En hjort med ett rådjur i ett skogslandskap vid solnedgången

Över två djurhuvuden som är placerade i förskjutning ovanpå varandra stiger bildaxeln upp mot hjortens horn, som sträcker sig fram som ett kalt träd mot den bleka kvällshimlen. I förgrunden står rådjuret, rödbrunt, med huvudet vänt mot betraktaren; bakom det står hjorten, mörkare, med en fyllig man och rak blick. Till vänster sjunker en blekröd sol bakom åskammen, till höger skymtar ytterligare ett djur endast som en skugga vid horisonten. Det finns inget blått i denna himmel, den förblir olivgrå med en gulaktig strimma över bergskedjan; längst ner avslutar mörk snårskog scenen. Carl Friedrich Deiker, en tysk djurmålare från 1800-talet, känner till sina motiv från jakten, och det syns på djurens hållning: Djuren har upptäckt betraktaren men stannar ändå kvar. Verket är utfört på tonat papper, och de ljusa partierna på öronen och näsan är målade med täckvitt.

Ingen duk den här gången. Motivet är tryckt på FineArt Foto Satin, ett fotopapper med en matt yta, och papperet är i sin tur laminerat över hela ytan på en stabil bärplatta - inte uppspänt på en ram, utan plant bakom ramfogen, utan glas framför. Arket kan alltså inte kröka sig, och det uppstår inga reflektioner mellan ögat och papperet, vilket vid en så mörk himmel betyder mer än man tror. På så sätt förblir kornstrukturen i det tonade papperet läsbar från originalet, ända in i skrafferingarna vid hjortens hals; den satinartade ytan glänser knappt alls, endast de täckvita ljuspunkterna sticker ut något. Freja, ett ljust gammalt silver med rostbrunt i fördjupningarna, ligger tätt intill bilden: Det röda under silvret och solens rosa skiljer sig färgmässigt bara några nyanser åt, och själva silvret har samma gulaktiga nyans som himlen över bergen. Längst ner på ramen, bredvid signaturen, framträder de mörka prickarna i fjällmönstret nästan lika svarta som buskaget bakom. På avstånd tycks ramen vara ljusare än bilden, men på nära håll är det tvärtom.

Vid måtten 48 x 62 cm sträcker sig hornkronan till strax under den övre kanten, och den yttre bladraden i profilen bredvid är ungefär lika bred som en enskild hornstam. Eftersom papperet ligger plant mot plattan övergår bildkanten utan skugga i vikningen; om avsaknaden av ett passepartout känns för trång beror nog på hur nära man vill stå hjorten.