Friedrich Gauermann

Österrikaren Friedrich August Matthias Gauermann, född 1807, var en stor landskapsmålare från Biedermeierperioden. Hans far, Jakob Gauermann, var gravör och även målare, så Friedrich och hans äldre bror Carl fick undervisning i måleri och uppmuntrades att måla redan från barnsben. Friedrich Gauermann var medlem av Wiens akademi och hedersmedborgare i staden.

1824-1827 gick Gauermann i landskapsklassen vid Wiens akademi, där hans talang uppmuntrades ytterligare. Han studerade naturen under många resor till Alperna och fick hjälp med landskapsmåleriet. Resor till Salzkammergut, Dresden, München och Norditalien breddade också hans horisont. Friedrich Gauermann var en av de första målarna som lyckades skildra det alpina landskapet på ett direkt och realistiskt sätt. Hans målningar utmärkte sig framför allt genom sina ljus- och atmosfärseffekter. Hans speciella talang visade sig också i målningen av åskvädersscener. Efter 1830 började han fylla sina landskapsmålningar med djur, vilket han lyckades göra på ett utmärkt sätt genom sina naturstudier. Detta blev också ett särskilt kännetecken för hans målningar. Hans goda rykte som djurmålare nådde ända till England och hans bilder sålde bra även i andra europeiska länder. Vid konstutställningen i Wien 1838 var Gauermann den ledande konstnären inom landskapsmåleri. Han tjänade mycket bra på denna typ av måleri fram till 1840-talet. Efter ytterligare tio år förändrades tidens smak gradvis och efterfrågan minskade.

Trots sina framgångar förblev Friedrich Gauermann blygsam. Han älskade bergen under hela sitt liv. Gauermann dog i Wien 1862 och begravdes i sin hemförsamling. Ett museum och en minnessten minner än i dag om den begåvade naturmålaren.