Minne av Jättebergen

Likt en vandrares blick sträcker sig betraktarens öga över gröna sluttningar till snötäckta klippor. Horisonten är enorm men ändå lugnande och bildas av bergstopparna. Djupa spår löper genom berget och antyder bara hur ofattbar naturens kraft måste vara. Målningen "Memory of the Giant Mountains" blir därmed en symbol för vår inre koppling till vår miljö. Redan titeln skapar en atmosfär av en för länge sedan svunnen tid och får oss att reflektera över vårt ursprung. Långt ifrån buller, stress och stress tar målningen betraktaren med sig in i en värld full av hopp och harmoni.

Målningen bearbetar romantikens huvudmotiv. Den målades av Caspar David Friedrich och kan dateras före 1835. De teman som dominerar målningen är längtan, kärlek och det kusliga. Den är typisk för romantiken och handlar om vandringslust och skapar en dragning in i djupet med hjälp av blekande färger. Man står trollbunden framför målningen och låter sig förtrollas av dess landskap. Titeln är en anspelning på jättebergen, den högsta bergskedjan i Tjeckien. Exemplet natur tas upp och kopplas till mänskliga känslor på ett pittoreskt sätt. Det är ett försök att fly från de nuvarande händelserna. Liksom hos andra konstnärer från den romantiska perioden bearbetas flykten in i det privata och ostörda, liksom vändningen mot det förflutna, och fångar tidsandan i den tidens värld.

"Memory of the Giant Mountains" målades med olja på duk. Trots den monotona färgpaletten lyckas målningen skildra olika detaljer med några få penseldrag. På ett nästan haptiskt sätt ligger grova och robusta stenar i vägen och man förlorar blicken i fjärran på de bleknande bergstopparna. Dessa är delvis täckta av snö och delvis täckta av moln. De står i kontrast till bergens spetsiga och hårda stenar. Först faller och sedan stiger sluttningarna och förvånar med oräkneliga gröna nyanser och många färgskalor. Målningen får en alltså att trycka på pausknappen för en kort stund och fly från vardagen.