| Född | 1837 (Dijon) |
| Avliden | 1911 (Watford) |
| Nationalitet | Frankrike |
| Epoker | Realism |
| Genre | portrÀtt, allegori, figurmÄleri, akt |
| Yrke | skulptör, konstmÄlare, medaljkonstnÀr, etsare, konstpedagog, tecknare, grafiker, arkitekturritare |
| LĂ€rare till | Horace Lecoq de Boisbaudran |
| KĂ€nda verk | Die Geographiestunde (1874), The Tinker, L'incendie (The Fire) reproduction (1881), Die Ebenen nahe des Sees, An Aged Spaniard (1905) |
| Museer | National Gallery of Art, Cleveland Museum of Art, Art Institute of Chicago, Yale University Art Gallery, Princeton University Art Museum |
Alphonse Legros var en fransk-brittisk mĂ„lare, etsare och medaljör med nĂ€ra kopplingar till realismen. Han började sin konstnĂ€rliga utbildning i sin hemstad Lyon, dĂ€r han gick pĂ„ Ecole des Beaux Arts och var elev till MaĂźtre Nicolardo, en hus- och portrĂ€ttmĂ„lare. Runt 1851 flyttade Legros till Paris för att fortsĂ€tta sina studier. PĂ„ vĂ€gen dit tillbringade han ungefĂ€r sex mĂ„nader som gesĂ€ll hos dekoratören och mĂ„laren Jean Baptiste Beauchot i Lyon. Legros hjĂ€lpte till att dekorera kardinal Bonalds kapell under denna tid. NĂ€r Legros kom till Paris blev han antagen till Lecoq de Boisbaudrans Petite Ecole, som senare skulle bli Ăcole nationale supĂ©rieure des arts dĂ©coratifs. DĂ€r lĂ€rde han kĂ€nna kolleger som Charles-Antoine Cambon, Jules Dalou och Auguste Rodin. Legros deltog ocksĂ„ i kvĂ€llskurser vid Ăcole des Beaux-Arts. DĂ€r blev han vĂ€n med James McNeill Whistler.
Uppmuntrad av sina lÀrare skickade Legros in tvÄ portrÀtt till Parissalongen 1857. Av dessa accepterades endast ett, portrÀttet av hans far. Detta var Legros första offentliga utstÀllning av sina verk. Författaren Champfleury, som var en stor anhÀngare av realismen, fick kÀnnedom om portrÀttet i salongen och bjöd in Legros att bli medlem i den realistiska gruppen kring Gustave Courbet. UngefÀr samtidigt började Legros Àgna allt större uppmÀrksamhet Ät etsning. TvÄ av Legros mest kÀnda verk var "L'Angelus" och "Ex Voto". Efter en ettÄrig studieresa till Spanien gick han med i Societé des Aquaforistes 1863. Under senare Är visade Legros sig vara en föresprÄkare av studieresor och sÄg dem som en viktig del av den konstnÀrliga utvecklingen. Han gav dÀrför en del av sin inkomst till en fond som skulle finansiera sÄdana resor för studenter.
Legros bosatte sig i London 1863 pÄ Whistles förslag. DÀr gav han först kurser i teckning och etsning. Senare blev han antagen som lÀrare vid Kensington School of Art. FrÄn 1876 eftertrÀdde han Edward Poynter som professor vid Slade School. Han undervisade dÀr i över 17 Är. Flera unga kvinnliga konstnÀrer, senare kÀnda som Slade Girls, var hans elever. Bland dem fanns systrarna Ella och Nelia Casella, Jessie Mothersole eller Elinor Hallé. Legros blev brittisk medborgare 1881. à r 1892 tog han avsked frÄn professuren och Àgnade sig Ät sina ursprungliga motiv: landskap, spanska slott och franska bondgÄrdar, som han kÀnde till dem frÄn sin barndom.
Sida 1 / 27
| Född | 1837 (Dijon) |
| Avliden | 1911 (Watford) |
| Nationalitet | Frankrike |
| Epoker | Realism |
| Genre | portrÀtt, allegori, figurmÄleri, akt |
| Yrke | skulptör, konstmÄlare, medaljkonstnÀr, etsare, konstpedagog, tecknare, grafiker, arkitekturritare |
| LĂ€rare till | Horace Lecoq de Boisbaudran |
| KĂ€nda verk | Die Geographiestunde (1874), The Tinker, L'incendie (The Fire) reproduction (1881), Die Ebenen nahe des Sees, An Aged Spaniard (1905) |
| Museer | National Gallery of Art, Cleveland Museum of Art, Art Institute of Chicago, Yale University Art Gallery, Princeton University Art Museum |
Alphonse Legros var en fransk-brittisk mĂ„lare, etsare och medaljör med nĂ€ra kopplingar till realismen. Han började sin konstnĂ€rliga utbildning i sin hemstad Lyon, dĂ€r han gick pĂ„ Ecole des Beaux Arts och var elev till MaĂźtre Nicolardo, en hus- och portrĂ€ttmĂ„lare. Runt 1851 flyttade Legros till Paris för att fortsĂ€tta sina studier. PĂ„ vĂ€gen dit tillbringade han ungefĂ€r sex mĂ„nader som gesĂ€ll hos dekoratören och mĂ„laren Jean Baptiste Beauchot i Lyon. Legros hjĂ€lpte till att dekorera kardinal Bonalds kapell under denna tid. NĂ€r Legros kom till Paris blev han antagen till Lecoq de Boisbaudrans Petite Ecole, som senare skulle bli Ăcole nationale supĂ©rieure des arts dĂ©coratifs. DĂ€r lĂ€rde han kĂ€nna kolleger som Charles-Antoine Cambon, Jules Dalou och Auguste Rodin. Legros deltog ocksĂ„ i kvĂ€llskurser vid Ăcole des Beaux-Arts. DĂ€r blev han vĂ€n med James McNeill Whistler.
Uppmuntrad av sina lÀrare skickade Legros in tvÄ portrÀtt till Parissalongen 1857. Av dessa accepterades endast ett, portrÀttet av hans far. Detta var Legros första offentliga utstÀllning av sina verk. Författaren Champfleury, som var en stor anhÀngare av realismen, fick kÀnnedom om portrÀttet i salongen och bjöd in Legros att bli medlem i den realistiska gruppen kring Gustave Courbet. UngefÀr samtidigt började Legros Àgna allt större uppmÀrksamhet Ät etsning. TvÄ av Legros mest kÀnda verk var "L'Angelus" och "Ex Voto". Efter en ettÄrig studieresa till Spanien gick han med i Societé des Aquaforistes 1863. Under senare Är visade Legros sig vara en föresprÄkare av studieresor och sÄg dem som en viktig del av den konstnÀrliga utvecklingen. Han gav dÀrför en del av sin inkomst till en fond som skulle finansiera sÄdana resor för studenter.
Legros bosatte sig i London 1863 pÄ Whistles förslag. DÀr gav han först kurser i teckning och etsning. Senare blev han antagen som lÀrare vid Kensington School of Art. FrÄn 1876 eftertrÀdde han Edward Poynter som professor vid Slade School. Han undervisade dÀr i över 17 Är. Flera unga kvinnliga konstnÀrer, senare kÀnda som Slade Girls, var hans elever. Bland dem fanns systrarna Ella och Nelia Casella, Jessie Mothersole eller Elinor Hallé. Legros blev brittisk medborgare 1881. à r 1892 tog han avsked frÄn professuren och Àgnade sig Ät sina ursprungliga motiv: landskap, spanska slott och franska bondgÄrdar, som han kÀnde till dem frÄn sin barndom.