| Född | 10 juni 1880 (Chatou) |
| Avliden | 11 september 1954 (Garches) vid 74 års ålder |
| Nationalitet | Frankrike |
| Epoker | Fauvism, Kubism |
| Genre | landskap, porträtt, stilleben, djurmåleri, genremåleri, historiemåleri, akt, religiös konst |
| Yrke | konstmålare, skulptör, gravör, scenograf, illustratör, smyckesformgivare, fotograf, grafiker, tecknare, formgivare, litograf, akvarellist, xylograf, pastellmålare, konstsamlare |
| Familj | Far: Louis Derain Make eller maka: Alice Derain Barn: André-Charlemagne Knaublich |
| Elev | Yohanan Simon |
| Påverkad av | Georges Seurat, Paul Gauguin, Maurice de Vlaminck |
| Medlemskap | Comité national de l'estampe |
| Kända verk | Mountains at Collioure (1905), Woman in a Chemise (1906), The Golden Age (1905), Big Ben (1906), The Port of Collioure (1905) |
Andre Derain kom till L'Estaque sommaren 1906, en kustort nära Marseille som Cézanne hade målat före honom. Den unge franske målaren fann pinjer, murar och ljusa vägar där och målade dem som om någon hade flyttat solen närmare jorden. I ”The Turning Road, L'Estaque” kröker sig en väg mellan träd vars stammar glöder orangeröda; kronorna ovanför är blå, gröna och gula, marken lyser rosa, och mellan stammarna passerar små gestalter med sina bördor. Även ”Tre träd,L'Estaque” tillkom under dessa månader, tre böjda stammar framför en ockragul sluttning, bakom dem ett grönt hus, och på muren sitter en liten gestalt i rött.
Derain växte upp på en annan plats, i Chatou vid Seine väster om Paris; där föddes han i juni 1880. Som artonåring studerade han vid Académie Carrière i Paris och lärde känna Henri Matisse; år 1900 anslöt sig Maurice de Vlaminck, som han delade ateljé med på en ö i Seine nära Chatou. Tillsammans målade de öns stränder, och senare kallades de Chatouskolan. Mellan 1901 och 1904 avbröts måleriet av militärtjänsten. Sommaren 1905 arbetade Derain med Matisse i Collioure vid Medelhavet, och på hösten hängde de nya målningarna i sal VII på höstsalongen i Paris; mitt bland de skrikiga målningarna stod en beskedlig klassicistisk barnbyst av en skulptör. Kritikern Louis Vauxcelles hånade den som en Donatello bland vilda djur: bysten var ett stycke beskedlig renässans, målarna runt omkring les fauves, de vilda djuren. Hånet blev beteckningen på en stil, och Derain blev tillsammans med Matisse en av fauvismens grundare. I ”Dansen” från 1906 dansar gestalter i rött, ockra och randigt blått mot en lysande gul fond, en grön orm slingrar sig genom snåret, en färggrann fågel slår med vingarna; här följer färgen enbart bilden och sin egen glöd.
Ryktet om det nya färgfyrverkeriet spred sig. Konsthandlaren Ambroise Vollard hade sett hur väl Monets Londonbilder från Themsen sålde och skickade därför Derain över Engelska kanalen tre gånger 1906 och 1907. Målaren sammanställde trettio målningar från resorna, och Vollard köpte hela serien. I ”Themsen och Tower Bridge; La Tamise et Tower Bridge” från 1907 ligger floden som en grönprickig yta i ljuset, vid stranden trängs pråmar med röda skrov, en ensam roddare drar sitt spår, och längst bak står bron blå mot en himmel av gult och rosa, så högtidlig som om staden firade dagen.
Med målare är det som med trädgårdar; somligt blommar upp med ens och ropar över staketet, annat växer stilla för sig självt och visar först efter flera år vad det bär inom sig. Hos Derain ryms båda sorterna i ett enda verk, och den som betraktar hans bilder sida vid sida hos Meisterdrucke märker två mycket olika ljudnivåer. En fauve-målning från 1906 behärskar en hel vägg, så stor kraft finns i de rena färgerna. De sena landskapen och stillebenen är däremot stillsamma grannar, perenner under solrosor, som tar tid på sig och får en varaktig verkan.
Vägen till dessa stilla bilder gick genom ett brott. Från 1914 till 1919 var Derain soldat i första världskriget; därefter lämnade han den vilda färgen bakom sig, målade klassiskt och strängt och betraktades av många under 1920-talet som Frankrikes ledande målare. År 1919 skapade han scenografi och kostymer till baletten Boutique fantasque, den förtrollade butiken, för Sergej Djagilevs berömda balettkompani Ballets Russes; Londonpremiären blev en triumf och ledde till fler sceniska uppdrag. Med åren växte lugnet i hans bilder; redan ”Rosor i en vas” från 1932 talar detta stillsammare språk. År 1935 köpte Derain en egendom i Chambourcy väster om Paris, lät bygga om bottenvåningen till ateljé och arbetade om somrarna i trädgårdens orangeri. Under krigsåren målade han trädgårdar och vyer från Donnemarie-en-Montois, en liten landsortsstad sydost om Paris; ett av dessa motiv heter i vår katalog ”Trädgård vid Ponnermaire en Montois, ca 1940-45 (olja på duk)”, med en felstavning i ortnamnet. År 1941 deltog Derain i en konstnärsresa till Berlin som organiserades av den tyska ockupationsmakten; efter befrielsen lades detta honom till last som kollaboration, och tidigare anhängare undvek honom.
År 1954 blev Derain påkörd av ett fordon i Garches nära Paris och avled av skadorna i september; redan året dessförinnan hade han försvagats av en ögoninfektion som han aldrig helt återhämtade sig från. Vid det laget hade han bott i nästan tjugo år i Chambourcy, på en egendom med namnet La Roseraie, på svenska Rosenträdgården. Där tillkom hans sena års stilleben och landskap, stilla bilder av en målare som en gång hade räknats till de vilda djuren.
Sida 1 / 5
| Född | 10 juni 1880 (Chatou) |
| Avliden | 11 september 1954 (Garches) vid 74 års ålder |
| Nationalitet | Frankrike |
| Epoker | Fauvism, Kubism |
| Genre | landskap, porträtt, stilleben, djurmåleri, genremåleri, historiemåleri, akt, religiös konst |
| Yrke | konstmålare, skulptör, gravör, scenograf, illustratör, smyckesformgivare, fotograf, grafiker, tecknare, formgivare, litograf, akvarellist, xylograf, pastellmålare, konstsamlare |
| Familj | Far: Louis Derain Make eller maka: Alice Derain Barn: André-Charlemagne Knaublich |
| Elev | Yohanan Simon |
| Påverkad av | Georges Seurat, Paul Gauguin, Maurice de Vlaminck |
| Medlemskap | Comité national de l'estampe |
| Kända verk | Mountains at Collioure (1905), Woman in a Chemise (1906), The Golden Age (1905), Big Ben (1906), The Port of Collioure (1905) |
Andre Derain kom till L'Estaque sommaren 1906, en kustort nära Marseille som Cézanne hade målat före honom. Den unge franske målaren fann pinjer, murar och ljusa vägar där och målade dem som om någon hade flyttat solen närmare jorden. I ”The Turning Road, L'Estaque” kröker sig en väg mellan träd vars stammar glöder orangeröda; kronorna ovanför är blå, gröna och gula, marken lyser rosa, och mellan stammarna passerar små gestalter med sina bördor. Även ”Tre träd,L'Estaque” tillkom under dessa månader, tre böjda stammar framför en ockragul sluttning, bakom dem ett grönt hus, och på muren sitter en liten gestalt i rött.
Derain växte upp på en annan plats, i Chatou vid Seine väster om Paris; där föddes han i juni 1880. Som artonåring studerade han vid Académie Carrière i Paris och lärde känna Henri Matisse; år 1900 anslöt sig Maurice de Vlaminck, som han delade ateljé med på en ö i Seine nära Chatou. Tillsammans målade de öns stränder, och senare kallades de Chatouskolan. Mellan 1901 och 1904 avbröts måleriet av militärtjänsten. Sommaren 1905 arbetade Derain med Matisse i Collioure vid Medelhavet, och på hösten hängde de nya målningarna i sal VII på höstsalongen i Paris; mitt bland de skrikiga målningarna stod en beskedlig klassicistisk barnbyst av en skulptör. Kritikern Louis Vauxcelles hånade den som en Donatello bland vilda djur: bysten var ett stycke beskedlig renässans, målarna runt omkring les fauves, de vilda djuren. Hånet blev beteckningen på en stil, och Derain blev tillsammans med Matisse en av fauvismens grundare. I ”Dansen” från 1906 dansar gestalter i rött, ockra och randigt blått mot en lysande gul fond, en grön orm slingrar sig genom snåret, en färggrann fågel slår med vingarna; här följer färgen enbart bilden och sin egen glöd.
Ryktet om det nya färgfyrverkeriet spred sig. Konsthandlaren Ambroise Vollard hade sett hur väl Monets Londonbilder från Themsen sålde och skickade därför Derain över Engelska kanalen tre gånger 1906 och 1907. Målaren sammanställde trettio målningar från resorna, och Vollard köpte hela serien. I ”Themsen och Tower Bridge; La Tamise et Tower Bridge” från 1907 ligger floden som en grönprickig yta i ljuset, vid stranden trängs pråmar med röda skrov, en ensam roddare drar sitt spår, och längst bak står bron blå mot en himmel av gult och rosa, så högtidlig som om staden firade dagen.
Med målare är det som med trädgårdar; somligt blommar upp med ens och ropar över staketet, annat växer stilla för sig självt och visar först efter flera år vad det bär inom sig. Hos Derain ryms båda sorterna i ett enda verk, och den som betraktar hans bilder sida vid sida hos Meisterdrucke märker två mycket olika ljudnivåer. En fauve-målning från 1906 behärskar en hel vägg, så stor kraft finns i de rena färgerna. De sena landskapen och stillebenen är däremot stillsamma grannar, perenner under solrosor, som tar tid på sig och får en varaktig verkan.
Vägen till dessa stilla bilder gick genom ett brott. Från 1914 till 1919 var Derain soldat i första världskriget; därefter lämnade han den vilda färgen bakom sig, målade klassiskt och strängt och betraktades av många under 1920-talet som Frankrikes ledande målare. År 1919 skapade han scenografi och kostymer till baletten Boutique fantasque, den förtrollade butiken, för Sergej Djagilevs berömda balettkompani Ballets Russes; Londonpremiären blev en triumf och ledde till fler sceniska uppdrag. Med åren växte lugnet i hans bilder; redan ”Rosor i en vas” från 1932 talar detta stillsammare språk. År 1935 köpte Derain en egendom i Chambourcy väster om Paris, lät bygga om bottenvåningen till ateljé och arbetade om somrarna i trädgårdens orangeri. Under krigsåren målade han trädgårdar och vyer från Donnemarie-en-Montois, en liten landsortsstad sydost om Paris; ett av dessa motiv heter i vår katalog ”Trädgård vid Ponnermaire en Montois, ca 1940-45 (olja på duk)”, med en felstavning i ortnamnet. År 1941 deltog Derain i en konstnärsresa till Berlin som organiserades av den tyska ockupationsmakten; efter befrielsen lades detta honom till last som kollaboration, och tidigare anhängare undvek honom.
År 1954 blev Derain påkörd av ett fordon i Garches nära Paris och avled av skadorna i september; redan året dessförinnan hade han försvagats av en ögoninfektion som han aldrig helt återhämtade sig från. Vid det laget hade han bott i nästan tjugo år i Chambourcy, på en egendom med namnet La Roseraie, på svenska Rosenträdgården. Där tillkom hans sena års stilleben och landskap, stilla bilder av en målare som en gång hade räknats till de vilda djuren.