| Född | 1804 (HelgÞya) |
| Avliden | 1887 (Christiania) |
| Nationalitet | Norge |
| Epoker | LandskapsmÄlning |
| Yrke | konstmÄlare, litograf |
| Familj | Barn: Georg Balke |
| LĂ€rare till | Carl Johan Fahlcrantz, Johan Christian Dahl |
| KÀnda verk | Stetind i dimma (1864), Fyrtorn pÄ norska kusten (1855), The Tempest (1862), JostedalsglaciÀren (1840), Nordkapp (North Cape) |
Peder Balke kan med rÀtta betraktas som en pionjÀr inom modernismen. Den norska mÄlaren skapade fascinerande landskapsmÄlningar som vid en första anblick kan misstas för romantiska naturstudier. Men hans verk Àr ovanliga och unika och kan egentligen bara jÀmföras med William Turners verk. PÄ 1800-talet skapade Peder Balke banbrytande mÄlningar pÄ vÀgen till modernismen. De har skapats med penslar och vÄt-i-vÄt-teknik eller skrapats direkt i fÀrgen och hÄlls i en snÀvt definierad fÀrgskala. Det senare förstÀrker deras dramatiska karaktÀr ytterligare.
Vilda bergslandskap och solnedgÄngar över det brusande havet eller lugna sjöar i skogen: Balke valde inte motivet slumpmÀssigt. Det var pÄ en resa som han lÀrde kÀnna Nordnorges övervÀldigande naturskönhet. Han gick faktiskt pÄ Royal School of Drawing, men eftersom han hade undvikit militÀrtjÀnstgöringen genom att flytta till Christiania och klarade sig som husmÄlare och dekorationsmÄlare hade han inga pengar. Men en studiekamrat övertalade honom att besöka honom i Finnmark. Det visade sig vara ett lyckligt sammantrÀffande. Den formade inte bara hans liv, utan hela hans karriÀr som konstnÀr. Han sade sjÀlv om sin vistelse att han under sina resor inte hade sett nÄgot jÀmförbart som hade rört och berört honom pÄ samma sÀtt - varken hemma eller utomlands. MÀnniskor, sade han, var bara statister med en underordnad roll i det sublima landskapet.
Mellan 1846 och 1847 lÀmnade Balke sitt Àlskade hemland och reste till Paris. Han hade hört att kung Louis Philippe var mycket intresserad av Nordnorge och dess skönheter. Som ung prins hade regenten besökt Nordkap inkognito. Balke var övertygad om att kungen skulle vara intresserad av hans bilder, som skulle pÄminna honom om hans ungdomsupplevelser, och konungen kontaktade slottet. Han lyckades ocksÄ lÀmna in nÄgra skisser. Hans majestÀt bestÀllde omedelbart 30 mÄlningar till Versaillespalatset. TyvÀrr förhindrade februarirevolutionen att mÄlningarna blev fÀrdiga. Balkes skisser finns dock fortfarande i Louvren.
Kungen hade alltsÄ gillat vad han sÄg. Det dröjde dock ett bra tag innan Peder Balkes konstnÀrliga arbete uppskattades av konstvÀrlden och förÀdlades med en publikation. Balke dog som en tungt skuldsatt man efter en stroke. Dessförinnan hade han flera gÄnger utan framgÄng kÀmpat för att införa en pensionsfond för arbetare och en pension för Ànkor och invalider, för han var inte bara landskapsmÄlare utan under senare Är ocksÄ en socialpolitisk aktivist. KonstnÀren, som föddes 1804, fick ett ordentligt erkÀnnande först pÄ 1900-talet: redan pÄ 1990-talet skrev den danske mÄlaren Per Kirkeby en bok om ensamvargen.
Sida 1 / 1
| Född | 1804 (HelgÞya) |
| Avliden | 1887 (Christiania) |
| Nationalitet | Norge |
| Epoker | LandskapsmÄlning |
| Yrke | konstmÄlare, litograf |
| Familj | Barn: Georg Balke |
| LĂ€rare till | Carl Johan Fahlcrantz, Johan Christian Dahl |
| KÀnda verk | Stetind i dimma (1864), Fyrtorn pÄ norska kusten (1855), The Tempest (1862), JostedalsglaciÀren (1840), Nordkapp (North Cape) |
Peder Balke kan med rÀtta betraktas som en pionjÀr inom modernismen. Den norska mÄlaren skapade fascinerande landskapsmÄlningar som vid en första anblick kan misstas för romantiska naturstudier. Men hans verk Àr ovanliga och unika och kan egentligen bara jÀmföras med William Turners verk. PÄ 1800-talet skapade Peder Balke banbrytande mÄlningar pÄ vÀgen till modernismen. De har skapats med penslar och vÄt-i-vÄt-teknik eller skrapats direkt i fÀrgen och hÄlls i en snÀvt definierad fÀrgskala. Det senare förstÀrker deras dramatiska karaktÀr ytterligare.
Vilda bergslandskap och solnedgÄngar över det brusande havet eller lugna sjöar i skogen: Balke valde inte motivet slumpmÀssigt. Det var pÄ en resa som han lÀrde kÀnna Nordnorges övervÀldigande naturskönhet. Han gick faktiskt pÄ Royal School of Drawing, men eftersom han hade undvikit militÀrtjÀnstgöringen genom att flytta till Christiania och klarade sig som husmÄlare och dekorationsmÄlare hade han inga pengar. Men en studiekamrat övertalade honom att besöka honom i Finnmark. Det visade sig vara ett lyckligt sammantrÀffande. Den formade inte bara hans liv, utan hela hans karriÀr som konstnÀr. Han sade sjÀlv om sin vistelse att han under sina resor inte hade sett nÄgot jÀmförbart som hade rört och berört honom pÄ samma sÀtt - varken hemma eller utomlands. MÀnniskor, sade han, var bara statister med en underordnad roll i det sublima landskapet.
Mellan 1846 och 1847 lÀmnade Balke sitt Àlskade hemland och reste till Paris. Han hade hört att kung Louis Philippe var mycket intresserad av Nordnorge och dess skönheter. Som ung prins hade regenten besökt Nordkap inkognito. Balke var övertygad om att kungen skulle vara intresserad av hans bilder, som skulle pÄminna honom om hans ungdomsupplevelser, och konungen kontaktade slottet. Han lyckades ocksÄ lÀmna in nÄgra skisser. Hans majestÀt bestÀllde omedelbart 30 mÄlningar till Versaillespalatset. TyvÀrr förhindrade februarirevolutionen att mÄlningarna blev fÀrdiga. Balkes skisser finns dock fortfarande i Louvren.
Kungen hade alltsÄ gillat vad han sÄg. Det dröjde dock ett bra tag innan Peder Balkes konstnÀrliga arbete uppskattades av konstvÀrlden och förÀdlades med en publikation. Balke dog som en tungt skuldsatt man efter en stroke. Dessförinnan hade han flera gÄnger utan framgÄng kÀmpat för att införa en pensionsfond för arbetare och en pension för Ànkor och invalider, för han var inte bara landskapsmÄlare utan under senare Är ocksÄ en socialpolitisk aktivist. KonstnÀren, som föddes 1804, fick ett ordentligt erkÀnnande först pÄ 1900-talet: redan pÄ 1990-talet skrev den danske mÄlaren Per Kirkeby en bok om ensamvargen.