| Född | 11 september 1860 (Tula) |
| Avliden | 6 februari 1938 (Ascona) vid 77 Ärs Älder |
| Nationalitet | Ryssland |
| Epoker | Expressionism, Symbolism |
| Genre | portrÀtt |
| Yrke | konstmÄlare |
| Familj | Far: Wladimir Nikolajewitsch Werjowkin Mor: Jelisaweta Petrowna Daragan Syskon: Pjotr Wladimirowitsch Werjowkin |
| KÀnda verk | Selbstbildnis (Werefkin) (1910), Der rote Baum (1910), In i natten... In i natten... (1910), Tragisk stÀmning, 1910 (1909), Poste de police à Wilna (1914) |
Den ryska mĂ„laren Marianne von Werefkin var en framstĂ„ende figur inom den tyska expressionismen. Hon kom frĂ„n en rysk aristokratisk familj och föddes Marianna Wladimirowna Werefkina i Tula den 29 augusti 1860. Hennes konstnĂ€rliga talang uppmuntrades tidigt och redan som fjortonĂ„ring fick hon akademiska teckningslektioner. I S:t Petersburg tog hon privatlektioner med Repin. Under en jakt rĂ„kar hon av misstag skjuta sig genom höger hand. Genom ihĂ€rdigt övande lyckas hon Ă„terigen mĂ„la med höger hand. Hon behĂ€rskar det realistiska mĂ„leriet sĂ„ perfekt att hon kallas den "ryska Rembrandt". Ă r 1891 trĂ€ffade hon mĂ„laren Alexej von Jawlensky. Fem Ă„r senare flyttar hon med honom till MĂŒnchen.
I Bayerns huvudstad startar hon en salong dĂ€r MĂŒnchens bohemer trĂ€ffas. Hon grundar ocksĂ„ Lukasbruderschaft, kĂ€rnan i Neue KĂŒnstlervereinigung MĂŒnchen och Blauer Reiter. Efter sonens födelse intensifieras krisen mellan Jawlensky och Marianne von Werefkin. Tillsammans med sin son gör hon flera resor till Frankrike. Efter att hon börjat mĂ„la igen arbetar hon ofta med Jawlensky, Kandinsky och Gabriele MĂŒnter i Murnau. Tillsammans med Jawlensky, Oscar Wittenstein och Adolf Erbslöh grundar hon "Neue KĂŒnstlervereinigung MĂŒnchen", som Kandinsky snart blir ordförande för.
Ă r 1907 skapas Werefkins första expressionistiska mĂ„lningar, inspirerade av Vincent van Gogh, Paul Gauguin och Henri de Toulouse Lautrec. Detta gav henne smeknamnet "fransyskan". Motiverat och ikonologiskt lĂ„nar hon ocksĂ„ ofta frĂ„n Edvard Munch:s verk. Werefkin och Jawlensky deltar i en utstĂ€llning pĂ„ galleriet "Der Sturm" i Berlin 1913 med gruppen "Der Blaue Reiter". Tillsammans med Jawlensky flyttar Werefkin till Schweiz 1914, dĂ€r de efter flera flyttningar hamnar i Ascona. Jawlensky skiljer sig frĂ„n Werefkin 1921. Hon försörjer sig genom att mĂ„la vykort och affischer och skriva artiklar, bland annat för Neue ZĂŒrcher Zeitung.
MÄlningarna av hennes pensionÀrsarbete verkar inte lÀngre sÄ chockerande. De blir mer gÄtfulla och berÀttande. Typiska ryska drag i fÀrgen framtrÀder nu mycket tydligt. I februari 1938 dog Werefkin i Ascona, dÀr hon begravdes enligt rysk-ortodox rit. Hennes kvarlÄtenskap finns till stor del i Fondazione Marianne Werefkin i Ascona.
Sida 1 / 2
| Född | 11 september 1860 (Tula) |
| Avliden | 6 februari 1938 (Ascona) vid 77 Ärs Älder |
| Nationalitet | Ryssland |
| Epoker | Expressionism, Symbolism |
| Genre | portrÀtt |
| Yrke | konstmÄlare |
| Familj | Far: Wladimir Nikolajewitsch Werjowkin Mor: Jelisaweta Petrowna Daragan Syskon: Pjotr Wladimirowitsch Werjowkin |
| KÀnda verk | Selbstbildnis (Werefkin) (1910), Der rote Baum (1910), In i natten... In i natten... (1910), Tragisk stÀmning, 1910 (1909), Poste de police à Wilna (1914) |
Den ryska mĂ„laren Marianne von Werefkin var en framstĂ„ende figur inom den tyska expressionismen. Hon kom frĂ„n en rysk aristokratisk familj och föddes Marianna Wladimirowna Werefkina i Tula den 29 augusti 1860. Hennes konstnĂ€rliga talang uppmuntrades tidigt och redan som fjortonĂ„ring fick hon akademiska teckningslektioner. I S:t Petersburg tog hon privatlektioner med Repin. Under en jakt rĂ„kar hon av misstag skjuta sig genom höger hand. Genom ihĂ€rdigt övande lyckas hon Ă„terigen mĂ„la med höger hand. Hon behĂ€rskar det realistiska mĂ„leriet sĂ„ perfekt att hon kallas den "ryska Rembrandt". Ă r 1891 trĂ€ffade hon mĂ„laren Alexej von Jawlensky. Fem Ă„r senare flyttar hon med honom till MĂŒnchen.
I Bayerns huvudstad startar hon en salong dĂ€r MĂŒnchens bohemer trĂ€ffas. Hon grundar ocksĂ„ Lukasbruderschaft, kĂ€rnan i Neue KĂŒnstlervereinigung MĂŒnchen och Blauer Reiter. Efter sonens födelse intensifieras krisen mellan Jawlensky och Marianne von Werefkin. Tillsammans med sin son gör hon flera resor till Frankrike. Efter att hon börjat mĂ„la igen arbetar hon ofta med Jawlensky, Kandinsky och Gabriele MĂŒnter i Murnau. Tillsammans med Jawlensky, Oscar Wittenstein och Adolf Erbslöh grundar hon "Neue KĂŒnstlervereinigung MĂŒnchen", som Kandinsky snart blir ordförande för.
Ă r 1907 skapas Werefkins första expressionistiska mĂ„lningar, inspirerade av Vincent van Gogh, Paul Gauguin och Henri de Toulouse Lautrec. Detta gav henne smeknamnet "fransyskan". Motiverat och ikonologiskt lĂ„nar hon ocksĂ„ ofta frĂ„n Edvard Munch:s verk. Werefkin och Jawlensky deltar i en utstĂ€llning pĂ„ galleriet "Der Sturm" i Berlin 1913 med gruppen "Der Blaue Reiter". Tillsammans med Jawlensky flyttar Werefkin till Schweiz 1914, dĂ€r de efter flera flyttningar hamnar i Ascona. Jawlensky skiljer sig frĂ„n Werefkin 1921. Hon försörjer sig genom att mĂ„la vykort och affischer och skriva artiklar, bland annat för Neue ZĂŒrcher Zeitung.
MÄlningarna av hennes pensionÀrsarbete verkar inte lÀngre sÄ chockerande. De blir mer gÄtfulla och berÀttande. Typiska ryska drag i fÀrgen framtrÀder nu mycket tydligt. I februari 1938 dog Werefkin i Ascona, dÀr hon begravdes enligt rysk-ortodox rit. Hennes kvarlÄtenskap finns till stor del i Fondazione Marianne Werefkin i Ascona.