Med denna oljemålning skapar barockkonstnären Rembrandt ett verk av stor suggestiv kraft. Bilden är uppdelad i två delar: Två tredjedelar av den vänstra halvan domineras av mörka, rika nyanser. Här kontrasterar den dramatiskt trasiga himlen med tunga moln mot naturens lugn, som balanseras av mörka, varma jordtoner.
Om du däremot tittar på den högra tredjedelen uppifrån och ner, fångar ljuset omedelbart ditt öga. Den blå himlen med vita moln återspeglas nedanför i ett lugnt flodlandskap. Denna reflektion verkar vara rörlig, ljus och vänlig. Det ger landskapet en livlighet som återkommer i kvarnen. Kvarnen är verkligen den majestätiska blickfånget och fokuspunkten i denna oljemålning. Den är placerad i mitten av den steniga platån som på en tron. Dess vingar, som vetter mot betraktaren i sidled, höjer sig upp mot himlen i en härlig diagonal. Samtidigt badar de tack vare solen i ett milt rosa ljus som motsvarar de fina nyanser som kan urskiljas på himlen.

Det sätt på vilket konstnären placerar sitt motiv säger något om den betydelse som Rembrandt tillskriver kvarnen. Som maskiner som drivs av vindkraft är kvarnar maskiner som människor har använt i 4 000 år i olika delar av världen. Det är också intressant att veta att Rembrandt van Rijn, sin tids mest kända holländska målare, föddes som åttonde barn till ett mjölnarpar. Hans mor kom från ett bagerihushåll. Konstnären kan alltså också ha haft en personlig koppling till ämnet.
Den kvarn som Rembrandt placerar i handlingen fungerar alltså som ett tekniskt mästerverk, men också genom rörelsen, som är påtaglig för betraktaren.

Detta står i kontrast till lugnet och beständigheten i den omgivande naturen, till exempel klippan som sticker ut kraftigt i flodens lopp, inte helt olikt en slottsmur. Kvarnen är alltså en symbol för folkets liv: den drivs av vindkraft. Tack vare den kan mjölnaren mala vete och generera energi. Det är omöjligt att föreställa sig ett mänskligt liv utan kvarnen. Därför ger Rembrandt den en plats som är synlig på långt håll och som också är upplyst.

Naturen, människan och väderkvarnen Hur förhåller sig denna värld av natur och maskiner som skapats av människan till människan själv? Det är intressant att se att Rembrandt placerar människor i bilden, men i en underordnad position. Vi ser vuxna och barn som tar sig ner längs en bred stig mot flodbanken. En kvinna knäböjer vid floden och verkar tvätta kläder. En man står fortfarande på stigen med ett barn i handen, något till vänster om den ovan målade kvarnen. Inte oviktigt är också mannen som sitter i en pråm i målningens nedre högra hörn. Båten med det vikta seglet seglar lugnt ut ur bilden. Den tar alltså upp rörelsen hos vindkraftverkens vingar och kan också förlängas diagonalt i förhållande till den beskrivna rörelsen.

Svagt kan man i fjärran skönja en stad vid flodbanken. Kyrktornet reser sig upp i den mörka kvällshimlen. Annars fortsätter den odefinierade byn i en grönskande flodslätt som på ett förtjusande sätt speglar sig i vattenytan.

Rembrandt är känd som porträttmålare och målare av självporträtt. Trots detta är hans naturmålningar särskilt tilltalande. Karakteristiska drag som perspektiv och fascinerande ljus- och skuggspel kan ses vackert i just detta mästerverk. Att naturen hade en viktig plats i barockmänniskans tänkande kan man se i den här målningen. Färgpaletten är begränsad till jordtoner och blått till grågrönt, grått och svart. Det är just denna begränsning som gör Rembrandts mästerverk så tilltalande.

---

The Mill · Rembrandt van Rijn