Francesco Primaticcio, som föddes den 30 april 1504 i den livliga staden Bologna, visste tidigt att konsten var hans kallelse. Han rörde sig i kretsar av skulptörer och arkitekter i sin hemstad och tillägnade sig deras tekniker och kunskaper. Men det var måleriet som fångade hans hjärta och fick honom att studera för Giulio Romano, en elev till Rafael. I salarna i Palazzo del Te i Mantua, där han finslipade sina färdigheter, blommade hans konst upp.
Det var 1532 som hans verk uppmärksammades av den franske kungen Frans I, som hade en förkärlek för italiensk kultur och konst. Kungen bjöd in Primaticcio till sitt hov i Fontainebleau, en inbjudan som den unge konstnären gärna accepterade. Tillsammans med Rosso, en annan italiensk konstnär, arbetade han med utsmyckningen av det kungliga palatset och bidrog i hög grad till utvecklingen av skolan i Fontainebleau, som spelade en viktig roll i spridningen av manierismen i Frankrike.
Efter Rossos död 1540, som vid den tiden var ansvarig för arbetena i Fontainebleau, föll denna roll på Primaticcio. Han hade just gjort en resa till Rom för att köpa antikviteter och göra gipsavgjutningar av berömda skulpturer som senare skulle gjutas om i Fontainebleau. När han återvände tillträdde han sina nya uppgifter och hans konstnärliga verksamhet i Fontainebleau nådde sin höjdpunkt. Trots att de kungliga preferenserna förändrades i och med Henrik II:s tillträde 1547, som föredrog andra konstnärer och residens, förblev Primaticcio aktiv i Fontainebleau. Han fann nu också tid att arbeta för privata uppdragsgivare och skapade verk för bland annat den inflytelserika familjen Guise.
Efter Henrik II:s död 1559 återvände Primaticcio till det kungliga hovets tjänst, denna gång på inbjudan av drottning änkedrottningen Catherine de Medici. Han tog på sig rollen som övervakare av de kungliga byggnaderna och hade därmed ansvar för utformningen och underhållet av de kungliga palatsen. Francesco Primaticcio dog i Paris 1570, men hans konstnärliga arv lever vidare. Som medgrundare av Fontainebleau-skolan och en viktig representant för manierismen lämnade han ett outplånligt avtryck i konstvärlden.
Francesco Primaticcio, som föddes den 30 april 1504 i den livliga staden Bologna, visste tidigt att konsten var hans kallelse. Han rörde sig i kretsar av skulptörer och arkitekter i sin hemstad och tillägnade sig deras tekniker och kunskaper. Men det var måleriet som fångade hans hjärta och fick honom att studera för Giulio Romano, en elev till Rafael. I salarna i Palazzo del Te i Mantua, där han finslipade sina färdigheter, blommade hans konst upp.
Det var 1532 som hans verk uppmärksammades av den franske kungen Frans I, som hade en förkärlek för italiensk kultur och konst. Kungen bjöd in Primaticcio till sitt hov i Fontainebleau, en inbjudan som den unge konstnären gärna accepterade. Tillsammans med Rosso, en annan italiensk konstnär, arbetade han med utsmyckningen av det kungliga palatset och bidrog i hög grad till utvecklingen av skolan i Fontainebleau, som spelade en viktig roll i spridningen av manierismen i Frankrike.
Efter Rossos död 1540, som vid den tiden var ansvarig för arbetena i Fontainebleau, föll denna roll på Primaticcio. Han hade just gjort en resa till Rom för att köpa antikviteter och göra gipsavgjutningar av berömda skulpturer som senare skulle gjutas om i Fontainebleau. När han återvände tillträdde han sina nya uppgifter och hans konstnärliga verksamhet i Fontainebleau nådde sin höjdpunkt. Trots att de kungliga preferenserna förändrades i och med Henrik II:s tillträde 1547, som föredrog andra konstnärer och residens, förblev Primaticcio aktiv i Fontainebleau. Han fann nu också tid att arbeta för privata uppdragsgivare och skapade verk för bland annat den inflytelserika familjen Guise.
Efter Henrik II:s död 1559 återvände Primaticcio till det kungliga hovets tjänst, denna gång på inbjudan av drottning änkedrottningen Catherine de Medici. Han tog på sig rollen som övervakare av de kungliga byggnaderna och hade därmed ansvar för utformningen och underhållet av de kungliga palatsen. Francesco Primaticcio dog i Paris 1570, men hans konstnärliga arv lever vidare. Som medgrundare av Fontainebleau-skolan och en viktig representant för manierismen lämnade han ett outplånligt avtryck i konstvärlden.
Sida 1 / 1