Pietro Perugino

Pietro Perugino föddes som Pietro di Christoforo Vannucci. Senare tog han namnet Perugino efter sin hemregion Perugia. Han var en italiensk målare från renässansen och tillhörde den umbriska skolan. Även om han själv var mycket begåvad och säkert kunde nå stor berömmelse under sina tidiga skapande år, hamnade han senare snabbt i skuggan av andra stora konstnärer från sin tid. Hans mest kända elev var Rafael, som lärde sig freskomålning av honom. Peruginos tidiga liv, familjebakgrund och detaljerna i hans utbildning är inte klart belagda. Med all sannolikhet var han först elev till Fioreno di Lorenzo, en måttligt känd perugisk målare, och gick sedan till Arezzo till den berömda umbriska målaren Piero della Francesca. En av hans kamrater i Francescas ateljé var Luca Signorelli. De två männen var uppenbarligen väl bekanta, för Signorellis inflytande var tydligt i vissa av Peruginos målningar.

Under sin utbildning åkte Perugino till Florens, där han började arbeta i målaren och skulptören Andrea del Verrocchios ateljé. De unga Leonardo da Vinci, Filippino Lippi och Lorenzo di Credi utbildades också där. Omkring 1472 tycks Perugino ha avslutat sin lärlingstid, för han blev antagen som mästare i Sankt Lukas-gillet. Han återvände först till Perugia, men kallades snart till Rom av påven Sixtus IV för att måla några fresker till Sixtinska kapellet. Målaren Pinturicchio följde med honom för att hjälpa honom i arbetet. För detta ska han ha fått ungefär en tredjedel av arvodet. Tre av de scener som Perugino gjorde i Sixtinska kapellet förstördes senare av Michelangelo för att ge plats åt sitt eget verk. Efter att ha avslutat sitt arbete med det Sixtinska kapellet återvände Perugino till Florens. Hans mest berömda verk, som fortfarande finns kvar idag, som han skapade för Sixtinska kapellet var "Kristus överlämnar nycklarna till Petrus".

Åren mellan 1490 och 1500 anses vara Peruginos mest produktiva och konstnärligt mogna period. Efter det verkade hans berömmelse dock avta. Detta berodde främst på att han upprepade tidigare motiv, ofta på ett nästan rutinmässigt sätt. De kritiska florentinarna sägs ha hånat Peruginos brist på fantasi. Den senare svarade bara sina kritiker att de en gång hade berömt honom för just dessa verk och att de därför inte hade rätt att kritisera honom nu för samma mönster. Michelangelo sägs till och med ha sagt Perugino rakt upp i ansiktet att han ansåg att han var en klåpare. Perugino accepterade inte detta och stämde Michelangelo för förtal, men fick inte framgång. Perugino lämnade Florens omkring 1505 och flyttade tillbaka till Umbrien för att arbeta för en mindre kritisk publik. Han fortsatte att måla ända till slutet och föll offer för pesten 1523. Perugino, liksom många andra vid den tiden, begravdes i en massgrav, så idag vet ingen exakt var hans kvarlevor ligger.