Peder Balke kan med rätta betraktas som en pionjär inom modernismen. Den norska målaren skapade fascinerande landskapsmålningar som vid en första anblick kan misstas för romantiska naturstudier. Men hans verk är ovanliga och unika och kan egentligen bara jämföras med William Turners verk. På 1800-talet skapade Peder Balke banbrytande målningar på vägen till modernismen. De har skapats med penslar och våt-i-våt-teknik eller skrapats direkt i färgen och hålls i en snävt definierad färgskala. Det senare förstärker deras dramatiska karaktär ytterligare.
Vilda bergslandskap och solnedgångar över det brusande havet eller lugna sjöar i skogen: Balke valde inte motivet slumpmässigt. Det var på en resa som han lärde känna Nordnorges överväldigande naturskönhet. Han gick faktiskt på Royal School of Drawing, men eftersom han hade undvikit militärtjänstgöringen genom att flytta till Christiania och klarade sig som husmålare och dekorationsmålare hade han inga pengar. Men en studiekamrat övertalade honom att besöka honom i Finnmark. Det visade sig vara ett lyckligt sammanträffande. Den formade inte bara hans liv, utan hela hans karriär som konstnär. Han sade själv om sin vistelse att han under sina resor inte hade sett något jämförbart som hade rört och berört honom på samma sätt - varken hemma eller utomlands. Människor, sade han, var bara statister med en underordnad roll i det sublima landskapet.
Mellan 1846 och 1847 lämnade Balke sitt älskade hemland och reste till Paris. Han hade hört att kung Louis Philippe var mycket intresserad av Nordnorge och dess skönheter. Som ung prins hade regenten besökt Nordkap inkognito. Balke var övertygad om att kungen skulle vara intresserad av hans bilder, som skulle påminna honom om hans ungdomsupplevelser, och konungen kontaktade slottet. Han lyckades också lämna in några skisser. Hans majestät beställde omedelbart 30 målningar till Versaillespalatset. Tyvärr förhindrade februarirevolutionen att målningarna blev färdiga. Balkes skisser finns dock fortfarande i Louvren.
Kungen hade alltså gillat vad han såg. Det dröjde dock ett bra tag innan Peder Balkes konstnärliga arbete uppskattades av konstvärlden och förädlades med en publikation. Balke dog som en tungt skuldsatt man efter en stroke. Dessförinnan hade han flera gånger utan framgång kämpat för att införa en pensionsfond för arbetare och en pension för änkor och invalider, för han var inte bara landskapsmålare utan under senare år också en socialpolitisk aktivist. Konstnären, som föddes 1804, fick ett ordentligt erkännande först på 1900-talet: redan på 1990-talet skrev den danske målaren Per Kirkeby en bok om ensamvargen.
Peder Balke kan med rätta betraktas som en pionjär inom modernismen. Den norska målaren skapade fascinerande landskapsmålningar som vid en första anblick kan misstas för romantiska naturstudier. Men hans verk är ovanliga och unika och kan egentligen bara jämföras med William Turners verk. På 1800-talet skapade Peder Balke banbrytande målningar på vägen till modernismen. De har skapats med penslar och våt-i-våt-teknik eller skrapats direkt i färgen och hålls i en snävt definierad färgskala. Det senare förstärker deras dramatiska karaktär ytterligare.
Vilda bergslandskap och solnedgångar över det brusande havet eller lugna sjöar i skogen: Balke valde inte motivet slumpmässigt. Det var på en resa som han lärde känna Nordnorges överväldigande naturskönhet. Han gick faktiskt på Royal School of Drawing, men eftersom han hade undvikit militärtjänstgöringen genom att flytta till Christiania och klarade sig som husmålare och dekorationsmålare hade han inga pengar. Men en studiekamrat övertalade honom att besöka honom i Finnmark. Det visade sig vara ett lyckligt sammanträffande. Den formade inte bara hans liv, utan hela hans karriär som konstnär. Han sade själv om sin vistelse att han under sina resor inte hade sett något jämförbart som hade rört och berört honom på samma sätt - varken hemma eller utomlands. Människor, sade han, var bara statister med en underordnad roll i det sublima landskapet.
Mellan 1846 och 1847 lämnade Balke sitt älskade hemland och reste till Paris. Han hade hört att kung Louis Philippe var mycket intresserad av Nordnorge och dess skönheter. Som ung prins hade regenten besökt Nordkap inkognito. Balke var övertygad om att kungen skulle vara intresserad av hans bilder, som skulle påminna honom om hans ungdomsupplevelser, och konungen kontaktade slottet. Han lyckades också lämna in några skisser. Hans majestät beställde omedelbart 30 målningar till Versaillespalatset. Tyvärr förhindrade februarirevolutionen att målningarna blev färdiga. Balkes skisser finns dock fortfarande i Louvren.
Kungen hade alltså gillat vad han såg. Det dröjde dock ett bra tag innan Peder Balkes konstnärliga arbete uppskattades av konstvärlden och förädlades med en publikation. Balke dog som en tungt skuldsatt man efter en stroke. Dessförinnan hade han flera gånger utan framgång kämpat för att införa en pensionsfond för arbetare och en pension för änkor och invalider, för han var inte bara landskapsmålare utan under senare år också en socialpolitisk aktivist. Konstnären, som föddes 1804, fick ett ordentligt erkännande först på 1900-talet: redan på 1990-talet skrev den danske målaren Per Kirkeby en bok om ensamvargen.
Sida 1 / 1