Under 1600-talet utvecklades en ny passion i Europa. Det var en tid då nya världar upptäcktes. Sjömän gav sig ut på expeditioner och det var inte ovanligt att botanister var med ombord på dessa upptäcktsresor. Fartygens återkomst väntades med spänning, särskilt av de övre samhällsskikten. Att botanisera ansågs vara god ton och endast de vackraste och mest exotiska växterna fick plats i samlarnas trädgårdar. Samtidigt utvecklades den botaniska konsten. Georg Dionysius Ehret lärde sig grunderna i trädgårdsskötsel av sin far och tog sina första stapplande steg mot teckningen. Ehrets talang för måleri och hans djupa kunskaper i botanik gjorde honom till en exceptionell målare.rnbr/br/rnDen unge Ehret tog små omvägar innan han uppnådde berömmelse, erkännande och välstånd. Den lyckliga omständigheten att de många växterna och örterna från avlägsna länder måste katalogiseras och placeras i botaniska sammanhang säkrade den unge målarens försörjning. Ehret levererade beställningsverk till apotekare och stolta trädgårdsägare, vars frodiga blomsterprakt han fångade. Samlarfebern och skapandet av unika trädgårdar hade fått ett särskilt starkt fäste i England. Samtidigt i Sverige ägnade sig växtforskaren Linné åt botanik. En gnutta tur och de rätta bekantskaperna förde Georg Dionysus Ehret till England. Landets ledande botaniker och samlare blev snabbt medvetna om den unge tysken och sökte upp hans målningar. Carl von Linné var i färd med att utveckla sitt system för binomial nomenklatur och Ehret illustrerade upptäckterna med stor uppmärksamhet från de botaniska sällskapen. Ehret utvecklades till 1700-talets mest betydande botaniska konstnär. Hans stil blev inflytelserik och känns än idag igen inom konsten under begreppet Linnaean-stil.rnbr/br/rnGeorg Dionysus Ehret fann stort nöje i att måla växter. De botaniska samlarna öppnade sina dörrar och gav Ehret de vackraste motiven. I gengäld fick de sina skatter i form av målningar. Ehret arbetade med skissböcker. Hans skisser visar hans stora botaniska kunskaper. Bearbetningarna är verk som visar blommornas skira prakt och som tycks ha trängt naturvetaren i konstnären i bakgrunden. Delikata knoppar och blommor kompletteras av bladverk som uppvisar ett mångfacetterat färgspel. Ehret har förvandlat naturhistoriska observationer till konstverk. Ehret fick en särskild utmärkelse för sina illustrationer av de spektakulära växterna i den botaniska trädgården i Kew. Att få tillgång till den engelska botanikens mittpunkt innebär att man har anlänt. Den store botaniske konstnären tillbringade resten av sitt liv i England och lämnade efter sig ett omfattande verk som än idag pryder samlingarna på naturhistoriska museer.
Under 1600-talet utvecklades en ny passion i Europa. Det var en tid då nya världar upptäcktes. Sjömän gav sig ut på expeditioner och det var inte ovanligt att botanister var med ombord på dessa upptäcktsresor. Fartygens återkomst väntades med spänning, särskilt av de övre samhällsskikten. Att botanisera ansågs vara god ton och endast de vackraste och mest exotiska växterna fick plats i samlarnas trädgårdar. Samtidigt utvecklades den botaniska konsten. Georg Dionysius Ehret lärde sig grunderna i trädgårdsskötsel av sin far och tog sina första stapplande steg mot teckningen. Ehrets talang för måleri och hans djupa kunskaper i botanik gjorde honom till en exceptionell målare.rnbr/br/rnDen unge Ehret tog små omvägar innan han uppnådde berömmelse, erkännande och välstånd. Den lyckliga omständigheten att de många växterna och örterna från avlägsna länder måste katalogiseras och placeras i botaniska sammanhang säkrade den unge målarens försörjning. Ehret levererade beställningsverk till apotekare och stolta trädgårdsägare, vars frodiga blomsterprakt han fångade. Samlarfebern och skapandet av unika trädgårdar hade fått ett särskilt starkt fäste i England. Samtidigt i Sverige ägnade sig växtforskaren Linné åt botanik. En gnutta tur och de rätta bekantskaperna förde Georg Dionysus Ehret till England. Landets ledande botaniker och samlare blev snabbt medvetna om den unge tysken och sökte upp hans målningar. Carl von Linné var i färd med att utveckla sitt system för binomial nomenklatur och Ehret illustrerade upptäckterna med stor uppmärksamhet från de botaniska sällskapen. Ehret utvecklades till 1700-talets mest betydande botaniska konstnär. Hans stil blev inflytelserik och känns än idag igen inom konsten under begreppet Linnaean-stil.rnbr/br/rnGeorg Dionysus Ehret fann stort nöje i att måla växter. De botaniska samlarna öppnade sina dörrar och gav Ehret de vackraste motiven. I gengäld fick de sina skatter i form av målningar. Ehret arbetade med skissböcker. Hans skisser visar hans stora botaniska kunskaper. Bearbetningarna är verk som visar blommornas skira prakt och som tycks ha trängt naturvetaren i konstnären i bakgrunden. Delikata knoppar och blommor kompletteras av bladverk som uppvisar ett mångfacetterat färgspel. Ehret har förvandlat naturhistoriska observationer till konstverk. Ehret fick en särskild utmärkelse för sina illustrationer av de spektakulära växterna i den botaniska trädgården i Kew. Att få tillgång till den engelska botanikens mittpunkt innebär att man har anlänt. Den store botaniske konstnären tillbringade resten av sitt liv i England och lämnade efter sig ett omfattande verk som än idag pryder samlingarna på naturhistoriska museer.
Sida 1 / 2