Odilon Redon

"Mina teckningar inspirerar och kan inte definieras. De bestämmer ingenting. Liksom musiken placerar de oss i det obestämda och tvetydiga."

Odilon Redons verk skapades under den ljusa impressionismens storhetstid och kunde inte vara mer motsägelsefulla än så. Redon var en mästare på skuggor och mörker. Han hämtade djupt inifrån, kämpade med det omedvetna och hittade bilder av rädsla och död.
"Vad skiljer konstnären från dilettanten?" frågade Redon. "Bara den smärta som konstnären känner. Dilettanten söker bara nöje."
Redons "svarta fas" av kolteckningar och grafik, som var en föregångare till expressionismen och surrealismen, innehöll de välkända mardrömsbilderna av ögonglober som lossnat från kroppen, motivet med den leende spindeln eller bilden av "korpen" som sitter på fönsterbrädan som en dödsbudbärare, inspirerad av Edgar Allen Poes dikt "Korpen".
I enlighet med surrealismens anda suddade Redon upprepade gånger ut gränserna mellan dröm och verklighet på ett bildmässigt sätt. Han visar en "kaktusman" med taggar som växer från huvudet, "ägget" som ritades 1885 har ögon och sticker ut halvt ur en äggkopp som en hårlös skalle. Efter den smärtsamma förlusten av sin första son förändrades Redons arbete markant under den andra fasen av hans skapande liv, som inleddes efter födelsen av hans andra son. Hans målningar är nu fulla av färgsprakande strålning och glöder i de ljusa pastellfärgerna han använde. Konstnären vänder sig till världen utanför: han målar landskap i klara färger, blommiga stilleben och öppnar sig tematiskt för de transcendentala idéerna i den kristna och buddhistiska mytologin.