullt eller kĂ€rleken sjĂ€lv i sina motiv. I detta sammanhang spelar inte bara mĂ„lare som Thomas Cole och Joseph Mallord William Turner en viktig roll, utan Ă€ven författarna och poeterna Mary Shelley, Lord Byron och andra. ĂvergĂ„ngen mellan de tvĂ„ konströrelserna Ă€r alltsĂ„ flytande och genremĂ„laren Thomas Webster Ă€r en representant för den.
Ordet genre, som kan översÀttas frÄn latinets "genus" för art och kön, kan ocksÄ kallas för en bild av seder och bruk, Àven om detta numera Àr förÄldrat. Thomas Webster var intresserad av konst frÄn mycket tidig Älder och var till en början musikelev och körsÄngare vid St Georges Chapel i Windsor Castle innan han övergick till mÄleri och dÀrmed till att mÄla. Han var en mycket begÄvad elev som vann sitt första konstpris redan under sin andra termin i skolan och som under sina senare kreativa Är inspirerade konstnÀrer som George Bernard O'Neill och Frederick Daniel Hardy. Med bÄda konstnÀrerna hade han en intim vÀnskap. I konstnÀrskolonin Cranbrook i Kent lÀrde han kÀnna de tidigare nÀmnda konstnÀrerna och bodde dÀr fram till sin död den 23 september 1886. Som medlem av Royal Academy var hans bilder alltid representerade pÄ högklassiga utstÀllningar och publicerades i mÄnga tryck, gravyrer och litterÀra volymer. Hans konstnÀrskap Àr varierat i detta avseende och Àr ofta inriktat pÄ scener med barn.
Thomas Websters konstverk, som produceras bÄde litografiskt, som gravyrer eller i form av oljemÄlningar pÄ olika underlag, Àr bÄde dystra, reflekterande, glada och humoristiska. Medan romantiken Àr tydlig i vissa bilder (Ring O Roses, Reading the News), betonas i andra bilder det enkla familjelivet (Sickness and Health). Det moraliska eller allegoriska innehÄll som Àr inneboende i genremÄleriet anvÀnds ofta. Till och med anspelningen pÄ sagans innehÄll (I sin mormors sÀng) hÀnvisar till den vÀrldsberömda berÀttelsen om Rödluvan, vilket innebÀr att dröm och verklighet sammanflÀtas. FÀrgerna som ibland Àr dova och sedan mÀttade igen förÀndrar ocksÄ stÀmningarna i Websters mÄlningar, som vet hur man mÄlar mörka bakgrunder lika vÀl som dagsljus. Det som ÄterstÄr Àr mÄnga bilder som pÄ ett konsekvent sÀtt kan förmedla nÀstan alla tÀnkbara vardagsscener.