Pasiphaé

Vita linjer löper genom en svart yta, som om någon med en kniv hade skurit ut ljuset ur mörkret - och det är precis vad Matisse gjorde. Pasiphaë skapades 1944 som en linogravyrillustration till Henry de Montherlants drama med samma namn, och tekniken vänder upp och ner på tecknandet: Det är inte linjen som läggs på, utan dess omgivning som blir kvar. En kvinnogestalt kryper ihop, huvudet vilar lutat mot den böjda armen, de slutna ögonen är bara två smala svängar, ett armband en kort dubbelstreck. Ingen skugga, ingen modellering - endast konturen förmedlar kropp, hållning och en nästan sömnig ömhet. Matisse, som vid den tiden redan var över sjuttio och hade sviktande hälsa, reducerar här till det allra väsentligaste, och just denna reduktion gör figuren så närvarande. I den mytologiska förebilden finns det tillräckligt med drama, men själva verket utstrålar framför allt lugn: en inåtvänd gestalt, omgiven av det djupa svarta som av natten.

Verket är utfört som ett FineArt-foto på matt papper, och detta papper passar motivet bättre än nästan något annat: det svarta är sammetslent och helt reflexfritt, och de vita linjerna träder fram med rena kanter. Den som tittar nära upptäcker en fin kornighet i den matta ytan - den ger trycket något grafiskt, nästan karaktären av en originalgrafik, och blicken fastnar verkligen där. Längst ner övergår arket i en oregelbundet sönderriven handgjord kant, till vänster om den finns en liten numrering som ser ut som om den är skriven med blyerts; utan passepartout och utan glas hänger papperet fritt i ramen, med synlig kant och en lätt skugga bakom. Ramen är av modellen Ernesta, en profil i ebenholtslook vars särdrag man först lägger märke till från sidan: Den är betydligt högre än bred, så att ramen sticker ut från väggen som en platt låda och ger arket ett påtagligt djup. Fasningarna sluter tätt, den mörka ådringen löper livfullt över sidorna och den smala innerkanten faller brant ned mot papperet. Mot en ljus vägg framstår helheten som ett objekt i ett stycke - tillräckligt lugnt för ett sovrum, tillräckligt markant för en hall där man passerar det dagligen.