Corné Akkers arbetar i en rad olika stilar som alla har en sak gemensamt: den ständiga jakten på ljuset i fenomenen och alla de skuggor och ljusytor som de inramar. Hans favoritmaterial är oljefärg, torrpastell och grafitpenna. Det är inte formen eller temat som är avgörande, utan hur ytor med vissa tonala egenskaper varierar och inramar ljuset. Corné kombinerar figurativt arbete med strävan efter abstraktion. Han anser att ingen av dem enskilt kan ge det önskade konstnärliga uttryck som publiken förväntar sig av en konstnär. Utöver allt detta är överdrift och avvikelse normen, vilket resulterar i ett typiskt användande av en balanserad färgskala och ett stort tonalt spektrum, för att skapa konst som, om duken eller papperet skulle rivas i bitar, i grunden fortfarande skulle vara igenkännbar. Resultatet är en kombination av stiliserad kubistisk, impressionistisk och/eller surrealistisk figuration med fokus på ett gediget atmosfäriskt djup och känsla för komposition, anatomi och tonmässig rytm.
Corné Akkers arbetar i en rad olika stilar som alla har en sak gemensamt: den ständiga jakten på ljuset i fenomenen och alla de skuggor och ljusytor som de inramar. Hans favoritmaterial är oljefärg, torrpastell och grafitpenna. Det är inte formen eller temat som är avgörande, utan hur ytor med vissa tonala egenskaper varierar och inramar ljuset. Corné kombinerar figurativt arbete med strävan efter abstraktion. Han anser att ingen av dem enskilt kan ge det önskade konstnärliga uttryck som publiken förväntar sig av en konstnär. Utöver allt detta är överdrift och avvikelse normen, vilket resulterar i ett typiskt användande av en balanserad färgskala och ett stort tonalt spektrum, för att skapa konst som, om duken eller papperet skulle rivas i bitar, i grunden fortfarande skulle vara igenkännbar. Resultatet är en kombination av stiliserad kubistisk, impressionistisk och/eller surrealistisk figuration med fokus på ett gediget atmosfäriskt djup och känsla för komposition, anatomi och tonmässig rytm.
Sida 1 / 1