Den brittiske konstnären Thomas H. Hunn var känd för sina uttrycksfulla akvareller, som huvudsakligen visar landskap, trädgårdar och byggnader från Storbritannien. Det som är slående vid en första anblick är att hans skildringar är nästan fotorealistiska och att de perfekt fångar den ljusa stämningen i respektive årstid. Målaren befinner sig alltså redan på tröskeln till impressionismen, en konströrelse som lever mer av att förmedla ljusa stämningar och känslor. Till skillnad från impressionismen skildrar Hunn dock landskapsdetaljerna så att de är trogna mot originalet, vilket gör att han konstnärligt sett närmar sig realismen. Den brittiska konstnärens målningar har en helt annan stämning beroende på årstid, även om motivet är detsamma. Detta är särskilt tydligt i skildringarna av trädgårdar, som Hunn med stor hängivenhet har valt som bildtema. Särskilt imponerande är akvarellen "October Morning in the Gardens, Loseley, Surrey", som är gjord i bruna, orange och grå nyanser. Här använder Hunn de dominerande färgerna för den gyllene oktober och badar hela bilden i ett gyllenbrunt ljus - i kontrast till den molniga, grå himlen som är typisk för hösten. Helt motsatt är målningen "The Pansy Garden, Munstead Wood, Surrey", som mer visar färgerna från den sena våren och försommaren. Delikata pastellfärger och en lysande prakt av blommor står i fokus i denna oljemålning, som verkar mycket ljusare och mer delikat än målningen "October Morning in the Gardens, Loseley, Surrey", som badar i varmt orange. På detta sätt återger Hunn inte bara ljusstämningarna under olika årstider perfekt och fotorealistiskt. Han kan också väcka olika känslor hos betraktaren med hjälp av sina landskapsskildringar. Medan "October Morning" utstrålar en viss mysighet, ger "The Pansy Garden" en lätthet som är typisk för de varma månaderna. Särskilt detaljerad i sin skildring av floran i trädgårdslandskapet är hans verk "The Sundial in the Rose Garden", en akvarell som ser ut som ett fotografi av en trädgård i midsommar, taget vid middagstid.

Den brittiska målarens senare verk fokuserar ännu mer på att förmedla ljusets stämningar och visar en tydlig tendens till impressionism. Detta gäller särskilt målningen "A Quiet River", som utvecklar sin fulla bildverkan genom ljus- och skuggspel på vattenytan. Landskapsdetaljerna är fortfarande fotorealistiska och detaljerade, men vattenytan verkar nästan genomtränglig och som en stor spegel som speglar den stämning som landskapet har på betraktaren. Här visas landskapsdetaljerna suddiga och brytas av vattnets ljusa krusning.