Ett bergsmassiv öppnar sig som en vetenskaplig illustration: I mitten reser sig det idealiserade tvärsnittet av Chimborazo, vars sluttningar Alexander von Humboldt fyller med växtnamn och höjdangivelser. Bakom den ljusa toppen står en rykande vulkan, moln ligger på olika höjder och ovanför dem sträcker sig en djupblå himmel. Vid sidan av finns tabeller med mätvärden för temperatur, lufttryck och andra naturiakttagelser. ”Naturgemälde der Anden”, som publicerades 1807, synliggör en tanke som präglar Humboldts forskning: klimat, höjd och växtvärlden kan inte betraktas separat. Tecknad av Schoenberger och Turpin, tryckt hos Langlois i Paris, förenar tavlan landskap, statistik och text till en tidig form av vetenskaplig informationsgrafik - och just där ligger dess betydelse, långt bortom en vy över Anderna.
I detta verk, som mäter 67 x 43 centimeter, återger den satinerade duken Leonardo själv de minsta anteckningarna tydligt och läsbart. Det är på den högra bergssluttningen som jag fastnar längst när jag betraktar tavlan: Tätt placerade växtnamn följer dess lutning, bredvid står den fina inskriften ”Höjden över staden Quito” framför ett grått molnbank - fortfarande läsbar. Trycket skiljer de svarta bokstäverna tydligt från den sandfärgade bergkroppen; till och med korta tvärstreck, siffror och svängda bokstäver behåller sin form. Här visar sig att bilden placerar naturen i rumsliga sammanhang, istället för att bara avbilda den. Utan glas förblir ytan direkt synlig. Bladet är inramat i Lena, en smal guldlist - en klassisk inramning som våra kunder gärna väljer för historiska kartor och som synligt klär det täta bladet.
Längst ner står namnen Alexander von Humboldt och A. G. Bonpland i tydliga versaler mellan utsträckta skrivlinjer; ovanför dem samlas hundratals benämningar på en sluttning till ett nästan topografiskt textlandskap.