Pedro Figari jämförs ofta med andra latinamerikanska konstnärer som Diego Rivera och Tarsila do Amaral, eftersom han tillsammans med dem har gjort enastående insatser för ett nytt självförtroende för den moderna konsten i Latinamerika. Under lång tid har den inte kunnat frigöra sig från den europeiska traditionen.
Redan innan han studerade måleri gjorde Figari skisser i akvarell och olja, men han hittade tillbaka till sin naiva stil först genom att ta en omväg genom en fas som var starkt italiensk och akademisk. Figari studerade först juridik och som utbildad brotts- och civilrättsadvokat tog han aktivt ställning för de fattiga. Med sina målningar ville han få sina landsmän att älska just de saker i sitt hemland som tillhörde dem helt och hållet, även om de inte hade någon större ekonomisk rikedom. Hans målningar skildrar därför oftast scener av traditionellt uruguayanskt liv, t.ex. bocia-järnvägen, pampas eller lokala folkloristiska dansare som uppträder med candombe.
Figari bodde som ung man i Frankrike i nästan tio år, bosatte sig sedan i Buenos Aires, blev parlamentsledamot i Uruguay, utrikesminister i London och återvände till Montevideo först strax före sin död. Figari har alltid målat bilderna av sitt hemland från minnet. Hans konstverk är därför mindre en dokumentation än en rekonstruktion av gauchoernas liv och landskap. Utan att vilja återge den historiska exaktheten i en scen har Pedro Figari framför allt lyckats skildra den känslomässiga energin i det upplevda ögonblicket.
Pedro Figari jämförs ofta med andra latinamerikanska konstnärer som Diego Rivera och Tarsila do Amaral, eftersom han tillsammans med dem har gjort enastående insatser för ett nytt självförtroende för den moderna konsten i Latinamerika. Under lång tid har den inte kunnat frigöra sig från den europeiska traditionen.
Redan innan han studerade måleri gjorde Figari skisser i akvarell och olja, men han hittade tillbaka till sin naiva stil först genom att ta en omväg genom en fas som var starkt italiensk och akademisk. Figari studerade först juridik och som utbildad brotts- och civilrättsadvokat tog han aktivt ställning för de fattiga. Med sina målningar ville han få sina landsmän att älska just de saker i sitt hemland som tillhörde dem helt och hållet, även om de inte hade någon större ekonomisk rikedom. Hans målningar skildrar därför oftast scener av traditionellt uruguayanskt liv, t.ex. bocia-järnvägen, pampas eller lokala folkloristiska dansare som uppträder med candombe.
Figari bodde som ung man i Frankrike i nästan tio år, bosatte sig sedan i Buenos Aires, blev parlamentsledamot i Uruguay, utrikesminister i London och återvände till Montevideo först strax före sin död. Figari har alltid målat bilderna av sitt hemland från minnet. Hans konstverk är därför mindre en dokumentation än en rekonstruktion av gauchoernas liv och landskap. Utan att vilja återge den historiska exaktheten i en scen har Pedro Figari framför allt lyckats skildra den känslomässiga energin i det upplevda ögonblicket.
Sida 1 / 1