Albert Lynch föddes i Trujillo, Peru 1851. Vid 21 års ålder började han studera måleri i Paris vid den berömda Ecole des Beaux-Arts. Bland hans lärare fanns Gabriel Ferrier, Henri Lehmann och Jules Achille Noël. Hans utställningar på Parissalongen 1890 och 1892 blev en stor framgång. Vid världsutställningen 1900 fick han guldmedaljen. År 1901 blev han invald i hederslegionen. Tyvärr vet man ingenting om hans familjeliv.
Han målade i akvarell, pastell och gouache, ibland i olja. Lynch skildrade Belle Epoques slarv och elegans som ingen annan målare på sin tid. Han använde sig av skildringar av enskilda fashionabla damer eller hela grupper av damer. Hans verk visar ett gott öga för detaljer. Lynch var en mästare på att fånga sina målares personliga stämningar. På grund av sin utmärkta förmåga som målare blev han anlitad som bokillustratör av tidens berömda författare. Bland dessa fanns Alexandre Dumas (Kameliadamen), Henry Becque (La Parisienne) och Honoré de Balzac (Fader Goriot).
Det är inte mycket känt om hans privatliv. Hans exakta födelse- och dödsår anges på olika sätt av olika biografer. Det finns också stora skillnader i fråga om hans föräldrars ursprung. Vissa tror att hans far var halvt peruansk, halvt irländsk och hans mor tysk. De andra tror att hans föräldrar båda var irländare. Det är säkert att han är född i Peru. Dessutom finns det dokumenterat att han kunde leva mycket bra på sina verk och nådde en hög ålder för en konstnär på den tiden. Hans utnämning till medlem av hederslegionen är också något speciellt. För många uppfinnare, konstnärer och författare var världsutställningen den främsta språngbrädan för deras karriärer. Detsamma gäller Albert Lynchs guldmedalj. Ju mindre man vet om en konstnär, desto mer mystisk och intressant verkar han.
Hans målningar är viktiga vittnen till Belle Époque. De är en bra investering och förhöjer alla rum, både moderna och traditionella. I vissa fall är hans verk i starka färger. Under den här perioden målades främst i dämpade färger. Albert Lynch var en sann mästare på att skildra tidens damer. Hans bokillustrationer hör till tidens bästa. Ju mer kända författare, desto mer kända illustratörer. Detta gäller även Albert Lynch. Särskilt Balzacs och Dumas böcker åtnjöt stor popularitet under deras livstid. Naturligtvis gav dessa illustrationer Lynch mer berömmelse som målare. Målningar på beställning var mindre vanliga då än till exempel under medeltiden. Men Lynch fick ändå beställningar på porträtt av damer. Hans bilder är inga Degas eller Da Vincis, men de köps gärna av kända köpare för salongerna, mottagningshallarna och vardagsrummen i det höga samhället.
Albert Lynch föddes i Trujillo, Peru 1851. Vid 21 års ålder började han studera måleri i Paris vid den berömda Ecole des Beaux-Arts. Bland hans lärare fanns Gabriel Ferrier, Henri Lehmann och Jules Achille Noël. Hans utställningar på Parissalongen 1890 och 1892 blev en stor framgång. Vid världsutställningen 1900 fick han guldmedaljen. År 1901 blev han invald i hederslegionen. Tyvärr vet man ingenting om hans familjeliv.
Han målade i akvarell, pastell och gouache, ibland i olja. Lynch skildrade Belle Epoques slarv och elegans som ingen annan målare på sin tid. Han använde sig av skildringar av enskilda fashionabla damer eller hela grupper av damer. Hans verk visar ett gott öga för detaljer. Lynch var en mästare på att fånga sina målares personliga stämningar. På grund av sin utmärkta förmåga som målare blev han anlitad som bokillustratör av tidens berömda författare. Bland dessa fanns Alexandre Dumas (Kameliadamen), Henry Becque (La Parisienne) och Honoré de Balzac (Fader Goriot).
Det är inte mycket känt om hans privatliv. Hans exakta födelse- och dödsår anges på olika sätt av olika biografer. Det finns också stora skillnader i fråga om hans föräldrars ursprung. Vissa tror att hans far var halvt peruansk, halvt irländsk och hans mor tysk. De andra tror att hans föräldrar båda var irländare. Det är säkert att han är född i Peru. Dessutom finns det dokumenterat att han kunde leva mycket bra på sina verk och nådde en hög ålder för en konstnär på den tiden. Hans utnämning till medlem av hederslegionen är också något speciellt. För många uppfinnare, konstnärer och författare var världsutställningen den främsta språngbrädan för deras karriärer. Detsamma gäller Albert Lynchs guldmedalj. Ju mindre man vet om en konstnär, desto mer mystisk och intressant verkar han.
Hans målningar är viktiga vittnen till Belle Époque. De är en bra investering och förhöjer alla rum, både moderna och traditionella. I vissa fall är hans verk i starka färger. Under den här perioden målades främst i dämpade färger. Albert Lynch var en sann mästare på att skildra tidens damer. Hans bokillustrationer hör till tidens bästa. Ju mer kända författare, desto mer kända illustratörer. Detta gäller även Albert Lynch. Särskilt Balzacs och Dumas böcker åtnjöt stor popularitet under deras livstid. Naturligtvis gav dessa illustrationer Lynch mer berömmelse som målare. Målningar på beställning var mindre vanliga då än till exempel under medeltiden. Men Lynch fick ändå beställningar på porträtt av damer. Hans bilder är inga Degas eller Da Vincis, men de köps gärna av kända köpare för salongerna, mottagningshallarna och vardagsrummen i det höga samhället.
Sida 1 / 1