Bernardino Luini

Den strängt religiösa Bernardino Luini är en målare från norra Italien som man inte vet mycket om. I staden Milano, som redan på Luinis tid ansågs vara ett starkt fäste för den italienska kulturen, kan man hitta många av konstnärens verk. Många av hans fresker kan ses i kapell, kyrkor, kloster och stadsbyggnader. Luini själv föddes i Dumenza i Lombardiet i slutet av 1400-talet. Där firade han sina första framgångar och blev en respekterad konstnärskollega till de lombardiska målarna. Det sägs att han avslutade sin konstnärliga utbildning vid Milanos målarskola. Konsthistoriker uppskattar att målaren Ambrogio Bergognone var hans lärare. Vad som däremot har bekräftats är att Luini fick undervisning i bildkonst av bland annat sin mest framstående samtida: Leonardo da Vinci.

Luini, liksom hans vän och studiekamrat Giovanni Antonio Boltraffio, var båda framgångsrika och strävsamma elever som Leonardo tog under sin vinge. En del av de verk som Luini och Boltraffio tillverkade var signerade i Leonardos namn. Detta låter otänkbart med dagens mått mätt, men på den tiden var det ett helt legitimt och vanligt förfarande. Förhållandet mellan den berömda mästerkonstnären och hans lärling Luini var inget undantag. Luini sägs ha arbetat som assistent i Da Vincis ateljé i flera år innan han gjorde sig ett eget namn som en anmärkningsvärd freskomålare. Luini utförde de flesta av sina dokumenterade arbeten för det gamla klostret Sankt Maurice i Milano. Ojämnt vackra är också hans fresker i Villa Pelucca i Sesto San Giovanni och i kyrkan Santa Maria dei Miracoli i Saronno. Hans beskyddare och uppdragsgivare var den förmögne greven Giovanni Bentivoglio.

Förutom monumentala freskomålningar gjorde Luini även oljemålningar. Bland dem finns "Madonna framför rosenhäcken". Målningen visar madonnans ansikte med sammanbitna ögon, något som Luine vanligtvis gav sina kvinnliga figurer. "Herodias", en oljemålning som troligen målades mellan 1527 och 1531 och som i århundraden har tillskrivits Leonardo da Vinci, fick 1793 rätteligen Luines författarskap. Den har funnits i Uffizierna sedan dess. Denna klassiska målning omges av en känsla av patos och lidande, vilket också syns i hans fresker.