Aristide Maillol

Aristide Maillol var en fransk skulptör, målare och grafiker som föddes den 8 december 1861 i Banyuls-sur-Mer i Pyrénées-Orientales-departementet och dog där den 27 september 1944. I Frankrike betraktades han som en viktig motsvarighet till Auguste Rodin och hade ett bestående inflytande på den europeiska skulpturen under 1900-talets första hälft. Maillol var det fjärde av fem barn till tyghandlaren och vingårdsägaren Raphaȅl Maillol och hans hustru Cathérine, född Rougé. Hans familj kom från en släkt av vinodlare, sjömän och smugglare. Hans födelseort, fiskebyn Banyuls-sur-Mer, ligger vid Medelhavet nära den spanska gränsen. Maillols modersmål var katalanska och han talade franska med stark accent.

Efter grundskolan gick han på Collège Saint-Louis i Perpignan, där han under konstundervisningen utvecklade sin önskan att bli konstnär. Denna önskan förstod inte hans familj till en början. År 1881, vid 20 års ålder, flyttade Maillol till Paris för att studera konst. Han gick först en teckningskurs vid École des Beaux-Arts som fri student, ledd av målaren och skulptören Jean Leon Gerome. Efter några månader övergick han till skolan för tillämpad konst, där han läste kurser i skulptur. Han återvände senare till École des Beaux-Arts och antogs i klassen för salongsmålaren Alexandre Cabanel.

Maillol levde i extrem fattigdom i och omkring Paris i nästan tjugo år. År 1894 flyttade han till Paris tillsammans med Clotilde Narcis, en av hans anställda vid tapetateljén i Banyuls. De gifte sig i juli 1896 och deras enda barn Lucien föddes i oktober samma år. Clotilde blev Maillols idealmodell inom måleri, textilkonst och skulptur under mer än ett decennium. Maillols erkännande växte gradvis. År 1904 inkluderade Julius Meier-Graefe honom i sin viktiga publikation History of the Development of Modern Art. Samma år träffade konstnären sin viktigaste mecenat, Harry Graf Kessler, för vilken han utförde några av sina viktigaste verk. Maillols konstnärliga början var som målare, men han påverkades starkt av Pierre Puvis de Chavannes och Paul Gauguin. På 1890-talet övergick Maillol till att göra gobelänger. År 1893 inrättade han en liten tapetateljé i sin hemstad Banyuls.

Från mitten av 1890-talet arbetade han främst som skulptör. Till en början snidade han små reliefer. Med tiden började han dock snida träfigurer som var omkring 60 cm höga. Dessa verk visade en konsekvent begränsning till kroppens elementära former och en hög känslighet för träets materialitet. Dessa tidiga skulpturer lade grunden för Maillols senare verk, som är kända för sin klassicistiska enkelhet och sitt starka fokus på kvinnokroppens fysiska former. Trots att de är begränsade till en ganska liten storlek utstrålar dessa verk ett enormt lugn och värdighet som understryker Maillols unika konstnärliga vision.