| Född | 1774 (Greifswald) |
| Avliden | 1840 (Dresden) |
| Nationalitet | Tyskland, Sverige |
| Epoker | Romantik, Deutsche Romantik |
| Genre | landskap |
| Yrke | konstmÄlare, skulptör, arkitekturritare, akvarellist, grafiker, tecknare, landskapsmÄlare, etsare |
| Familj | Make eller maka: Caroline Friedrich |
| LĂ€rare till | Christian August Lorentzen, Jens Juel, Johann Gottfried Quistorp, Thomas Thorild |
| KĂ€nda verk | Wanderer ueber dem Nebelmeer (1818), Klosterruin i ekskogen (1810), Ishavet (1823), Kreidefelsen auf Ruegen (1818), Moench am Meer (1800) |
| Museer | Staatliche Museen zu Berlin, Alte Nationalgalerie Berlin, Bayerische Staatsgemaeldesammlungen (Pinakothek), Statens Museum for Kunst, Belvedere (Oesterreichische Galerie) |
Caspar David Friedrich anses vara en av den tyska romantikens ledande mÄlare. Han vÀxte upp som det sjÀtte av tio barn i Greifswald. Hans uppvÀxt prÀglades av faderns strÀnga lutherska tro. Redan i unga Är fick Friedrich drabbas av olika ödesfall. Hans mor dog nÀr han var sju Är gammal. Kort dÀrefter dog en av hans systrar. Vid 13 Ärs Älder fick han se sin ett Är yngre bror Christoffer drunkna i sjön. Christoffer hade sjÀlv dött nÀr han försökte rÀdda Caspar David. Upplevelsen satte starka spÄr hos Frederick och tros ha varit en av orsakerna till hans senare depression och misslyckade sjÀlvmordsförsök.
Friedrich fick sina första teckningslektioner 1790 som privatelev hos konstnĂ€ren Johann Gottfried Quistrop, som gĂ€rna tog med sina elever pĂ„ utflykter till landskapet i Förpommern. Han uppmuntrade Friedrich att fritt anvĂ€nda sig av naturen. Genom sin lĂ€rare Quistrop lĂ€rde Friedrich kĂ€nna teologen Ludwig Gotthard Kosegarten, som sĂ„g naturen som en uppenbarelse av Gud. Efter fyra Ă„r började Friedrich studera vid akademin i Köpenhamn. DĂ€r studerade han bland annat Christian August Lorentzen och Jens Juel. Efter att ha avslutat sina studier bosatte sig Fredrik i Dresden 1798. Ăven om han försökte sig pĂ„ mĂ„nga olika metoder, till exempel etsningar och experimentella tryck, föredrog han att teckna och mĂ„la med blĂ€ck, akvarell eller sepia. Senare mĂ„lade han ocksĂ„ oftare i olja. Hans motiv var ofta landskapsscener som inspirerades av hans frekventa resor till Ăstersjön, RĂŒgen och Harzbergen. Han blev berömd 1805 nĂ€r han vann det eftertraktade priset frĂ„n Weimars konstvĂ€nner pĂ„ Goethes uppmaning. SĂ€rskilt uppmĂ€rksammas hans verk "Tetschener Altar" (1807), som anses vara början pĂ„ hans mogna oljeteknik.
Fredriks rykte försÀmrades stadigt under de sista femton Ären av hans liv. I takt med att den tidiga romantikens ideal föll ur modet. Samtida betraktade honom som en excentrisk och melankolisk person. Hans stil var inte lÀngre tidsenlig. SmÄningom lÀmnade hans uppdragsgivare honom och Frederick drog sig alltmer tillbaka. Runt 1835 fick han sin första stroke, vilket ledde till de första tecknen pÄ förlamning. Trots en vistelse pÄ en kurort ÄterhÀmtade sig Frederick knappt och det var svÄrt för honom att mÄla. Han gav upp oljemÄlningen nÀstan helt och hÄllet och Àgnade sig Ät akvareller och sepia-teckningar. Hans sista oljemÄlning var "Seashore by Moonlight". Verken frÄn den hÀr perioden visade knappast landskapsscener, men innehöll ofta symboler för döden och det avtagande livet, till exempel "Sarg am Grab". Frederick kunde mÄla allt mindre och sÀlja Ànnu mindre, vilket innebar att han och hans familj hamnade i fattigdom.
Sida 1 / 7
| Född | 1774 (Greifswald) |
| Avliden | 1840 (Dresden) |
| Nationalitet | Tyskland, Sverige |
| Epoker | Romantik, Deutsche Romantik |
| Genre | landskap |
| Yrke | konstmÄlare, skulptör, arkitekturritare, akvarellist, grafiker, tecknare, landskapsmÄlare, etsare |
| Familj | Make eller maka: Caroline Friedrich |
| LĂ€rare till | Christian August Lorentzen, Jens Juel, Johann Gottfried Quistorp, Thomas Thorild |
| KĂ€nda verk | Wanderer ueber dem Nebelmeer (1818), Klosterruin i ekskogen (1810), Ishavet (1823), Kreidefelsen auf Ruegen (1818), Moench am Meer (1800) |
| Museer | Staatliche Museen zu Berlin, Alte Nationalgalerie Berlin, Bayerische Staatsgemaeldesammlungen (Pinakothek), Statens Museum for Kunst, Belvedere (Oesterreichische Galerie) |
Caspar David Friedrich anses vara en av den tyska romantikens ledande mÄlare. Han vÀxte upp som det sjÀtte av tio barn i Greifswald. Hans uppvÀxt prÀglades av faderns strÀnga lutherska tro. Redan i unga Är fick Friedrich drabbas av olika ödesfall. Hans mor dog nÀr han var sju Är gammal. Kort dÀrefter dog en av hans systrar. Vid 13 Ärs Älder fick han se sin ett Är yngre bror Christoffer drunkna i sjön. Christoffer hade sjÀlv dött nÀr han försökte rÀdda Caspar David. Upplevelsen satte starka spÄr hos Frederick och tros ha varit en av orsakerna till hans senare depression och misslyckade sjÀlvmordsförsök.
Friedrich fick sina första teckningslektioner 1790 som privatelev hos konstnĂ€ren Johann Gottfried Quistrop, som gĂ€rna tog med sina elever pĂ„ utflykter till landskapet i Förpommern. Han uppmuntrade Friedrich att fritt anvĂ€nda sig av naturen. Genom sin lĂ€rare Quistrop lĂ€rde Friedrich kĂ€nna teologen Ludwig Gotthard Kosegarten, som sĂ„g naturen som en uppenbarelse av Gud. Efter fyra Ă„r började Friedrich studera vid akademin i Köpenhamn. DĂ€r studerade han bland annat Christian August Lorentzen och Jens Juel. Efter att ha avslutat sina studier bosatte sig Fredrik i Dresden 1798. Ăven om han försökte sig pĂ„ mĂ„nga olika metoder, till exempel etsningar och experimentella tryck, föredrog han att teckna och mĂ„la med blĂ€ck, akvarell eller sepia. Senare mĂ„lade han ocksĂ„ oftare i olja. Hans motiv var ofta landskapsscener som inspirerades av hans frekventa resor till Ăstersjön, RĂŒgen och Harzbergen. Han blev berömd 1805 nĂ€r han vann det eftertraktade priset frĂ„n Weimars konstvĂ€nner pĂ„ Goethes uppmaning. SĂ€rskilt uppmĂ€rksammas hans verk "Tetschener Altar" (1807), som anses vara början pĂ„ hans mogna oljeteknik.
Fredriks rykte försÀmrades stadigt under de sista femton Ären av hans liv. I takt med att den tidiga romantikens ideal föll ur modet. Samtida betraktade honom som en excentrisk och melankolisk person. Hans stil var inte lÀngre tidsenlig. SmÄningom lÀmnade hans uppdragsgivare honom och Frederick drog sig alltmer tillbaka. Runt 1835 fick han sin första stroke, vilket ledde till de första tecknen pÄ förlamning. Trots en vistelse pÄ en kurort ÄterhÀmtade sig Frederick knappt och det var svÄrt för honom att mÄla. Han gav upp oljemÄlningen nÀstan helt och hÄllet och Àgnade sig Ät akvareller och sepia-teckningar. Hans sista oljemÄlning var "Seashore by Moonlight". Verken frÄn den hÀr perioden visade knappast landskapsscener, men innehöll ofta symboler för döden och det avtagande livet, till exempel "Sarg am Grab". Frederick kunde mÄla allt mindre och sÀlja Ànnu mindre, vilket innebar att han och hans familj hamnade i fattigdom.