Adelsteen Normann

Eftervärlden har länge behandlat honom som en styvmor. Under sin livstid var Adelsteen Normann dock en eftertraktad målare som åtnjöt prestige och välstånd. Hans första framgångar som student vid konsthögskolan i Düsseldorf under Oswald Aschenbach och senare Eugen Drücker följdes av en rad kända utställningar världen över, bland annat två världsutställningar och Parissalongen. Normanns verk vann flera priser och fick uppskattning av prominenta köpare som kejsar Wilhelm II. Hur lyckades Normann, till skillnad från många andra konstnärer, nå konstnärlig och ekonomisk framgång under sin livstid?

Normann målade för marknaden och tidens smak. Med fjordvyer från sitt hemland Norge, nämligen turistområdena längs Sognefjorden, Nærøyfjord och Romsdalfjord, tillgodosåg han resenärernas efterfrågan på souvenirer. Adelsteen var särskilt känd för sina fjordlandskap med midnattssol. Hans smarta val av motiv kompletterades av hans konstnärliga kvaliteter. Han målade nära motivet från båten och använde till exempel sina egna fotografier som modeller för större kompositioner i ateljén. Han avstod från att ge detaljer om platser och datum. Utvecklingen från dämpade färger till starka kontraster av ljusa färger, från det fina strecket med den släta penselspetsen till den platta appliceringen med en bred spatel visar också konstnären i arbete, liksom återspeglingen av tidens olika konströrelser. Även om hans förhållande till Wien-secessionen inte har klarlagts slutgiltigt, är impressionismens ökande inflytande tydligt. De inföddas arbetsliv, som den nordiska nationalromantiken uppmärksammade, återspeglades inte. Hans konstnärskap gav Adelsteen ett bekvämt liv i de bästa kvarteren i Düsseldorf och senare Berlin. Från 1890/91 tillbringade han somrarna i sin villa i drakstil i Balestrand vid Sognefjorden. När arkitekten som han hade beställt för att bygga ett hus i Berlin 1910 försvann till Amerika med pengarna, kunde Normann tack vare måleriet rädda sig själv från konkurs. Konst som en affärsverksamhet?

Denna avhandling gör inte Adelsteen Normann rättvisa. Adelsteen var en aktiv medlem av sin tids konstscen. I Düsseldorf var han medlem i konstnärsföreningen Malkasten, i Berlin hade han kontakt med Walter Leistikow, Max Liebermann, Franz Skarbina, Max Uth och konsthistorikern Hermann Beenken och var medlem i Verein Berliner Künstler. Han upptäckte och främjade Gunnar Berg och kände igen Edvard Munchs talang, som han ordnade en utställning för i Berlin. Utställningen orsakade en sådan uppståndelse - som konstvetaren Adelsteen förutsåg - vid det kejserliga hovet att den stängdes efter några dagar. Hans målarskola i Berlin, som huvudsakligen besöktes av unga damer, är mindre känd för sina elevers framgångar än för hans förhållande med Luise Rostalski, som gav upphov till deras son Adelsteen Jr. 1909. Eftersom hans hustru Catharine Hubertine Weitgan vägrade att skilja sig, skedde äktenskapet inte förrän efter hennes död 1911. Adelsteen Normann dog av spanska influensan i Norge 1917.