Robert Delaunay

Den franske poeten Guillaume Apollinaire kallade sin landsman Robert Delaunay för "orfisk kubist" 1912 efter att ha sett de starka färgerna i hans oftast cirkulära målningar. Varma och kalla färger kontrasteras och framkallar ett intryck av rörelse i betraktarens öga.

"Konst är rytmisk", förklarade Delaunay. "Utan visuell känsla finns det inget ljus, ingen rörelse."

Delaunay var utbildad scenograf, men hade som självlärd konstnär börjat måla och utvecklade Seurats pointillism. I hans tidiga verk ersatte de fyrkantiga formerna de prickar som hans målningar hade byggts upp av. Han anses därför vara en av kubismens medgrundare. Delaunay målade först landskap och stadsbilder med denna teknik. Särskilt kända verk från denna fas är "fönstren", som visar utsikten över Eiffeltornet.

Robert Delaunay var vid den här tiden medlem i Blaue Reiter i München, där en av hans målningar av Eiffeltornet visades på den första utställningen. Delaunay lyckades sälja tre av fyra av de målningar som visades. Istället för att fortsätta det framgångsrika konceptet vände han sig till mer abstrakta målningar som helt medvetet inte längre hade några föreställande modeller. Nu skapades serien "Rythmes". Delaunays lägenhet i Paris blev centrum för den franska konstscenen. Med sina inflytelserika teoretiska skrifter som "Om ljuset" utövade Delaunay ett starkt inflytande över den fransk-tyska gränsen på konstnärerna Franz Marc, August Macke och Paul Klee. Under första världskriget tvingades Robert Delaunay fly till Spanien med sin fru Sonia, där han tillfälligt återvände till arbetet som scenograf. Efter kriget återvände han till Paris. Han dog i cancer i Montpellier 1941.