Stilla natt

Viggo Johansen, en dansk målare, skapade målningen "Silent Night" 1891, som kan översättas till "tyst natt" eller "julafton". En familjetradition på julafton utgör kärnan i denna berättelse, vilket ger en scen som betraktaren kan tro att den är sann. Men det kan också vara en fantasi eller ett minne, vars effekt genom de naturliga figurerna uttrycker en längtan efter ämnet. Som målare använder Viggo Johansen sig av olika stilar, vilket kan uppfattas som en hänvisning till gammalt holländskt måleri, romantik och till och med klassicism. Den teknik som målaren använder sig av är neoimpressionistisk, mystisk och romantisk. Så vad kan man se i målningen.

En välbärgad familj eller samling står i ett mörkt rum på julafton och omger delvis förvånat en starkt lysande julgran. Rummet där scenen utspelar sig är möblerat på ett bra medelklassmässigt sätt som ett vardagsrum eller matsal. Till vänster i rummet står en väggskiva vars svarta yta hotar att suddas ut av nattens skuggor. Men detta mörker är inte alls avskräckande eller skrämmande, utan kan ses som positivt och vackert under begreppet svart romantik. Denna väggmöbel innehåller stilleben i form av magnifika vaser, som ändå förblir diskret i bakgrunden och som kortvarigt dyker upp ur mörkret endast genom de subtila ljusreflektionerna från de närliggande blinkande juleljusen. Vissa av dessa vaser är dekorerade med blommor, medan andra lyser enbart genom sin form. Ett av dessa stilleben i förgrunden har en sfärisk topp som antingen är en jordglob, eller snarare en snöboll, med en antydan om en riktig fantasivärld, bara i miniatyr. I det ljusare hörnet längst bak till höger finns dessutom en romersk byst som kan hänföras till klassicismen. Rummets bakre och högra vägg samt taket lutar mot gråbeige stuckatur i skulpturens färg och övergångarna är smidiga. Detsamma gäller för plankgolvet, som smälter in i det mörka träet på garderobsväggen när det går framåt. Med några tavlor i bakgrunden är rummets utformning klar och betraktaren skulle kunna gå över till människorna, om det inte vore för den här växten i bakgrunden vars grenar grenar sträcker sig från en vas upp till taket.

Utan tvekan är målarens figurkonstruktion på intet sätt ett mysterium och inspirerar både genom den lugna stämningen fylld av kärlek och genom att den är målad i minsta detalj. En kvinna, kanske mamman, står i en lång kjol med ryggen mot betraktaren. Hon håller en liten flicka till vänster i handen, som i sin tur håller en knappt äldre flicka i handen. En pojke följer efter, liksom ett annat barn och en äldre pojke. Om det finns en annan person bakom julgranen är dolt för betraktaren. I synfältet finns återigen två flickor, den äldsta av barnen och den näst äldsta flickan, som sträcker ut sin hand till kvinnan i förgrunden och därmed sluter cirkeln. Barnens blickar är alla riktade mot julgranen och utstrålar å ena sidan förundran och glädje, men också djup förankring och ödmjukhet. En del av barnen riktar blicken rakt fram, men det går inte att avgöra om de tittar entusiastiskt på en figur i trädet eller på ljuset. Den minsta flickan i förgrunden och en pojke riktar däremot blicken uppåt, varvid flickans orientering verkar vara kroppsrelaterad. Med tanke på detta verkar ansiktsuttrycket hos de flesta av barnen drömskt. Endast den första pojken till vänster uppträder ambivalent och tittar nyfiket under julgranen. Kvinnan med ringlappen vänder återigen ansiktet mot den minsta flickan och ser ner på barnet. I den vänstra bakgrunden vid skåpsväggen står en äldre kvinna som är glad för barnens skull. Om barnens kläder verkar lekfulla och varken pråliga eller fattiga kan kvinnornas kläder ses som traditionellt fromma. Överraskande nog är könet på ett av barnen inte klart definierat, eftersom han ser ut att vara en pojke i ansiktet, men är klädd i en ljus klänning.

Å ena sidan är det romantiskt och vackert och följer den kristna tron, men efter att ha sett bilden flera gånger är det något som stör. När nästan alla barn njuter av julgranens skönhet tittar ett barn nyfiket under den. Det ligger en present under granen, som med tanke på situationen verkar vara avsedd för alla barn. Symboliskt sett betonas ibland den kristna traditionen av delning och välgörenhet, men utan att man förlorar känslan av att detta inte är en familj. Avsaknaden av en manlig person tyder på att det antingen är ett barnhem eller en änkekvinna med sina barn i förgrunden. Bildens mysterium förblir öppet och lever på den svart-romantiska stämningen av en dröm eller verklighet.