Joseph Ducreux, född 1735, porträttmålare som fångade både den österrikiska aristokratin och de franska jakobinerna på duk. Han målade Marie-Antoinette och senare de som delvis var ansvariga för hennes avrättning, Robespierre och St Just.

År 1769 kallades han till Wien, målade stadens adelsmän, blev medlem av Wiens akademi och drog sig tillbaka till London när den franska revolutionen bröt ut, där han dock förblev ganska misslyckad. År 1793 flyttade han till en lägenhet i Louvren i Paris och målade bland annat revolutionens personligheter. Det här originalet till självporträtt är från Wien-perioden. Kanske är det ett uttryck för oro och tristess inför den föråldrade aristokratin vars tid var på väg att gå mot sitt slut? Ställningen påminner om en spänd båge, även armarna är utsträckta och liknar en båge som man skjuter med. Konstnärens ansiktsuttryck är spänt, hans ögon är aggressiva snarare än trötta. En stämning som ytterligare förstärks av den röda kjolen. Bakgrunden av ljus- och mörkgråa strimmor eller dimmor vittnar dock, liksom gäspningen, om melankoli och trötthet. Målaren framställer sig själv som en uttråkad men kraftfull individualist som behärskar sin konst oavsett bakgrund. Aristokratisk eller revolutionär.

---

Självporträtt, gäspande · Joseph Ducreux