| Född | 15 juli 1606 (Leiden) |
| Avliden | 4 oktober 1669 (Amsterdam) vid 63 Ärs Älder |
| Nationalitet | NederlÀnderna |
| Epoker | Barocken, NiederlÀndisches Goldenes Zeitalter der Malerei |
| Genre | portrÀtt, religiös konst, mytologiskt mÄleri, genremÄleri, historiemÄleri, sjÀlvportrÀtt, landskap, stilleben, vanitas |
| Yrke | konstmÄlare, tecknare, grafiker, konstsamlare, etsare, gravör, konsthandlare |
| Familj | Far: Harmen Gerritszoon van Rijn Mor: Neeltje Willemsdr. Zuytbrouck Barn: Titus van Rijn, Cornelia van Rijn |
| LĂ€rare till | Pieter Lastman, Joris van Schooten, Jacob Isaacsz. van Swanenburgh, Jan Pynas |
| Elev | Arent de Gelder, Willem Drost, Godfrey Kneller, Philips de Koninck, Abraham van Dijck, Bernhard Keil, Gerard Dou, Carel Fabritius, JĂŒrgen Ovens, Ferdinand Bol, Samuel van Hoogstraten, Nicolaes Maes, Lambert Doomer, Gerbrand van den Eeckhout, Govaert Flinck, Anthonie van Borssom, Cornelis Brouwer, Jan Victors, Jacobus Levecq, Jan Gillisz van Vliet, Adriaen Verdoel, Willem de Poorter, Isaac de Jouderville, Abraham Furnerius, Johann Ulrich Mayr, Karel van der Pluym, Jan Jansz. de Stomme, Titus van Rijn, Christopher PaudiĂ, Franz Wulfhagen, Jacques de Rousseaux, Heiman Dullaart, Leendert van Beijeren, Constantijn van Renesse, Heinrich Jansen, Gerrit Willemsz Horst, Johannes Raven der JĂŒngere, Gerrit van Uylenburgh, Johannes Colaert, Jan van Glabbeeck |
| Medlemskap | Sankt Lukasgillet i Amsterdam |
| KĂ€nda verk | Nattvakten (1642), Die Anatomie des Dr. Tulp (1632), Der Sturm auf dem See Genesareth (1633), Den judiska bruden, ca 1667 (1667), Die Rueckkehr des verlorenen Sohnes (1668) |
| Museer | National Gallery of Art, Statens Museum for Kunst, Art Institute of Chicago, Rijksmuseum, Minneapolis Institute of Art |
GuldÄldern representerar en period av blomstrande affÀrsverksamhet och en blomstrande ekonomi. Med rikedomen följde en stor frihet och att konsten blev en industri. I tidiga avhandlingar om konst nÀmns sÀrskilt en mÄlare som hade mycket att vinna pÄ alla tre trevliga aspekter av livet. Rembrandt-van-Rijn Àlskade rikedomar och det lösaktiga livet. Som konstnÀr Àlskade han friheten att förverkliga sina idéer och drog nytta av den livliga handeln med konstverk. KonstnÀrens högsta nyttighet var mÄleriet, som han levde ut som fÄ andra mÄlare.
Amsterdam var ett exempel pÄ liberalitet, tolerans och en unik kulturell dynamik redan pÄ 1600-talet. PÄ gatorna talades olika sprÄk och handeln var en del av stadens sjÀlvbild. Rembrandt drogs regelbundet till Amsterdam. Hans mÄleri hade ibland en entreprenörsmÀssig inriktning. Hans verk pÄminner om stora scener frÄn en teaterpjÀs. Figurerna Àr skickligt placerade och stÄr i centrum genom ett skickligt ljusspel. Nattvakten visar detta spel av ljus och mörker pÄ ett perfekt sÀtt. MÄlningen skildrar en dagsscen och ger betraktaren en kÀnsla av en kvÀllssammankomst. Rembrandt överförde de italienska mÀstarnas grundlÀggande mÄleriska drag och utvecklade ett mÀsterligt representationssÀtt utifrÄn dem. Dramatiken talade frÄn mÄlningarna och han kopplade ihop sina figurer med kÀnslor. Detta Àr sÀrskilt tydligt i de portrÀtt dÀr han lÄter sina modeller och sig sjÀlv skratta.
Rembrandt Àlskade de möjligheter som hans talang erbjöd honom. Han inrÀttade en egen verkstad för att mÄla och lÄta mÄla. Flera av hans elevers mÄlningar bÀr det stora namnet. MÄlaren tjÀnade bra och investerade en inte obetydlig del av sina pengar i mÄlningar av andra konstnÀrer. Han köpte ocksÄ sina egna mÄlningar. I hopp om att senare kunna sÀlja dem med vinst lÄnade Rembrandt pengar. MÄlaren levde i en komplicerad ekonomisk konstruktion som gjorde att konstnÀren blev utfattig pÄ Älderns höst. Hans skattkammare lades ner, vilket gav mÄlningar av Rubens och Rafael. Till slut fick den store mÄlaren bara mÄla och leva ett liv i sÀllsynt frihet.
Sida 1 / 46
| Född | 15 juli 1606 (Leiden) |
| Avliden | 4 oktober 1669 (Amsterdam) vid 63 Ärs Älder |
| Nationalitet | NederlÀnderna |
| Epoker | Barocken, NiederlÀndisches Goldenes Zeitalter der Malerei |
| Genre | portrÀtt, religiös konst, mytologiskt mÄleri, genremÄleri, historiemÄleri, sjÀlvportrÀtt, landskap, stilleben, vanitas |
| Yrke | konstmÄlare, tecknare, grafiker, konstsamlare, etsare, gravör, konsthandlare |
| Familj | Far: Harmen Gerritszoon van Rijn Mor: Neeltje Willemsdr. Zuytbrouck Barn: Titus van Rijn, Cornelia van Rijn |
| LĂ€rare till | Pieter Lastman, Joris van Schooten, Jacob Isaacsz. van Swanenburgh, Jan Pynas |
| Elev | Arent de Gelder, Willem Drost, Godfrey Kneller, Philips de Koninck, Abraham van Dijck, Bernhard Keil, Gerard Dou, Carel Fabritius, JĂŒrgen Ovens, Ferdinand Bol, Samuel van Hoogstraten, Nicolaes Maes, Lambert Doomer, Gerbrand van den Eeckhout, Govaert Flinck, Anthonie van Borssom, Cornelis Brouwer, Jan Victors, Jacobus Levecq, Jan Gillisz van Vliet, Adriaen Verdoel, Willem de Poorter, Isaac de Jouderville, Abraham Furnerius, Johann Ulrich Mayr, Karel van der Pluym, Jan Jansz. de Stomme, Titus van Rijn, Christopher PaudiĂ, Franz Wulfhagen, Jacques de Rousseaux, Heiman Dullaart, Leendert van Beijeren, Constantijn van Renesse, Heinrich Jansen, Gerrit Willemsz Horst, Johannes Raven der JĂŒngere, Gerrit van Uylenburgh, Johannes Colaert, Jan van Glabbeeck |
| Medlemskap | Sankt Lukasgillet i Amsterdam |
| KĂ€nda verk | Nattvakten (1642), Die Anatomie des Dr. Tulp (1632), Der Sturm auf dem See Genesareth (1633), Den judiska bruden, ca 1667 (1667), Die Rueckkehr des verlorenen Sohnes (1668) |
| Museer | National Gallery of Art, Statens Museum for Kunst, Art Institute of Chicago, Rijksmuseum, Minneapolis Institute of Art |
GuldÄldern representerar en period av blomstrande affÀrsverksamhet och en blomstrande ekonomi. Med rikedomen följde en stor frihet och att konsten blev en industri. I tidiga avhandlingar om konst nÀmns sÀrskilt en mÄlare som hade mycket att vinna pÄ alla tre trevliga aspekter av livet. Rembrandt-van-Rijn Àlskade rikedomar och det lösaktiga livet. Som konstnÀr Àlskade han friheten att förverkliga sina idéer och drog nytta av den livliga handeln med konstverk. KonstnÀrens högsta nyttighet var mÄleriet, som han levde ut som fÄ andra mÄlare.
Amsterdam var ett exempel pÄ liberalitet, tolerans och en unik kulturell dynamik redan pÄ 1600-talet. PÄ gatorna talades olika sprÄk och handeln var en del av stadens sjÀlvbild. Rembrandt drogs regelbundet till Amsterdam. Hans mÄleri hade ibland en entreprenörsmÀssig inriktning. Hans verk pÄminner om stora scener frÄn en teaterpjÀs. Figurerna Àr skickligt placerade och stÄr i centrum genom ett skickligt ljusspel. Nattvakten visar detta spel av ljus och mörker pÄ ett perfekt sÀtt. MÄlningen skildrar en dagsscen och ger betraktaren en kÀnsla av en kvÀllssammankomst. Rembrandt överförde de italienska mÀstarnas grundlÀggande mÄleriska drag och utvecklade ett mÀsterligt representationssÀtt utifrÄn dem. Dramatiken talade frÄn mÄlningarna och han kopplade ihop sina figurer med kÀnslor. Detta Àr sÀrskilt tydligt i de portrÀtt dÀr han lÄter sina modeller och sig sjÀlv skratta.
Rembrandt Àlskade de möjligheter som hans talang erbjöd honom. Han inrÀttade en egen verkstad för att mÄla och lÄta mÄla. Flera av hans elevers mÄlningar bÀr det stora namnet. MÄlaren tjÀnade bra och investerade en inte obetydlig del av sina pengar i mÄlningar av andra konstnÀrer. Han köpte ocksÄ sina egna mÄlningar. I hopp om att senare kunna sÀlja dem med vinst lÄnade Rembrandt pengar. MÄlaren levde i en komplicerad ekonomisk konstruktion som gjorde att konstnÀren blev utfattig pÄ Älderns höst. Hans skattkammare lades ner, vilket gav mÄlningar av Rubens och Rafael. Till slut fick den store mÄlaren bara mÄla och leva ett liv i sÀllsynt frihet.