Edward John Poynter

Edward John Poynter var en engelsk målare, designer och tecknare. Han föddes i Paris, där hans föräldrar - den välkända arkitekten Ambrose Poynter och hans fru Emma - hade bott sedan 1830. Ganska snart efter Edwards födelse flyttade den unga familjen tillbaka till England. Här gick Edward på Brighton College och Ipswich School, men hoppade av skolan tidigt av hälsoskäl. Unge Edward tillbringade vintermånaderna inte i det fuktiga London, utan på Madeira och i Rom. Där träffade han 1853 den engelske målaren, tecknaren och skulptören Frederic Leighton och blev mycket imponerad av honom. När han återvände till London studerade Poynter vid Leigh's Academy och Royal Academy. Han återvände sedan till Paris för att studera i Charles Gleyre:s ateljé, där James Abbott McNeill Whistler och George du Maurier fanns bland hans medstudenter.

År 1866 gifte sig Poynter med Agnes MacDonald och blev därmed svåger till målaren Edward Burne Jones. Den blivande författaren och Nobelpristagaren Rudyard Kipling och den blivande trefaldige brittiske premiärministern Stanley Baldwin var hans brorsöner.

Poynter blev mest känd för sina storskaliga historiemålningar, såsom hans första stora framgång "Israel i Egypten" från 1867 och "Kung Salomo" från 1890. Förutom som målare var han dock alltmer aktiv som lärare och funktionär i sin tids konstvärld. Han var den första professorn vid Slade School of Art i London, där Henry Scott Tuke var en av hans studenter. Han var chef för Royal Collage Of Art och direktör för National Gallery, där han ansvarade för öppnandet av Tate Gallery. År 1896 blev han ordförande för Royal Academy. Samma år utsågs han till riddare.

På grund av sin många och tidskrävande akademiska verksamhet målade Poynter allt mindre mot slutet av 1800-talet, och dessutom blev klassicismen allt mindre viktig i konstvärlden. Han kunde och ville inte följa med i den nya utvecklingen inom måleriet. Poynter dog 1919. Han är begravd i St Paul's Cathedral i London.