| Född | 1831 (Groningen) |
| Avliden | 1915 (Den Haag) |
| Nationalitet | Nederländerna |
| Epoker | Haager Schule |
| Genre | marinmåleri, landskap |
| Yrke | konstsamlare, konstmålare, etsare, litograf, akvarellist, tecknare |
| Familj | Make eller maka: Sina Mesdag-van Houten |
| Elev | Barbara Elisabeth van Houten |
| Kända verk | Panorama Mesdag (1881), Vorbereitungen zur Abfahrt (1876), In der Brandung (1879), Sonnenuntergang mit Krabbenfischern, Anlanden einer Fischerflotte (1897) |
| Museer | Cleveland Museum of Art, Art Institute of Chicago |
Scheveningen hade ingen hamn före 1904. Ortens fiskebåtar, flatbottnade pinkar, behövde heller ingen. Efter färden drog männen helt enkelt upp träskroven på stranden, ankarna satt fast i den våta sanden och kvinnorna väntade med korgar på fångsten. Denna kust utan kajmur blev bildvärlden för Hendrik Willem Mesdag, den nederländske marinmålaren inom Haagskolan. Att just han blev denna kusts målare hör till de mer osannolika yrkesbanorna, för hans väg började bland räkenskapsböcker.
Mesdag föddes den 23 februari 1831 i Groningen. Hans far Klaas drev där bank- och fondkommissionärsfirman Mesdag en Zonen, och sonen arbetade i sexton år i verksamheten, bland värdepapper och balansräkningar. År 1856 gifte han sig med Sientje van Houten, dotter till en trähandlare i Groningen. När hennes far dog 1864 gjorde arvet paret ekonomiskt oberoende. Två år senare, vid trettiofem års ålder, lämnade Mesdag banken och reste till Bryssel för att gå i lära hos målaren Willem Roelofs. Sommaren 1868 fann han sitt livsmotiv på Nordsjöns ö Norderney: havet. År 1869 flyttade familjen till Haag, nära havet. Ett år senare, 1870, skickade den i stort sett okände konstnären två målningar till Parissalongen och vann guldmedaljen med en skildring av Nordsjöns bränningar. År 1871 dog parets ende son, åtta år gammal. Därefter började även Sientje måla.
Hans bilder förblev detta område trogna. I ”Fishing Pinks in Breaking Waves, c.1875-85” - så benämner katalogtiteln Scheveningens pinkar - trängs flottan med höga master och fladdrande vimplar i det grunda vattnet. På sanden ligger ankare och tåg, och till vänster granskar en grupp kvinnor korgarna fulla med fisk. I ”Återkomst av fiskeflottan” står två tunga båtar i en kvälls glittrande bränningar, vadande människor går dem till mötes och måsar svävar i de rosafärgade molnen. Träpannån ”Fyr i brytande vågor. Omkring 1900-07” visar havets hårda sida. Ett mörkt torn står ensamt i det gråbruna stormljuset, och skummet slår vitt mot dess bjälkverk. Att samme man också kunde måla porträtt visar Rijksmuseum med ett generalsporträtt från 1874, men Mesdags namn tillhörde havet.
Ett mått gör denna målarkonsts dimensioner påtagliga: I originalet, som bevaras på Rijksmuseum i Amsterdam, är bilden av fiskepinkarna 181 centimeter bred och 90 centimeter hög, nästan två meter inrullande bränningar. Det är samma mått som Meisterdruckes katalog anger för motivet, och det säger mer om Mesdags ambition än något adjektiv - han gav bokstavligen havet utrymme. Men hans största format låg ännu framför honom.
År 1880 beställde ett belgiskt panoramaföretag en rundvy över Scheveningen av honom. Mesdag steg upp på Seinpostduinen, som då var Scheveningens högsta dyn, tecknade förstudien på en glascylinder och målade sedan tillsammans med sin hustru Sientje och kollegorna Théophile de Bock, George Hendrik Breitner och Bernard Blommers på fyra månader en bild som var 14,6 meter hög och 114,5 meter i omkrets, Nederländernas största målning. Den invigdes den 1 augusti 1881. Några veckor senare stod Vincent van Gogh där inne och skrev till sin bror, fritt återgivet, att det var ett verk som man måste känna den största respekt inför, och att dess enda fel var att det inte hade något fel. När driftbolaget gick i konkurs 1886 köpte Mesdag sin egen jättebild och täckte personligen de löpande förlusterna. Redan 1887 inrättade han ett museum intill sitt bostadshus för den konstsamling som han och Sientje hade byggt upp sedan 1866. År 1903 skänkte han huset, museet och samlingen till den nederländska staten. Sientje dog 1909. Han överlevde henne med sex år och dog den 10 juli 1915 i Haag. Från de senare åren härrör kvällsbilden ”Solnedgång vid Scheveningen: En flotta av fiskefartyg vid ankar” från 1894. Båtarna ligger utspridda på ett stilla hav, solen bryter lågt genom en molnbank och vattnet bär en gyllene ljusstrimma. Dagens arbete är avslutat. Man skulle kunna se den som bilden av ett yrkesliv som gav sig ut sent och lugnt gick till ankars.
Sida 1 / 1
| Född | 1831 (Groningen) |
| Avliden | 1915 (Den Haag) |
| Nationalitet | Nederländerna |
| Epoker | Haager Schule |
| Genre | marinmåleri, landskap |
| Yrke | konstsamlare, konstmålare, etsare, litograf, akvarellist, tecknare |
| Familj | Make eller maka: Sina Mesdag-van Houten |
| Elev | Barbara Elisabeth van Houten |
| Kända verk | Panorama Mesdag (1881), Vorbereitungen zur Abfahrt (1876), In der Brandung (1879), Sonnenuntergang mit Krabbenfischern, Anlanden einer Fischerflotte (1897) |
| Museer | Cleveland Museum of Art, Art Institute of Chicago |
Scheveningen hade ingen hamn före 1904. Ortens fiskebåtar, flatbottnade pinkar, behövde heller ingen. Efter färden drog männen helt enkelt upp träskroven på stranden, ankarna satt fast i den våta sanden och kvinnorna väntade med korgar på fångsten. Denna kust utan kajmur blev bildvärlden för Hendrik Willem Mesdag, den nederländske marinmålaren inom Haagskolan. Att just han blev denna kusts målare hör till de mer osannolika yrkesbanorna, för hans väg började bland räkenskapsböcker.
Mesdag föddes den 23 februari 1831 i Groningen. Hans far Klaas drev där bank- och fondkommissionärsfirman Mesdag en Zonen, och sonen arbetade i sexton år i verksamheten, bland värdepapper och balansräkningar. År 1856 gifte han sig med Sientje van Houten, dotter till en trähandlare i Groningen. När hennes far dog 1864 gjorde arvet paret ekonomiskt oberoende. Två år senare, vid trettiofem års ålder, lämnade Mesdag banken och reste till Bryssel för att gå i lära hos målaren Willem Roelofs. Sommaren 1868 fann han sitt livsmotiv på Nordsjöns ö Norderney: havet. År 1869 flyttade familjen till Haag, nära havet. Ett år senare, 1870, skickade den i stort sett okände konstnären två målningar till Parissalongen och vann guldmedaljen med en skildring av Nordsjöns bränningar. År 1871 dog parets ende son, åtta år gammal. Därefter började även Sientje måla.
Hans bilder förblev detta område trogna. I ”Fishing Pinks in Breaking Waves, c.1875-85” - så benämner katalogtiteln Scheveningens pinkar - trängs flottan med höga master och fladdrande vimplar i det grunda vattnet. På sanden ligger ankare och tåg, och till vänster granskar en grupp kvinnor korgarna fulla med fisk. I ”Återkomst av fiskeflottan” står två tunga båtar i en kvälls glittrande bränningar, vadande människor går dem till mötes och måsar svävar i de rosafärgade molnen. Träpannån ”Fyr i brytande vågor. Omkring 1900-07” visar havets hårda sida. Ett mörkt torn står ensamt i det gråbruna stormljuset, och skummet slår vitt mot dess bjälkverk. Att samme man också kunde måla porträtt visar Rijksmuseum med ett generalsporträtt från 1874, men Mesdags namn tillhörde havet.
Ett mått gör denna målarkonsts dimensioner påtagliga: I originalet, som bevaras på Rijksmuseum i Amsterdam, är bilden av fiskepinkarna 181 centimeter bred och 90 centimeter hög, nästan två meter inrullande bränningar. Det är samma mått som Meisterdruckes katalog anger för motivet, och det säger mer om Mesdags ambition än något adjektiv - han gav bokstavligen havet utrymme. Men hans största format låg ännu framför honom.
År 1880 beställde ett belgiskt panoramaföretag en rundvy över Scheveningen av honom. Mesdag steg upp på Seinpostduinen, som då var Scheveningens högsta dyn, tecknade förstudien på en glascylinder och målade sedan tillsammans med sin hustru Sientje och kollegorna Théophile de Bock, George Hendrik Breitner och Bernard Blommers på fyra månader en bild som var 14,6 meter hög och 114,5 meter i omkrets, Nederländernas största målning. Den invigdes den 1 augusti 1881. Några veckor senare stod Vincent van Gogh där inne och skrev till sin bror, fritt återgivet, att det var ett verk som man måste känna den största respekt inför, och att dess enda fel var att det inte hade något fel. När driftbolaget gick i konkurs 1886 köpte Mesdag sin egen jättebild och täckte personligen de löpande förlusterna. Redan 1887 inrättade han ett museum intill sitt bostadshus för den konstsamling som han och Sientje hade byggt upp sedan 1866. År 1903 skänkte han huset, museet och samlingen till den nederländska staten. Sientje dog 1909. Han överlevde henne med sex år och dog den 10 juli 1915 i Haag. Från de senare åren härrör kvällsbilden ”Solnedgång vid Scheveningen: En flotta av fiskefartyg vid ankar” från 1894. Båtarna ligger utspridda på ett stilla hav, solen bryter lågt genom en molnbank och vattnet bär en gyllene ljusstrimma. Dagens arbete är avslutat. Man skulle kunna se den som bilden av ett yrkesliv som gav sig ut sent och lugnt gick till ankars.