John Lavery

John Lavery var en irländsk målare som var internationellt erkänd på sin tid. Laverys barndom och väg till konsten var mycket tragisk. Han föddes i Belfast, där hans familj ursprungligen planerade att öppna ett värdshus. Men verksamheten misslyckades. När Lavery var tre år gammal bestämde sig hans far för att ta sig till Amerika i hopp om att ge familjen ett bättre liv. Han kom dock aldrig fram till New York eftersom fartyget kapsejsade. Kort därefter dog även Laverys mamma och de tre barnen blev föräldralösa. Syskonen separerades och John kom att bo hos en farbror på landsbygden i Nordirland. Av okänd anledning skickades John vid tio års ålder till en rik kusin till sin moster i Skottland. Han rymde när han var 15 år och levde på Glasgows gator ett tag, men skickades så småningom tillbaka till Moira. Där bodde han i ytterligare två år. Det var under denna tid som han började intressera sig för måleri och han började lära sig att kopiera gravyrer.

När Lavery återvände till Glasgow fick han en lärlingsplats som retuschör till en fotograf på Glasgow Herald. Den goda lönen för den tiden gjorde det möjligt för honom att skriva in sig på en av de bästa konstakademierna i Glasgow. Detta var början på hans konstnärliga utbildning, som senare skulle ta honom till bland annat Paris och London. I Glasgow studerade Lavery för Joseph Crawhall II. 1888 fick han sitt genombrott som konstnär när han fick i uppdrag att fotografera drottning Victorias statsbesök. Från och med då var han efterfrågad som porträtt- och societetsmålare. Kort därefter flyttade han till London, där han blev vän med James Abbott McNeill Whistler. Whistler utövade ett stort inflytande på Laverys verk.

Lavery var gift två gånger. Hans första fru Kathleen MacDermott dog av tuberkulos efter två års äktenskap. Paret hade en dotter tillsammans. Ungefär åtta år senare gifte sig Lavery igen. Hans andra hustru Hazel Lavery, född Martyn, kom från en rik irländsk-amerikansk familj. Hon tog med sig sin dotter Alice, från ett tidigare förhållande, in i äktenskapet. Den vackra Hazel satt i stället för sin make i över 400 målningar. Till och med när Lavery fick i uppdrag av den irländska regeringen att utforma ett motiv för en banksedel satt Hazel med honom. Paret Lavery rörde sig i de högsta kretsarna i London och tog emot många kändisar från politik och konst. Som ett resultat av detta blev Lavery adlad 1918 och senare invald i Royal Academy. Han var den enda person som blev hedersmedborgare i både Dublin och Belfast. Under andra världskriget sökte Lavery, som nu var änkling, skydd hos sin styvdotter och hennes man i Nordirland. Även där höll han fast vid sin konst, och på sin dödsdag planerade han redan nästa målning.