Bokskogen

Här visar Ferdinand Hodler på ett imponerande sätt hur jugendstil och realism förenas. Motivet av en ung bokskog visar tydligt de lätta kurvorna som är så typiska för jugendstilen. Vi befinner oss här på senhösten eller den snöfria vintern, senast i slutet av vintern, innan en krokus vill se ut i världen. Träden är kala, endast enstaka torkade blad hänger kvar på grenarna och marken är uttorkad. Långa skuggor visar att det fortfarande är tidigt på dagen. Betraktaren har solen i ryggen, så han tittar västerut. I bakgrunden kan man skymta de fina tallarna, vars ljusa kronor reser sig mjukt, nästan skyddande, över de unga bokarna från detta perspektiv.

I princip kan beskrivningen uttömmas på följande sätt. En stämningsbild i tidig vintertid. Men vid närmare granskning upptäcker man till vänster nedanför en myrstack som döljer en livlig verksamhet, men som för betraktaren verkar försvinna helt orörlig och oansenlig i bakgrunden. Uppe till höger visar tydligt närmare löv att vi inte ser skogen enbart utifrån. Det måste vara en glänta där vi står, för minst ett träd står mycket nära oss. I mitten av bilden visar ett ljusspår på skogsbotten att det finns en väg som vissa varelser har gått om och om igen. Den verkar försvinna i skogen efter några meter. Är det en viltspår?

Om du nu går lite närmare och tittar på bilden i detalj kommer du att märka att där stigen verkar ta slut syns två skuggiga spökliknande figurer. En böjd man kan tydligt ses till höger om stigen. Till vänster är man inte säker, är det en påle eller en upprättstående varelse som dyrkas av sin motsvarighet med en båge? Kanske är det bara en korrigering av ett ursprungligt motiv som konstnären kastade bort och som nu fortfarande tycks dyka upp.

Och plötsligt känner man tydligt igen mannen med hatt som gör något längre bak i skogen. Senast nu inser vi: Målaren var också känd för sin symbolik.