Robert Robert Anning Bell, son till en osthandlare, var inte direkt förutbestämd att bli konstnär. Han föddes i London 1862. Det var förmodligen hans farbror, arkitekten Samuel Knight, som introducerade honom till konsten. Han arbetade redan som ung på sin farbrors kontor och studerade också vid den progressiva University College School och den berömda Royal Academy. Han delade sitt intresse för nya rörelser som symbolism och art nouveau med skulptören George Frampton, med vilken han också drev en ateljé. Efter att ha kommit i kontakt med sin tids avantgardister i Paris blev han en viktig person inom Arts and Crafts-rörelsen i England.
Ett av hans första uppmärksammade verk producerades i samarbete med Frampton: ett högaltare bestående av målningar och skulpturer, som ställdes ut på Arts and Crafts Exhibition Society och som nu finns i Church of St Clare i Liverpool. Redan i detta verk kan man se Bells intresse för medeltids- och renässanskonst. I samarbete med glasverkstäder skapade han färgglada glasmålningar som å ena sidan hänvisar till gamla modeller, men som å andra sidan också kombinerar moderna element. Hans verk är mystiska, de utstrålar en stor magi och visar på en stor konstnärs och designers mästerskap och hantverksskicklighet. När Robert Anning Bell stod på höjden av sin kreativa kraft fick han i uppdrag att utföra den centrala mosaiken för tympanonerna i huvudporten i Westminster Cathedral, baserat på skisser av den avlidne byggmästaren John Francis Bentley. Detta verk bygger på mosaiker från Bysans, men är ändå mycket modernt i sin stil och komposition. Den färdigställdes 1916 och passar vackert in i den neo-bysantinska kyrkans övergripande komposition. Han skapade också flera mosaiker för Westminster Palace på 1920-talet.
Bells målningar är atmosfäriskt täta, gåtfulla och utstrålar en extraordinär estetik. Tänk till exempel på en arkadisk badscen med nymfiska skönheter eller rödhåriga unga kvinnor som han porträtterade på ett mycket levande och hänförande sätt. Om vi tittar på hans målning "Mary at Elizabeth's" kommer vi att tänka på de stora mästarna från den tidiga renässansen. Han tog utan tvekan sin utgångspunkt i dem, utan att för den skull imitera dem på ett plattitudinärt sätt. En särskild del av hans verk utgörs av bokillustrationer. Bland dessa finns en underbar gouache av en alvflykt, men också mästerverk i svartvitt i stil med jugendstilen. Tänk till exempel på de stämningsfulla illustrationerna av William Shakespeares pjäser: Kung Lear, Hamlet eller Romeo och Julia. Robert Anning Bell porträtterade sig själv framför ett av sina färgglada glasmålningar; han dog 1933. Sett från dagens synvinkel verkar hans verk, som till största delen skapades under 1900-talet, ha fallit ur tiden. Men det är just detta som gör dem så förtrollande.
Robert Robert Anning Bell, son till en osthandlare, var inte direkt förutbestämd att bli konstnär. Han föddes i London 1862. Det var förmodligen hans farbror, arkitekten Samuel Knight, som introducerade honom till konsten. Han arbetade redan som ung på sin farbrors kontor och studerade också vid den progressiva University College School och den berömda Royal Academy. Han delade sitt intresse för nya rörelser som symbolism och art nouveau med skulptören George Frampton, med vilken han också drev en ateljé. Efter att ha kommit i kontakt med sin tids avantgardister i Paris blev han en viktig person inom Arts and Crafts-rörelsen i England.
Ett av hans första uppmärksammade verk producerades i samarbete med Frampton: ett högaltare bestående av målningar och skulpturer, som ställdes ut på Arts and Crafts Exhibition Society och som nu finns i Church of St Clare i Liverpool. Redan i detta verk kan man se Bells intresse för medeltids- och renässanskonst. I samarbete med glasverkstäder skapade han färgglada glasmålningar som å ena sidan hänvisar till gamla modeller, men som å andra sidan också kombinerar moderna element. Hans verk är mystiska, de utstrålar en stor magi och visar på en stor konstnärs och designers mästerskap och hantverksskicklighet. När Robert Anning Bell stod på höjden av sin kreativa kraft fick han i uppdrag att utföra den centrala mosaiken för tympanonerna i huvudporten i Westminster Cathedral, baserat på skisser av den avlidne byggmästaren John Francis Bentley. Detta verk bygger på mosaiker från Bysans, men är ändå mycket modernt i sin stil och komposition. Den färdigställdes 1916 och passar vackert in i den neo-bysantinska kyrkans övergripande komposition. Han skapade också flera mosaiker för Westminster Palace på 1920-talet.
Bells målningar är atmosfäriskt täta, gåtfulla och utstrålar en extraordinär estetik. Tänk till exempel på en arkadisk badscen med nymfiska skönheter eller rödhåriga unga kvinnor som han porträtterade på ett mycket levande och hänförande sätt. Om vi tittar på hans målning "Mary at Elizabeth's" kommer vi att tänka på de stora mästarna från den tidiga renässansen. Han tog utan tvekan sin utgångspunkt i dem, utan att för den skull imitera dem på ett plattitudinärt sätt. En särskild del av hans verk utgörs av bokillustrationer. Bland dessa finns en underbar gouache av en alvflykt, men också mästerverk i svartvitt i stil med jugendstilen. Tänk till exempel på de stämningsfulla illustrationerna av William Shakespeares pjäser: Kung Lear, Hamlet eller Romeo och Julia. Robert Anning Bell porträtterade sig själv framför ett av sina färgglada glasmålningar; han dog 1933. Sett från dagens synvinkel verkar hans verk, som till största delen skapades under 1900-talet, ha fallit ur tiden. Men det är just detta som gör dem så förtrollande.
Sida 1 / 2