Hubert Robert

Fransmannen Hubert Robert var en målare som föddes i maj 1733 i Paris. Tyvärr vet man inte mycket om hans barndom. Hans far sägs ha varit en hög tjänsteman i Paris. Vid 12 års ålder började han sin skolgång vid universitetet, Jesuit Collège de Navarre, som grundades 1304 av Jeanne de Navarra, hustru till den franske kungen. Här fick den unge Hubert inte bara lära sig måleri, utan även logik, grammatik och teologi. Den franske skulptören René-Michel Slodtz blev Huberts favoritföreläsare. Han följde med stort intresse hans förklaringar av de olika perspektiven och förbättrade ständigt sina teckningar. Det sägs att det var tack vare Slodtz lärorika lektioner som Hubert Robert bestämde sig för att bli målare.

Efter sex år vid universitetet i Paris åkte han till Rom. Här bodde han i sammanlagt elva år och byggde upp en stor krets av vänner och bekanta. Bland dessa fanns några av tidens viktiga konstnärer, målare och författare. Giovanni Battista Piranesi och Giovanni Paolo Pannini, som också bodde i Rom, har förmodligen haft ett särskilt inflytande på hans fortsatta utveckling. Piranesi började sin karriär som gravör innan han arbetade som arkeolog och arkitekt. Pannini däremot var en välkänd romersk målare av vedute.

Efter sin vistelse i Rom återvände Hubert Robert till sin hemstad Paris. Året var 1793 och Hubert firade sin 60-årsdag i en orolig tid. Den franska revolutionens stora skräck närmade sig. I början av året giljotinerade medlemmar av det jakobinska partiet den franske kungen Ludvig XVI i allmänhetens åsyn. Över hela landet föll människor som jakobinerna trodde var motståndare till revolutionen offer för den blodiga terrorn. Robert fängslades också samma år. Han hölls i fängelserna Saint-Pélagie och Saint-Lazare i Paris. Han befriades inte förrän efter Robespierres fall, vilket var sommaren 1794, men den franska revolutionen skulle fortsätta i ytterligare fem år. Robert anslöt sig till jakobinerna och blev medlem av nationalkonventet. Convention nationale var folkets revolutionära representativa organ. Konventet ersattes av nationalförsamlingen, som var det första nationella parlamentet i Europa. Den franska revolutionen avslutades med antagandet av deklarationen om människans och medborgarens rättigheter 1799. Monarkin var hädanefter historia och medborgarna kunde i framtiden få inflytande över landets utveckling genom fria val. Den franska revolutionen är en av de mest betydelsefulla händelserna i Europas långa historia. Hubert Robert upplevde de första fredliga åren efter revolutionen och början av 1800-talet. Han dog 1808, 75 år gammal, i sitt hemland Paris.