Hilma af Klint

Ibland händer det att historien måste skrivas om. När det gäller den svenska målaren Hilma af Klint är det framför allt den abstrakta målningens konsthistoria. Först på 1980-talet blev konstvärlden medveten om att det inte var Wassily Kandinsky som målade den första abstrakta bilden, utan af Klint som gjorde det flera år före honom. På samma sätt skapade hon redan i början av 1900-talet storskaliga målningar i starka färger, vilket popkonstnären Andy Warhol inte gjorde förrän femtio år senare. Dessutom anses hon vara en pionjär inom den mystiska konsten. Hilma af Klints öde avslöjar än en gång konsthistoriens manliga inflytande.

Hilma af Klint växte upp i en rik, aristokratisk familj. Hennes far, som var sjöofficer, uppmuntrade tidigt hennes konstnärliga talang och gjorde det möjligt för henne att studera vid Kungliga Akademien för fria konster i Stockholm. I enlighet med sin utbildning skapade hon till en början konventionella landskapsmålningar och porträtt. Förutom måleri visade af Klint redan som tonåring ett andligt och teologiskt intresse, vilket intensifierades av hennes systers tidiga död. Hon deltog i seanser, agerade som medium och gick med i Rudolf Steiners teosofiska sällskap, vilket inte var något ovanligt i den tidens konstnärskretsar och intellektuella kretsar.

Målaren var i mitten av fyrtioårsåldern när hon i början av 1900-talet bröt med sitt konservativa, naturalistiska sätt att måla och lät de spiritualistiska upplevelserna flöda in som en impuls i sina nya verk. Hon konstaterade: "Det jag behövde var mod. Och jag hittade den genom inflytande från den andliga världen, som gav mig sällsynta och underbara instruktioner." Hon var övertygad om att målningarna hade målats rakt igenom henne. Det var också den tid då utvecklingen av relativitets- och kvantfysiken kom att skaka om människors verklighetsuppfattning. De nya insikterna har också slagit igenom i af Klints arbete, vilket framgår av titeln på hennes serie "Atom". Den andliga, osynliga världen skulle bli synlig i hennes målningar.

Konstnären var säkerligen medveten om bildernas explosiva kraft. Hon ställde inte ut de moderna verken och bestämde att de inte skulle visas offentligt förrän tjugo år efter sin död, eftersom hon antog att hennes samtid inte skulle kunna förstå hela betydelsen av hennes verk. Hennes bedömning bekräftades av att det skulle dröja fram till 2000-talet innan hennes arbete skulle uppskattas mer. Hilma af Klint var inte bara konstnärligt sett en ensamvarg, men det verkade inte göra henne olycklig. I en av sina många anteckningsböcker skrev hon: "Jag har en sådan kraft inom mig att jag måste gå framåt. Äktenskap och familjelycka är inte gjorda för mig." År 1944 dog hon i en trafikolycka med en spårvagn.