| Född | 1809 (ZĂŒrich) |
| Avliden | 1893 (Paris) |
| Nationalitet | Schweiz, Frankrike |
| Epoker | Schule von Barbizon |
| Yrke | konstmÄlare, fotograf, illustratör, etsare, tecknare |
| Familj | Barn: Henri Bodmer |
| PÄverkad av | Jean-François Millet, Charles Emile Jacque |
| KĂ€nda verk | Skogens inre (1855), A Stop; Evening Bivouac, Blick auf die Godesburg und das Siebengebirge (1836), Sioux tipis (1833), Indianische Bisonjagd (1839) |
| Museer | National Gallery of Art, Art Institute of Chicago, Cleveland Museum of Art, ETH Graphische Sammlung, Princeton University Art Museum |
Karl Bodmer var en schweizisk-fransk etsare, litograf, tecknare och mĂ„lare. Han kom frĂ„n ZĂŒrich. Vid tretton Ă„rs Ă„lder började Bodmer att utbilda sig till etsare, litograf och gravör i sin farbrors företag. Ă r 1825 startade han ett eget företag tillsammans med sin bror som gravör.
à r 1828 flyttade Bodmer till Koblenz för att tillverka etsningar och mÄlningar för turister. Han gjorde sig snabbt ett namn med sina mÄlningar av landskap lÀngs floderna Rhen, Mosel och Lahn. SÄ smÄningom uppmÀrksammades han av upptÀcktsresanden prins Maximilian zu Wied-Neuwied, som planerade en expedition till de nordamerikanska indianomrÄdena. För detta ÀndamÄl anlitade han Bodmer, som skulle dokumentera resan bildmÀssigt och sÄ detaljerat som möjligt.
I maj 1832 satte resesÀllskapet segel och nÄdde Boston den 4 juli. Den amerikanska öststaterna hade just drabbats av en koleraepidemi. Expeditionen lÀmnade Boston och kom fram till New Harmony, Indiana, dÀr kolera slog till i slutet av oktober. Prinsen och andra resenÀrer blev sjuka. Bodmer fortsatte dÀrför resan först ensam och kom fram till New Orleans. Efter att ha ÄterhÀmtat sig reste Àven prinsen och resten av sÀllskapet vidare. I mitten av mars 1833 var expeditionen Äterförenad och fortsatte vÀsterut. De trÀffade och dokumenterade mÄnga indianfolk pÄ sin resa. Bodmer skulle senare sÀga att han hade fÄtt bekanta sig med européerna, men vÀnner bland indianerna. Han ville inte alls ÄtervÀnda till Europa utan stanna hos indianerna, men prins Max lyckades till slut övertala honom att ÄtervÀnda. I mitten av juli 1834 gick de ombord frÄn New York till Le Havre, dÀr de anlÀnde i början av augusti. De hade varit pÄ resande fot i över tvÄ Är.
Tillbaka i Europa ÄtervÀnde de till Tyskland. à r 1835 flyttade Bodmer till Paris. Han hade tagit med sig över 400 mÄlningar frÄn USA, vars omvandling till graveringar han mÄste övervaka. Arbetet tog flera Är; The Prince's Travelogue, med illustrationer av Bodmer, utkom för första gÄngen 1839, fem Är efter att expeditionen avslutats. PÄ grund av februarirevolutionen och en koleraepidemi flyttade Bodmer till Barbizon 1848. Han blev fransk medborgare och fortsatte sitt konstnÀrliga arbete med olika tekniker. à r 1884 ÄtervÀnde Bodmer till Paris, sjuk och utfattig. Han var döv och blind och dog dÀr 1893.
Sida 1 / 4
| Född | 1809 (ZĂŒrich) |
| Avliden | 1893 (Paris) |
| Nationalitet | Schweiz, Frankrike |
| Epoker | Schule von Barbizon |
| Yrke | konstmÄlare, fotograf, illustratör, etsare, tecknare |
| Familj | Barn: Henri Bodmer |
| PÄverkad av | Jean-François Millet, Charles Emile Jacque |
| KĂ€nda verk | Skogens inre (1855), A Stop; Evening Bivouac, Blick auf die Godesburg und das Siebengebirge (1836), Sioux tipis (1833), Indianische Bisonjagd (1839) |
| Museer | National Gallery of Art, Art Institute of Chicago, Cleveland Museum of Art, ETH Graphische Sammlung, Princeton University Art Museum |
Karl Bodmer var en schweizisk-fransk etsare, litograf, tecknare och mĂ„lare. Han kom frĂ„n ZĂŒrich. Vid tretton Ă„rs Ă„lder började Bodmer att utbilda sig till etsare, litograf och gravör i sin farbrors företag. Ă r 1825 startade han ett eget företag tillsammans med sin bror som gravör.
à r 1828 flyttade Bodmer till Koblenz för att tillverka etsningar och mÄlningar för turister. Han gjorde sig snabbt ett namn med sina mÄlningar av landskap lÀngs floderna Rhen, Mosel och Lahn. SÄ smÄningom uppmÀrksammades han av upptÀcktsresanden prins Maximilian zu Wied-Neuwied, som planerade en expedition till de nordamerikanska indianomrÄdena. För detta ÀndamÄl anlitade han Bodmer, som skulle dokumentera resan bildmÀssigt och sÄ detaljerat som möjligt.
I maj 1832 satte resesÀllskapet segel och nÄdde Boston den 4 juli. Den amerikanska öststaterna hade just drabbats av en koleraepidemi. Expeditionen lÀmnade Boston och kom fram till New Harmony, Indiana, dÀr kolera slog till i slutet av oktober. Prinsen och andra resenÀrer blev sjuka. Bodmer fortsatte dÀrför resan först ensam och kom fram till New Orleans. Efter att ha ÄterhÀmtat sig reste Àven prinsen och resten av sÀllskapet vidare. I mitten av mars 1833 var expeditionen Äterförenad och fortsatte vÀsterut. De trÀffade och dokumenterade mÄnga indianfolk pÄ sin resa. Bodmer skulle senare sÀga att han hade fÄtt bekanta sig med européerna, men vÀnner bland indianerna. Han ville inte alls ÄtervÀnda till Europa utan stanna hos indianerna, men prins Max lyckades till slut övertala honom att ÄtervÀnda. I mitten av juli 1834 gick de ombord frÄn New York till Le Havre, dÀr de anlÀnde i början av augusti. De hade varit pÄ resande fot i över tvÄ Är.
Tillbaka i Europa ÄtervÀnde de till Tyskland. à r 1835 flyttade Bodmer till Paris. Han hade tagit med sig över 400 mÄlningar frÄn USA, vars omvandling till graveringar han mÄste övervaka. Arbetet tog flera Är; The Prince's Travelogue, med illustrationer av Bodmer, utkom för första gÄngen 1839, fem Är efter att expeditionen avslutats. PÄ grund av februarirevolutionen och en koleraepidemi flyttade Bodmer till Barbizon 1848. Han blev fransk medborgare och fortsatte sitt konstnÀrliga arbete med olika tekniker. à r 1884 ÄtervÀnde Bodmer till Paris, sjuk och utfattig. Han var döv och blind och dog dÀr 1893.